Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi, Násti & Modji.

 

TRÄNING EN VARDAGSKVÄLL PÅ EN AVDELNING I ETT NERLAGT SJUKHUS.

Skildrat i text och bild.

22.3.2017

Deltog gjorde fyra Lapska tikar och två Lapska hanar.

Násti, Modji, Aili, Stella, Lime och Kirou.

 

En träningsgrupp bestående av sju Lapska Vallhundar tränar regelbundet varje vecka räddningssök tillsammans. Omväxlande utomhus och inomhus, beroende på årstid. En vardagkväll i mars 2017 tränade fyra Lapska tikar och två hanar tillsammans  på en avdelning i ett nerlagt sjukhus under ombyggnad. Alla kan inte komma alltid, då livet konstigt nog består även av annat än hunderiet.

Denna kväll bands hundarna upp i två tomma rum, i väntan på att få söka ”försvunna människor” i alla rum och korridorer, som erbjuder fler gömställen än man kan tro, när man ser de tomma rummen. Vad binder man upp hundarna i när rummet är kliniskt rent på möbler? Jo, i elementinfästningar och rör. En jacka fungerar bra som liggplats.

Larry är utbildad tjänstehundinstruktör i räddningssök och han brukar kunna ha många idéer när det gäller träning. Så även denna kväll! En miljöbana förslog han överaskande, trots frånvaron av inredning i de många tomma rummen och korridorerna. Det gäller att ha fantasi och att se möjligheterna i stället för omöjligheterna! Larry är dessutom känd även i våra grannländer, som den som drar iväg med hundar och förare på miljöbanor i alla tänkbara sammanhang. På läger, på kurser och på träningar. En miljöbana fungerar så att hundar och förare utför en avanserad ”Följa John” med Larry (eller annan kompetent ledare) i täten, över under och igenom diverse hinder längs vägen. Med vissa inslag av parcour, för hundar med förare. Här ingår inte bara att ta sig från punkt A till punkt B via lite olika hinder. På Larrys miljöbanor ingår även hantering av hundarna på olika sätt och transport av hundarna på mer eller mindre möjliga/omöjliga sätt. De flesta både två- och fyrbenta klarar väsentligt mycket mer än man tror härvidlag. För en hund som skall utbildas till räddningshund är det ett måste att den, samt dess förare, kan ta sig fram på besvärliga ställen tillsammans och att hunden låter sig hanteras av okända och i ovana situationer. Den här träningskvällen fick gruppen order om att hålla ihop hela tiden och Modji lånades ut till en hundlös medföljande husse. Veteranen Násti i den egna familjen fick hoppa över denna övning och vilade sig i form för en egen uppgift efteråt.

Gruppens första uppgift blev att den skulle ta sig från ett rum, via korridoren till ett annat rum, utan att nudda golvet! Medförande hundarna! Gruppen kom snabbt på en lösning tillsammans och häktade av en smal garderobsdörr som lades på golvet. Den kompletterades sedan med jackor för att utgöra en landgång mellan de två rummen. En förare kröp sedan omkring på golvet och fördelade jackorna på lämpligt avstånd från varandra, för att gruppen skulle nå fram. En hundförare hittade då små rullar med smala tapetrester, som lades ut i stället för jackorna. Vips fanns en smal stig att gå på och alla kunde vandra vidare med sina hundar i famnen eller över axlarna. Bara för att beordras tillbaka och att plocka upp alla föremål, så att det åter blev tomt på golvet! Kul! Här måste man tänka till för att få alla hundar tillbaka, samt dörr och tapetremsor. Larry stressade så gärna på för att försvåra och göra det lite realistiskt. Gruppen leddes sedan vidare i sin ”Följajohnlek” och kom till köket. Där fanns en öppen serveringslucka mellan köket och matsalen och genom den skulle alla hundarna lyftas. För att bli mottagna på andra sidan av någon annan hunds förare. Som sedan lämnade tillbaka hunden till sin egen förare. Som bussigt nog slapp krypa genom serveringsluckan, utan fick gå genom den intilliggande dörröppningen till matsalen från köket. Nästa uppgift för gruppen blev att på ett kvarlämnat sängbord på hjul, med lampan ännu sittande fast i kanten, köra hundarna en och en genom en korridor. Föraren måste hela tiden hålla i bordet, tillsammans med de två ”bordförarna”, varför endast en hand blev över för att hålla i hunden, som färdades på det lilla bordet på en liten bit hundfäll. Hundarna lämnades sedan uppbundna i en korridor. Alla hundarna klarade övningarna galant! Under fullständig tystnad.

Efter denna ”miljöbana” fick hundarna varsina frisök på avdelningen, med 2-3 figuranter gömda utspritt på hela avdelningen. De gjorde alla bra ifrån sig på sina frisök och fick verkligen jobba hårt på vissa vittringar, för att lokalisera vittringskällorna. I skåp, bakom dörrar snedställda i hörn och bakom ett gytter av undanställda diskbänkar fanns det människor att hitta och var de var gömda visste inte förarna.

Nu var det dags även för Násti, några få veckor före sin fjortonårsdag, att få ha lite roligt! För att undvika halkolyckor på de aningen hala golven, när Násti inte begriper sin ålder och öser på i full fart i sökarbetet, begränsades hon genom att få ett kopplat sök. Násti fick söka rätt på tre ”försvunna” personer, gömda på för föraren Larry okända ställen. Násti älskar ännu sökarbetet, trots att det är tio år sedan hon blev certifierad räddningshund och hon var på hugget! Även den person som var gömd i ett mycket mörkt hörn av ett mörkt rum hittade hon fint. Precis som gamla människor, behöver gamla hundar få använda både kroppen och knoppen för att inte åldras för fort och i förtid. Räddningssökträningen och de timslånga skogspromenaderna håller Násti i form. Pensionärsgympa och korsord/sudoko för äldre hundar. Det är härligt att se hennes glädje när hon får jobba! Även om träningen nu är åldersanpassad.

Det här är ett exempel på hur en grupp med flera Lapska Vallhundar tränar/roar sig regelbundet tillsammans. Räddningssök kan man träna som en rolig träningsform helt allmänt! Man måste inte gå kurs och utbilda hunden till certifierad räddningshund för att hålla på med detta. Ett fåtal kurser hålls och sällan (det styrs av MSB) och ett fåtal hundar klarar sig till slutprovet och klarar certifieringen. Många hundar kan däremot träna räddningssök som en träningsform bland andra. För den som gillar att tävla med sin hund finns möjligheter även för icke certifierade räddningshundar att tävla i IPO-R.

Vi har nu utbildat och tränat räddningshundar kontinuerligt sedan Gázzi blev den första Lapska Vallhunden som certifierades som räddningshund i Sverige 2001. Hennes dotter, son och dotterdotter gick i hennes spår och blev certifierade räddningshundar. Hennes dotterdotterdotter Aili tränas i räddningssök med lyckat resultat, men får inte gå kurs då hennes husse och matte anses för gamla för att gå räddningskurs. Men tränar räddning fortsätter vi med för att det är så himla roligt! Med både Gázzis dotter Násti, Nástidottern Modji och Modjidottern Aili.

Marianne Neidhardt och Larry Aletorn