Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi, Násti & Modji.

TANKAR KRING AVELSMÅLET PÅ GÁTCHIS KENNEL

lite av ett bokslut i april 2014.

På Gátchis kennel har det fötts 17 valpar under loppet av 10 ½ år. Gázzi fick en kull med fyra valpar 2003. Två av dem blev både räddningshundar och svensk utställningschampion. Dottern Násti, räddningshund och utställningschampion, blev kvar hos oss och Násti födde först Modji som blev kvar i familjen och blev räddningshund och är uppflyttad till fortsättningsklassen i rally. Därefter födde Násti  J-kullen med fyra valpar. Två är internationell utställningschampion och en av dem går räddningshundutbildning i Nederländerna. En är svensk utställningschampion och uppflyttad till högre i spår. Därefter födde Násti A-kullen med fyra valpar. En av dem går räddningshundutbildning i Nederländerna och två tränar räddningssök med oss varje vecka. En av dem utbildas till assistanshund och han har klarat silverprovet i spår. Nástis dotter Modji har fött en kull med fyra valpar i oktober 2013. Alla fyra är vid sex månaders ålder i träning på olika sätt. Renskötseln, räddningssök, sök, spår. En av dem blev BIR-valp på en rasspecial vid fem månaders ålder.

Det känns ju faktiskt egendomligt att det med jämna mellanrum, ända sedan vi parade den mycket arbetsvilliga och inte helt lätta Gázzi med Bonjo, som också var en hund med mycket fart i, uttrycks farhågor för att vi håller på att "göra om" rasen till en brukshundras. Gázzi var den första Lapska Vallhunden som certifierades som Tjänstehund - Räddningshund i Sverige. Hennes far var en inmönstrad hund från renskötseln.

Lapsk Vallhund är en arbetande hundras.

Att avla fram specialiserade renvallare, som faktiskt också måste ha mycket motor och god mentalitet och sedan sälja dem som sällskapshundar i aktiva familjer känns avigt. Att valla renar och söka efter människor kräver i princip samma egenskaper hos hunden. Vi har diskuterat detta med renskötare som jobbar med Lapska Vallhundar. Både i Sverige och i Norge. En bra arbetshund är en bra arbetshund. Både hos renskötaren och hos den som vill låta hunden jobba med något annat, som kräver en självständig hund med god problemlösningsförmåga. 

 Däremot försöker vi förhindra att även denna ras förändras till en robust sällskapshund för naturmänniskor, eller en ball hund som inte är så vanlig. Ännu. Jag, Marianne, har varit med när blåögda Huskies var populära lite här och där som sällskapshundar. Det blev inget bra. Väldigt många gånger. Men nu är det enklare. Det finns Huskies för drag. Det finns även Huskies som passar bra för sällskap och vänstervarvande. Samma ras med olika utseenden och olika kynnen. Som med Golden - jakt/sällskap, som med Labbar - jakt/sällskap, som med Schäfrar, som med......  Måtte inte Lapsk Vallhund få en variant som saknar motor, som saknar kamp och lek. Som inte vill vara med på det mesta, som är kul med sin förare! Hellre ligger på soffan än kommer med ut och springer. Som är perfekt som enkel förstagångshund hos helt oerfarna hundägare.  En bra arbetshund med mycket motor kanske kan upplevas som "mycket hund" av vissa. Då kan man skaffa en annan ras. I stället för att man anpassar rasen till köparnas önskemål om lugna hundar som inte tar egna initiativ och som hittar på lite bus ibland.

Så här tycker vi. Men man tycker ju så olika. 

 Vi har jobbat/tränat med Lapska Vallhundar sedan 1998 och önskar verkligen att fler i framtiden kommer att få möjlighet att göra detsamma! Att fler frågar efter bra arbetshundar inom rasen och att de kommer att kunna få sina träningskompisar / arbetskamrater. Både inom renskötseln och brukset. Hundar som även blir trevliga som sällskap. Så som vi upplevt våra egna hundar. Alla är inte tävlingsmänniksor och tävlandet är inte poängen!  Det viktiga är att man låter hunden få göra något som involverar hjärnan. Man kan ha kul tillsammans och träna allt möjligt och omöjligt som det inte går att tävla i. Bara hunden får lösa problem och jobba självständigt regelbundet. Bli trött mentalt. Det mår alla hundar bra av. En ras som avlats för att valla renar behöver det än mer för att inte hitta på egna "jobb". Valla renar och jaga rådjur är två sidor av samma mynt. Samma beteende.

 Ett förtydligande: När vi pratar om "brukshundar" refererar vi till arbetande hundar. Bruka = använda. Bruksföremål = föremål som används till arbete. Brukshundar= hundar som används för att arbeta/jobba med.

En hund med mycket motor är en hund med stor arbetsvilja - mycket driv!   En skarp hund är något helt annat!!!   En terminologi bekant för dem som jobbar/tränar med sina hundar, men kan te sig obegriplig för dem som inte gör det. Brukshundraser är en sak. Men även raser som inte klassas som brukshundar av SKK/SBK kan utbildas/tränas till både räddningshundar, patrulllhundar (tidigare bevakning) och ägna sig åt olika typer av sök och spår, samt tävla däri om de är rensrasiga.

För Husse och Matte är en gårdshund en hund som arbetar på en gård med djur. Med vallning/ihopfösning av får, kor, hästar, ankor samt som vaktar gården. Det är inte en hund som nöjer sig med att gå hemma på en gård utan djur eller en stor tomt. Inget mer! En begreppsförvirring förefaller föreligga när man söker en Lapsk Vallhund, har hört att den är "en lämplig gårdshund" och därför vill ha den gående på en lantligt belägen fastighet utan djur. "Den håller sig väl hemma kring huset?"

Lapsk Vallhund är en arbetande hundras.  Som kanske skulle förlora sina arbetsegenskaper helt, om de endast skulle födas upp för att förse rennäringen med hundar att jobba med.  Kanske försvinna helt på grund av för liten avelsbas. Alternativa jobb behövs för att kunna bevara rasen som en ras duglig till bruksarbete = hundarbete av något slag. Hur vet man om hunden är en god arbetshund att avla på?  Jo, som uppfödare jobbar man själv med hunden, så att man vet att den duger till det den ursprungligen användes till. Alltså att arbeta. Som hanhundägare jobbar man med sin hund och visar vad den går för när det gäller att jobba. En Lapsk skall kunna samarbeta som vallhund. Den skall också kunna arbeta självständigt, långt ut från föraren och den skall kunna lösa problem. Samma egenskaper krävs hos en bra sökhund till exempel. Vallning och sök ligger för hunden mycket nära varandra = berikning.

Hur skall man få veta att blivande föräldrar besitter dessa egenskaper om man inte testat föräldradjuren i arbete?

Att sälja hundar för att folk vill köpa är ingen hållbar strategi i längden. Ingen enda valpköpare skall behöva ångra sitt köp av en Lapsk. Varken den som ville ha en lugn familjehund och fick alldeles "för mycket hund", eller den som ville ha en arbets/träningskompis och fick en soffpotatis. Omplacering.  Att köpa en Lapsk garanterar inte att man får en hund som fungerar bra i hårt arbete. Tyvärr. Rasen är väldigt heterogen. Att köpa en Lapsk borde, i en drömvärld, betyda att man får en arbetsduglig hund.  Spårarbete och sökarbete ligger väldigt väl till för de Lapska!  Komplettera kan man göra med lydnadsträning, som inte alls ger hunden möjlighet att vare sig arbeta självständigt eller lösa problem. Lapska måste få visa att de inte förlorat den förmågan, genom att göra annat också. Inte endast vara lydiga. Lydnadsträning är ett gott komplement för en självständig ras men räcker inte som enda sysselsättning för en hund som bör kunna jobba självständigt och lösa problem. Uppfostran och lydnadsträning/tävling bör inte blandas ihop. Alla hundar skall vara väluppfostrade.

Det finns inget obligatoriskt arbetsprov för rasen, men det hindrar ju inte att man ändå testar blivande föräldradjur i sök, spår eller både och.  Sök / vallning ligger ju mycket nära varandra för hunden.

När det blir allt svårare att hitta bra hundar att arbeta med inom många av de klassiska brukshundraserna, vore det en nåd att stilla bedja om att inte Lapsk Vallhund också övergår till en ren sällskapshund. Alla som vill köpa en Lapsk kanske inte skall ha en Lapsk. Rasen efterfrågas alltför ofta för sitt utseende och för att den är ovanlig. Man vill ha utsidan, men är kanske mindre intresserad av insidan. Avknappen verkar vara populär...   Men för att den skall fungera bör påknappen få vara aktiverad en hel del. Varför köpa Lapsk Vallhund om den bästa egenskapen är att den har en avknapp? Påknappen är ju den som krävs för att hunden skall fungera i arbete. Avknappen är en förutsättning för att hunden skall kunna varva ner och vila inför nästa arbetspass med aktiverad påknapp. Inte för att den skall klara att ligga ensam hela dagar hemma eller inte märkas på jobbet. "Den måste kunna ligga alldeles tyst och stilla på kontoret hela dagen och inte skälla om någon okänd kommer in när den är ensam där". Det blev ingen Lapsk i den familjen. Som tyckte det var kul med en ursprunglig ras som skulle väcka uppmärksamhet och som såg ut som en liten varg. Ett tillbehör. Med tydlig avknapp hade de läst.

Lättskallade och självständiga hundar som är bra på att lösa problem passar inte alla. När så stora anstängningar gjordes för bara några få decennier sedan för att restaurera rasen. I Sverige misslyckades man. I Finland lyckades man. Skall detta raseras då, så att vi får tre lapphundraser lämpliga som sällskapshundar, men är rätt värdelösa som arbetshundar? Aveln inom alla raser går mot lugnare och mer lätthanterliga hundar. Mer lättsålda hundar. Som tur är finns det fortfarande valpköpare som efterfrågar hundar med mycket motor. Lämpliga för arbete. Både som renvallare, vallare av andra djur, tjänstehundar och brukshundar/arbetshundar av olika sorter. Tränings och arbetskompisar.

Vad är bäst?  Att Lapsk Vallhund övergår till att bli en mer renodlad sällskapshund?   Eller att den får ett delvis nytt arbetsområde inom brukshundvärlden, med uppgifter i sök och spårskogen, som agilityhundar, tjänstehundar inom hemvärn/försvar/räddning, fårvallning, specialsökhundar, kompletterat med lydnadsträning och annat? Hur många renskötare finns det som arbetar med hund och hur många Lapska säljs årligen till renskötseln?

Vad skall alla övriga  Lapskvalpar som produceras syssla med? De som inte fick bli en renskötares arbetskamrat.

Använda insidan av skallen i annat arbete?  Eller gå i skogen med en naturälskande ägare?   Eller bara vara ett sällskap, utan egen möjlighet till initiativ?   Eller en ball hund av en ursprunglig ras?  

Om inte tillräckligt många intresserar sig för rasens arbetsegenskaper, blir det svårt att bevara dem. Dags att fundera.

Det har vi gjort och diskussionerna hemma har ständigt kretsat kring rasens framtid.

Andra funderar i andra banor. Som sagt, man tycker ju så olika.

Marianne och Larry