Fredag.
Snön föll ymnigt i täta snöbyar hela dagen. När minus tolv på morgonen och månsken långsamt övergick i mildare väder då molnen drog in, började också snön falla. Först i form av glest fallande små åtskillda flingor. Sakta, sakta singlade de ner mot marken. Stilla, så stilla som på en tecknad film i svartvit teve från sjuttiotalet från någon öststat. Fin barnteve även för vuxna! Synd om er som aldrig fick se dem. Rogivande skönhetsupplevelse om man är lagd åt det hållet. Lite annorlunda mot vad ungarna växer upp med nu.
Så småningom kröp temperaturen upp mot nollan och flingorna blev fuktigare, fastnade i flockar och föll frenetiskt i en fartfylld flykt mot marken. Tätare och tätare blev snöfallet. Det var så vackert!
Husse for till gymmet på andra sidan skogen medan Matte blev kvar och tog en promenad med hundarna. Det är länge sedan vägen plogades och märkligt nog hade sopbilen trotsat väglaget och tömt tunnan på morgonen, samt kört till snön på vägen för bekvämare promenerande. Matte kunde gå halkfritt försedd med högskaftade stövlar och hundarna skuttade upp och ner ur dikena så gott de kunde i koppellängd. Många intressanta spår ledde ut och in i skogen längs vägen! Någon liten kisse hade vandrat i vägkanten och Mattes tankar gick till den utslängda katten som i sista sekunden fick ett hem innan den första snön kom i höstas. På morgonen hade Matte fått ett sms från hennes nya matte, som just varit på veterinärbesök och fått katten ompysslad. Allt har fått gå mycket långsamt då katten inte skötts om på mycket länge och den långa, toviga pälsen har fått klippas ner i omgångar. Från att ha fångats in och flyttat, med stor skygghet och misstänksamhet, efter att ha jagats med hinkar kastade efter sig av den som inte ville ha kvar katten, har hon nu en matte som hon delar säng med. Det har tagit tid, men nu är i alla fall hon i goda händer. Så är inte fallet för alla övergivna sommarkatter.
Matte och hundarna pulsade vidare i snön och hundarna fick nosa runt rätt mycket, då Matte inte orkade hålla särskilt hög fart. Backen kändes ovanligt lång och seg över berget bakom den egna stugan. Brevlådestället var fint snötäckt och ingen brevbärare hade ännu hunnit hit. Matte sopade rent den egna lådan och konstaterade att av någon outgrundlig anledning stoppas det ner reklam i redan överfulla och otömda lådor. Här finns många lådor som inte kommer att tömmas någonsin. Namn på lådor finns från folk som inte lever längre, eller flyttade för åratal sedan.
Hemkommen var Mattes uppgift given. Skotta snö. Borsta snö. Hundarna höll Matte sällskap ett tag, men talade sedan om att de helst vill sitta i uterummet där det var varmt om rumporna och titta på när Matte jobbade sig svettig. Men inte ens att titta på en hårt slitande Matte var så himla kul i längden, så de gick och knöt sig. Modji i den fällförsedda korgstolen och Aili i den likaledes fällförsedda pilkorgen. När allt var rensopat och skottat framför huset och på gångarna försåg Matte fåglarna med solrosfrön och kände sig klar. Nu var det snöfritt och halkfritt där det så skulle vara.
Då började det snöa igen. En helt annan sorts snö! Som små minisnöbollar, alldeles runda, föll snön mycket tätt och mycket ymnigt och snart var alla renskottade ytor snötäckta igen! Där det inte var skottat tidigare låg de små miniminisnöbollarna sida vid sida på det tidagare så fluffiga snölagret. Vackert var det! Matte fotade och gick in och tände en brasa i kaminen och Aili hängde gärna med in. Modji ville stanna kvar i uterummet, men ångrade sig snart och föjde med in när Husse dök upp en kort stund senare.
Under dagen hade flera olika typer av snö fallit och det blev väldigt tydligt varför det i samiskan finns mer än trehundra ord som rör snö och is!
När hunden skakar av sig snö heter det på samiska "bådtset". Vilket Modji och Aili gjorde innan de gick in. Det Matte gjorde, sopade bort snön, heter "sjavnnjet".