Klicka för större bilder.
Långfredagen kanske inte är rätt dag för en troende att önska en glad påsk, men nu är inte Matte en troende person. Troende på mycket, men inte på en gud. Troende på kraften i att vistas mycket i naturen till exempel. Som för många andra, är en skogspromenad jämförbar med ett kyrkobesök.
Gått i naturen med hundarna har Matte gjort mycket den senaste månaden. På golfbanan medan snön ännu låg djup och sedan när den smälte vartefter och senast flera långa vandringar över de stora gräsytorna. Fram till häromdagen och på Skärtorsdagen öppnade banan för golfare. Aili har kunnat gå lös och Dima har skött sig fint i sin tio meter långa lina. En lina som mestadels har släpat på marken, men vid några tillfällen har Matte valt att ta ett säkerhetsgrepp i änden. Det finns gott om harar och rådjur och Dima får inte ges möjligheten til en enda vinst över Matte, genom att dra iväg efter vilt! Många rejält långa vandringar har det blivit på golfbanan den senaste månaden och som längst drygt åtta kilometer.
I dag på Långfredagen avstår Matte det påbörjade städarbetet i trädgården efter vintern. Inte för att det är den dag det är, utan för att det regnsnöar och är mysigare vid braskaminen i stugan! Dessutom så traskade Matte och hundarna runt i trakten och längs med sjön på en drygt halvmilen lång promenad under Skärtorsdagen. En härlig vandring i ensamhet, innan alla påskfirare kommer ut till sina stugor!
Varje vecka har träningsgruppen tränat och i onsdags var det äntligen bekvämt att kunna träna utomhus efter den efterlängtade sommartidens ankomst! Samtliga hundaktiva i träningsgruppen vill ha sommartid året runt! Har man ett intresse som innebär utomhusvistelse är sommartiden en gåva. Samtliga hundar var på hugget när de nu kunde använda sig av vinden för att söka vittring och de hade stora ytor att söka på, med mycket bråte att ta sig fram igenom på olika sätt! Som på "Tigerjakten" med Mora Träsk. Kan man inte gå över får man gå under elller runt eller igenom!
Så var det även när Matte för första gången i vår skulle gå genom skogen till andra sidan. Rakt västerut mot Gamla Norrtäljevägen, som skär av effektivt mot odlade marker. En skog som vandaliserades genom kalhyggen under våren i fjol. En ny skogsägare gick hänsynslöst fram i gammal naturskog under en tid när det råder koppeltvång för att freda djurlivet. Att avverka skog får man göra året runt oavsett. Logik? Obefintlig. Nu hade Matte och hundarna att ta sig fram över hygget längs den sönderkörda traktorvägen, som bestod av djupa vattenfyllda traktorspår samt kvarlämnat ris överallt. En smal stig leder över ett berg och sedan tog en traktorväg vid igen. ÖVERALLT hade mängder med tyngande snö och stormbyar under vintern fällt träd i rotvältor, knäckt hela träd och trädkronor. Hela vägen genom skogen måste Matte och hundarna krångla sig förbi, igenom, över och under träd och grenar och den sträcka som tidigare tagit en halvtimme tog nu en timme. Nästan framme vid bebyggelse och odlad mark blev det tvärstopp. Två jättegranar låg tvärs över vägen i rotvältor och runt om var skogen ett plockepinn. Det gick inte ens att gå runt eländet. Det var bara att vända för att åter krypa under klättra över gå igenom och runt fallna träd i en timme. Hemåt var det dessutom motlut... En vandring som gjorde gott i Mattes gamla kropp! Som ett rejält gympass.
Ett sorgligt besked nådde Matte och Husse i dag på morgonen. Gátchis Juoksanáste Lihkku fick somna in i går kväll nyss fyllda 16 år. Den enda kvarvarande i kullen. Hon har levt sitt liv i Nederländerna och hade nyligen flyttat till Belgien med sin matte. Lihkku hade börjat visa en svaghet i bakstället och i går morse bar benen henne inte och hon signalerade tydligt att nu fick det räcka, enligt hennes matte. En hund som i sin ungdom besökte oss flera gånger och tränade räddningssök med oss.
Som uppfödare skiljs man två gånger från de hundar man fött upp. Som valpar flyttar de till nya hem och som gamla tar de farväl för gott.
Matte har aldrig riktigt gillat att vara "hunduppfödare" (synonymt för någon som säljer valpar för att tjäna pengar). Men har velat ha bra hundar för egen del och därför fött upp några kullar. Vilket då även gett några andra bra hundar att jobba/träna/vara aktiva med. Inte en enda kull har fötts här för pengarnas skull. Matte har varit tacksam om det gått jämt upp, vilket inte varit fallet alla gånger. Násti fick en svår juverinflammation och juvret brast. En valp svalde ett förmål som fastnade i tarmen några dagar innan försäkringen gällde. Aili blev mycket svårt sjuk när hennes valpar var tre veckor gamla sommaren 2019. Under en vecka var det osäkert om hon skulle överleva.
Det är väldigt skönt att inte vara uppfödare längre. Men det har varit väldigt roligt att få följa de hundar som fötts här! Fina hundar allihop.
