Násti och Matte tog en promenad upp till sjön i vackert höstväder på måndagen. Inget regn! Fantastiskt! Sol! Ännu mer fantastiskt!
Uppe vid badberget låg sjön helt spegelblank, vilket definitivt inte är vanligt. Här blåser det för det mesta och krusas inte ytan kraftigt så syns vita gäss på vågtopparna. Men spegelblankt har det sällan varit under de drygt åtta år som Matte vandrat här. Med lågt stående morgonsol över talluddarna och de släta hällarna längs med stranden, var den blålysande sjön, som en fantastisk spegel som dubblade sjönhetsupplevelsen. Så otroligt vackert!
Matte tappade lusten att fortsätta promenaden och ville hellre förlänga vistelsen i sjöns omedelbara närhet. Matte stod och njöt. Länge. Men Násti lät sig inte hänföras lika lätt och visade viss otålighet för att få fart på Mattes ben. Då fick Matte en idé. Skogsremsan just här sträcker sig mellan sjön och de närmaste fastigheterna ett gott stycke in från sjön. Ingen har sjöutsikt och ingen väg går här. Området är tillgängligt för alla. Men längs de andra sidorna av sjön brer storskogen ut sig. Ingen kan jaga älg så här bostadsnära och vargarna håller sig förmodligen härifrån dagtid. På vintern går de kors och tvärs över sjön.
Matte släppte lös Násti och tränade följsamhet och arbetslydnad under vandringen över strandhällarna. Så här års är det inte alls lika många lösspringande hundar här uppe. Ett populärt område att hundpromenera i och många hundar rör sig väldigt långt ifrån sina förare här sommartid. Alla är dessvärre varken väluppfostrade eller trevliga mot andra hundar. En del incidenter har inträffat de senaste åren. Där sikten var fri fick hon friheten att röra sig fritt. Under kontroll. Inte för långt bort. Innan vargarna kom till trakten gick Matte med lösa hundar i skogen och det fungerade i stort sett bra, men nog drog de efter vilt några gånger...... Räven kunde de inte motstå att jaga bort. Alldeles för långt bort. Att valla renar eller springa efter rådjur är liksom samma sak för en renvallare, så länge den inte förmåtts förstå skillnaden och att bara valla på tillåtelse från sin jobbarkompis. Där hade Matte det inte helt lätt och hundarna tog en del oönskade egna initiativ dessvärre. Nu finns här allt fler vildsvin och dem vill inte Matte att någon hund konfronteras med.
Matte körde inkallningar, fritt gående vid sidan (inte fotkommando) dirigeringar och klang och jubelföreställning varje gång Násti stannade upp på intränat avstånd före på stigen. Som räddningshundar måste hundarna kunna gå ut mycket långt ifrån föraren och söka helt självständigt. Ett problem för många är just det att de går ut endast en bit och frågar sedan om lov för att fortsätta. Det beteendet fungerar inte i områden där endast hunden får jobba. Familjens hundar har inte tränats så väldigt mycket på att hålla ett kort avstånd till sin förare sedan skogen blev ett vargrevir och den typen av träning inte längre kunde ske dagligen. Familjens hundar har varit bra på annat. Kanske inte just på att 100% säkert inte dra iväg efter en flyende hare eller räv eller att vilja försöka valla ett rådjur. Rasens självständighet har varit viktig att bevara. Det händer inte alltför sällan att förare uppmanas släppa på kontrollen och inte binda upp sina hundar på sig själva så mycket, om de vill utbilda hundarna till räddningshundar.
Násti blev väldigt följsam vartefter och lämnade knappast Mattes sida längre. Det var inte riktigt så det var menat och så hade det inte blivit när Násti var yngre och mer flyktig. Nu fungerade Matte som välsmord godisautomat lite för bra. "Jag får godis när jag kommer till matte. Om jag kommer hela tiden får jag jättemycket godis. Om jag stannar hos matte får jag en otrolig massa godis.... " Typ. Icke sa nicke.
Matte stängde godisautomaten periodvis och Násti rörde sig åter friare och gav tillfälle för Matte att göra helt om eller försvinna bakom trädstammar. Som man gör när hundarna är knytt. Nu fungerade det väsentligen bättre än då! Nu sökte Násti rätt på sin matte. Då visade Násti vilken självständig hund hon var och struntade totalt i att leta rätt på något annat än sådant som var nytt och outforskat. Liksom sin mor och sin dotter.
Längs vägen hem fick Násti sedan träna rally med fritt följ och många sättanden och positionsförändringar och framförsittande. Denna del av vägen är föga trafikerad, då vägen tar slut uppe vid sjön. Násti skötte sig jättebra!
Husse ringde och rapporterade om dagen i Skövde. På förmiddagen teori och hundarna i burar i tältet. På eftermiddagen mycket vandrande i skogen och olika stationer med hunduppgifter. Modji somnar först på Husses arm i sängen. En helt ny (o)vana. Sedan glider hon ner och knoppar in i sin egen medförda biabädd. De tre i gruppen och deras hundar slocknar ovaggade efter intensiva dagar.