Onsdag.
Dagens agenda såg ut så här: Baka pepparkakor innan ovädret skulle dra in under torsdagen - med risk för strömavbrott. Träna räddningssök på kvällen.
Matte satte fart med morgonbestyren och hade precis kommit igång med pepparkaksbaket. Första plåten var redo att skjutsas in i ugnen, då blev det strömavbrott! Igen! Klockan var halv tolv. I lördags var det strömavbrott hela eftermiddagen och dessförinnan hade strömmen försvunnit i korta avbrott till och från under ett par veckor. Orsaken då var en krånglande stolpe några kilometer hemifrån och den stolpen brann på lördagen. Nu var allt fixat trodde Matte och Husse och drygt sjuhundra andra elanvändare i trakten. Det var det inte.
Matte tänkte att det kanke bara var ett kort avbrott och bakade vidare och fyllde de två plåtar som medföljt spisen vid inköpet. Matte funderade på hur hon skulle gå vidare, i väntan på att kunna använda ugnen någon gång framöver. Då kom hon ihåg att hon av någon anledning sparat fyra hederliga gamla bakplåtar från en tidigare spis. Ogillande de nya plåtorna med höga kanter. Långpannor och inte bakplåtar. De gamla plåtarna var dock några millimeter för breda för den nuvarande spisen. Matte bakade vidare och fyllde plåt efter plåt med pepparkakor, användande bakplåtspapper. I skenet av tre värmeljus på bakbordet i det lite mörka köket. Belysningen var absolut inte optimal, utan gav mest ledljus. Ute hade det börjat snöa ymnigt! Dima var väldigt intresserad och höll Matte sällskap.
Klicka för större bilder.
Husse tog en kort sväng upp i skogen med hundarna innan det skulle bli för mörkt, men sedan ville de komma in i stugan igen. Blöt snö i stora sjok var inget bra lekväder tyckte de.
Till slut var alla de sex plåtarna fyllda och skymningen föll extra tidigt med luften full av stora blöta snöflingor. Matte blev arbetslös. Matte började inse att vägarna skulle vara fulla med snö och halt skulle det vara med snö över befintlig is på vägbanorna. Varför hon ställde in kvällens träning. Övriga i träningsgruppen hade gärna tränat och bodde längs välskötta och snöfria vägar men Matte var den som kunde öppna grinden till träningsområdet. Varken Husse eller Matte vågade ge sig ut och köra bil nu,med tanke på att man fått krypköra hem genom skogen på svartis kvällen innan.
Summan av kardemumman blev att inga pepparkakor kunde bakas och ingen räddningssökträning skulle det bli på kvällen. Luftvärmeppumpen hade stått länge nu och en brasa var tänd. Matte kokade vatten på kaminen och gjorde sig en mugg kaffe, tände stearinljus, lyssnade på radio i mobilen och väntade; väntade på att någon skulle fixa elfelet där ute i snövädret.
Efter fyra timmars elavbrott var strömmen tillbaka. Matte kunde göra en omstart i köket. Till att börja med gräddades de sex väntande plåtarna, fyra av dem måste tömmas först. Genom att sakta dra över kakorna på pappret från de för stora plåtarna till de anpassade plåtarna fungerade det hela. Sedan skulle resten av degen bli fler pepparkakor. Den ena varningen efter den andra om det bedrövliga väglaget på vägen ut i skogen skrevs på FB. Vägen var "snorhal" och detta var rapporterat. Rätt beslut var fattade. Att fortsätta kavla ut kakor och fylla alla tillgängliga bakplåtar i väntaq på att kunna använda ugnen och att ställa in kvällens träning. Dagen blev förskjuten med fyra timmar.
På FB rapporterades anledningen till dagens strömavbrott: "Dagens strömavbrott var av ett ovanligt slag. Vid ett planerat underhållsarbete råkade man av misstag klippa av fel högspänningsledning. Den ledningen var i drift och därav avbrottet. Blev som tur var inga personskador enligt montören jag pratade med".
Någon hade haft en förbannad tur som inte hamnade i statistiken som ännu en som omkommit på jobbet den senaste tiden.
När Matte äntligen var klar med baket hade snötäcket utanför stugan vuxit rejält. Någon middag blev det inte förrän det lilla köket var iordningställt efter bakandet. Nu äntligen fick hundarna en fkraftigt försenad middag liksom Husse och Matte. Alla pepparkakor var bakade, det luktade ljuvligt i stugan och Matte var trött. Men nöjd med dagen trots allt. Hundarna hade varit mer nöjda om de hade fått träna. De hade dock ingen aning om risken att hamna i diket eller krocka.
