Måndag.
Flocken for till Arninge för några inköp. Hundmat bland annat. Matte serverar Acana av två olika sorter till sina hundar. Senior till Aili och Adult till Dima. Som för övrigt åt Monster i sitt tidigare hem. Då fick han tre deciliter två gånger om dagen, vilket nu landat på två deciliter två gånger om dagen. Plus lite av varje som smaksättning från Husses och Mattes måltider för variation. Plus en hel del belöningsgodis och hårda hundtugg. Han har fått mera kropp dessa två månader och hans päls har anpassat sig till att ligga svalare. Det är kyligare inomhus i stugan än i en lägenhet och framför allt vill han göra Aili sällskap i det ouppvärmda uterummet. Han har fått en förbättrad kroppsuppfattning och kan använda sin kropp bättre i räddningssökmiljön. Killen mognar så sakteliga för varje månad som går och konstigt vore det väl annars när han fyllde ett år den första oktober.
Dima är en hund som är väldigt nyfiken på alla ljud! Framför allt de ljud han själv kan åstadkomma! Bland annat har han kommit på att det är kul att putta upp toalocket en liten bit och sedan släppa det! På ett litet brickbord i metall finns två byglar som Dima kan putta upp och låta falla ner med ett metalliskt ljud. Men toalocket smäller högre! När han händelsevis råkar stöta till något, som då ger ett ett ljud ifrån sig, testar han några gånger till! Varför Matte sökte någon hundleksak som kunde låta, utöver alla mjuka pipdjur som Dima effektivt slaktar per omgående. Något hårt! Hållbart! Ett mjukt djur som låter har han visat vad man skall göra med enligt honom. Snabbt töms det på innehåll och sedan strimlas skinnet och själva pipen riskerar att slinka ner även den. Sådana leksaker får inte finnas inom räckhåll för Dima. Det gick bra det första dygnet i den nya flocken, men icke mer.
Matte hittade två hårda leksaker som Dima kunde tänkas gilla och då vädret var fint när flocken kom hem stannade Matte ute på tomten med hundarna, när Husse skulle byta svärd på motorsågen i snickarboden. Först fick de varsitt torkat kalvöra, när Matte nu varit och shoppat. Dima blev brydd. Lekte med örat och rullade på det. Fick se att Aili tuggade på något och återvände till sitt kalvöra och smakade på det. En nyhet! Leksaken var ätbar! Dima är mycket bra på att lära sig av andra. Han fick sedan en orange avlång liten hård gummiboll, som rullade lite lattjo när han puttade den över gräsmattan. Om man klämde hårt på den kunde den pipa. Dima fastnade för det vobblande rullandet och siktade mot bäcken. Mycket målmedvetet puttade han bollen med nosen fram till bäcken och över kanten, ner i vattnet. Kul! Där följde han den sedan avvaktande när den flöt nerströms, till dess den kom fram till en smal passage. Där klev Dima ner mot vattnet och plockade upp bollen igen. En jättekul lek tyckte Dima! I typ tre minuter. Han rullade runt den lite till och lämnade den sedan. Den tjocka pinnen var bättre att ligga och tugga på och sedan blev det springa av tillsammans med Aili. Att bollen kunde pipa missade han helt.
Flocken drog sig in i stugan så småningom och den andra ljudande leksaken presenterades för Dima. En rätt stor boll som han nätt upp kunde greppa. Hård och inte möjlig att klämma ihop och när den kom i rörelse lät den som en anka ungefär. Rätt högt. Dima puttade på den och blev brydd. Han måste fundera! Han puttade lite på den hit och dit och lämnade den och funderade. Vilade lite och tittade på den. Det var som om han tränade och försökte fundera ut hur denna boll skulle behandlas. Den var svårburen men lättrullad. Den lät ibland. Inte alltid. Så Dima låg på mattan och tittade och funderade och testade bollen lite då och då. För att så småningom ta sig an den med stor beslutsamhet! Han rullade den högljutt kacklande och kväkande bollen runt i vardagsrummet, just som Rapport körde igång. Dima hade buskul! Han rullade sig på golvet och puttade på bollen med nosen och tassarna! Försiktigt och mer brutalt. Han hade kommit på grejen med denna boll!
Senare visade Matte Dima att den lilla orange avlånga bollen faktiskt kunde pipa, genom att Matte med foten tryckte ihop den. Det dröjde inte länge förrän även Dima fick den att ge ljud ifrån sig. Buskul tyckte Dima! Som slutade gnaga och i stället greppade bollen och bet ihop den. Dima är sprängfylld av energi och behöver få utlopp för den på olika sätt och här kunde han själv åstadkomma olika ljud, utan att leksakerna blev engångsprylar och slit och slängprylar. De höll för Dimas hårdhänta hantering. Han har en lång nos med stor kraft i käkarna och stort tuggbehov och Matte var förvarnad med rådet att ställa skorna på hatthyllan, när Dima flyttade in. Det har inte behövts. Han har inte tuggat sönder en enda sak i stugan, utöver samtliga pipleksaker han kom i kontakt med. Oavsettt material, så länge det var mjukt. De två nya ljudande leksakerna som Dima fått är hårda. Framtiden får utvisa om de är hårda nog för Dima.
En rolig hund som står för underhållningen i stugan! Ett himla oväsen blev det stundtals, men vad gör det när hunden har så roligt och lämnar skorna ifred!