Onsdag.
Ännu en träning förlades till den mycket användbara sjukhuskällaren. De många olika rummen och utrymmena i olika storlekar kan man nyttja på ett flertal olika sätt, för bra och effektiv träning. Rubriken kanske kräver ett förtydligande. Träning utan käpp kändes ovant, då Matte sedan slutet av november varit tvungen att nyttja först en käpp, sedan två kryckor, en krycka och så käpp igen. Ända fram till nu. Matte kunde äntligen gå själv UTAN GÅSTÖD! Hela eftermiddagen och hela kvällen! Lite orent gick kanske Matte då inga muskler var vana, men övning ger färdighet och balansen räckte för ensamgående. Vilken känsla! Lätt euforisk hade Matte gått nerför trapporna till källaren utan käppstöd och band som vanligt upp Aili bredvid Modji i början av korridoren, som leder mot källarutrymmena. Alla hundar sköter sig exemplariskt och ligger uppbundna på rad i väntan på sin tur att få söka. Tysta och lugna, vilket är en absolut nödvändighet för att de skall orka genomföra ofta ganska svåra sök under svåra förhållanden. En orolig hund och en ljudlig hund tröttar både ut sig själv och stör övriga hundar, samt sin omgivning helt allmänt.
Klicka för större bild.
Samtliga hundar fick börja med samma övning. Husse gick längst bort i det stora fläktrummet, vilket innebar en förflyttning på ungefär tjugofem meter. Fläktrummet innehåller diverse störande föremål, stora såväl som små, som ligger på golvet här och där. Det är inte helt kvadratiskt och där finns några mindre gångar in mellan olika fläktar. Ljuset släktes innan det var dags för hundarna att börja jobba. För att Husse skulle kunna se och rapportera till respektive förare hur hunden jobbade i mörkret, hade varje hund en liten diskret nyckelringslampa på sitt sökskynke på ryggen. En och en genomförde alla hundarna sina mörkersök utan problem och de markerade bra allihop. De två Lapska tikarna, de två Lapska hanarna, Labbekillen och Springertjejen. Tioåriga Modji ignorerade avståndet och när Husse belönat henne med skinkpastej ur tub vägrade hon släppa taget! När han, efter fynd och belöning, skulle föra henne hela vägen tillbaka till starten vid dörren gick Modji på bakbenen hållande Husses hand och tuben i ett mycket stadigt grepp! Omöjligt att fota i mörkret tyvärr. Husses pannlampa räckte inte som belysning.
Nästa uppgift blev ett mörkersök det också. Men nu med en störning i form av en bit parmesanost i en hålförsedd ask. Denna ostbit placerades snett ovanför Husses huvud och oåtkomlig för hundarna. Skulle hundarna störas ut av ostlukten och glömma markeringen eller inte? Ingen stördes ut av lukten! De noterade att osten fanns där - men markerade den hittade figuranten Husse och markerade fyndet. Husse förde sedan varje hund tillbaka till föraren vid den stängda plåtdörren i skenet av pannlampan.
Efter dessa mörkersök, där det var bäcksvart, valde varje förare lite olika upplägg utifrån de möjligheter som erbjöds. Matte hade utöver den starkt doftande osten medfört en kampleksak och en batteridriven barnleksak i form av en rullande/slingrande lite lustig och slankig figur.
Modji och Aili fick samma upplägg. Först fick de söka tomt i de rum som hittills nyttjats för mörkersök och av andra hundförare. Här fanns nu mängder med gammal vittring. De fick sedan söka sig igenom ett rum tomt på figuranter, men där låg osten på en kabeltrumma, kamptrasan mitt på golvet och den rullande och slingrande leksaken höll till vid tröskeln in till nästa rum. Där stod en person gömd direkt intill i hörnet bakom en uppslagen dörr. Nästa figurant var gömd allra längst in i detta stora och oregelbundna utrymme. Nu var ljuset påslaget och båda hundarna löste uppgiften mycket bra! Ingen av dem lät sig störas av de tre utlagda föremålen. De noterade osten, ignorerade kampleksaken och leksaken i rörelse. Aili till och med hoppade över den batteridrivna saken! De hade ett jobb att sköta och allt annat var oväsentligt.
Kvällens träning blev ovanligt mångfacetterad! Både mörker, störningar och tomsök. Samtliga hundar i gruppen fick flera olika övningar och detta att hundar konstant lämnade och återvände till den uppbundna gruppen skapade ingen oro alls. De är vana. För hundarna blev det en övning i sig att sättas i arbete och sedan gå i viloläge gång efter gång. Mycket nyttigt! Som vid skarpa lägen. Arbeta och pausa timme efter timme.
Tack alla för en rolig kväll!
Modjis och Ailis godnattgodis denna kväll blev varsin bit parmesanost, i stället för ett litet kex. De fick sina bitar samtidigt. Lätt förvånade blev de! Aili tog biten och lade ner den och kollade och knaprade sedan i sig biten. Modji tog biten och så bara försvann den?! Hon svalde biten hel mycket snabbt och märkte det knappt. Sedan letade hon frenetiskt i sin bädd efter den. Vart tog den vägen? Det var nästan lite synd om henne tyckte Matte. Som själv somnade ovaggad efter många timmars gående helt utan gåstöd, för första gången på flera månader.