Onsdagens träning bjöd på sora frisök över stora ytor. Där både kunde och fick hundarna lämna sina förare och gå långt ut, för att söka tre figuranter gömda på för förarna okända ställen. Tränade den här kvällen gjorde Modji och Aili samt Nemo och hans och Ailis son Sumo, nu 10 månader. Tillsammans med Springertiken Loppan. För de Lapska är den här typen av träning att likna vid berikning, då de både får arbeta fritt långt ut från föraren, de får springa mycket och den får belöning för att skälla (skallmarkera) ihållande och vägledande när de hittar en "försvunnen" människa. Idel positiva upplevelser för dessa hundar som försetts med egenskaper lämpliga för både renvallning och frisök från födseln!
Klicka för större bilder.
De får springa mycket och fort över stora ytor både när de vallar/föser renar och när de söker över stora ytor efter människor. De använde sitt goda skall till att få renar att röra sig framåt och till att berätta för sin förare när de hittat en saknad och eftersökt människa. Man jobbar MED och inte MOT hunden. Vilket man gör när man vill träna den i sådant som för rasen ligger långt ifrån de egenskaper den föds med och som är rastypiska. Det går säkert att träna en Lapsk Vallhund till i stort sett vad man vill om man har kunskapen. Vissa saker går dock lättare än andra och vissa saker är hunden mer lämpad för och därmed motiverad för än andra saker och upplever därmed som roligare. Det är till exempel enklare att få en Lapsk att bli en mycket bra skallmarkör än att göra den till en säker rullmarkör. Då rasen avlats på att kunna skälla bra och inte på att apportera bra. Springertjejen i träningsgruppen är en mycket bra rullmarkör! Rasen är en apporterande ras. Att skälla på en funnen människa vore henne tämligen främmande. Ett tänkesätt man bör ha med sig helt allmänt när man väljer hundras.
Många verkar tro att Lapsk Vallhund är en född draghund. Det är den inte. Tänker man att man vill ha en hund att köra drag med är det andra raser man skall titta på. Att köpa en Lapsk i det läget är ett stort lotteri. Av de egna fyra Lapska över åren har Gázzi och Modji inte alls varit dragvilliga. Däremot har Násti och Aili gärna dragit! Varannan generation har tyckt att drag är kul, varannan inte alls. Gázzi och Násti spändes framför en pulka och Násti drog för hela slanten! Gázzi hängde med och kunde även streta emot. Hon ogillade hela idén med att sitta fast och begränsas av en skackel och ensam drog hon inte alls. Modji och Aili utgör ett likadant par där den ena gärna tar i och drar och den andra hänger med under viss protest. Man är så noga med att läsa manualen när man köper teknik, men hund köper man dessvärre alltför ofta på utseende, utan intresse för vad rasen används för även i nutid, märkligt nog. Matte och Husse värnar om rasen Lapsk Vallhunds fortsatta användbarhet inom renskötseln! Men befarar en urvattning på för detta hundjobb nödvändiga egenskaper och arbetsduglighet, vartefter rasen blir alltmer populär som "robust sällskapshund", som promenadsällskap i skogen.
Vill man ha en hund att jobba med måste man veta att båda föräldrarna har de nödvändiga arbetsegenskaperna samt är mentaltestade. Ett BPH är ett för rasen mycket lämpligt test, som naturligtvis inte ger hela sanningen, då det är ett test av en hund under ett kort öbonblick och kan påverkas av mycket. Men det är bättre än ingenting och absolut ingenting hindrar att man gör både ett MH och ett BPH för att lära känna sin hund. När man läser resultaten bör man läsa ALLT. Inte bara staplar och diagram. Beskrivningen av hundens reaktioner verkar missas tyvärr, när man stirrar sig blind på ett spindeldiagram.
Torsdagen bjöd på solsken och vårväder hemma i det permanenta reviret, med kylig vind. Lapskflocken for till Torpet närmare kusten och där hade lövsprickningen hunnit betydligt längre! Det var försommarvärme och skillnaden var flera grader. Bara en dryg halvtimme bort med bilen. Det stora körsbärsträdet blommade nu framför det röda skjulet på berget och med den klarblå himlen bakom, utgjorde trädet framför huset en vacker tavla vid ankomsten.
Modji och Aili traskade iväg åt varsitt håll när Matte och Husse satte igång med några småjobb för att hålla sig sysselsatta. Matte rensade lite i ett gammalt stenparti där en pion nu började vakna till liv. Gamla vissna växter rensades bort, jorden luckrades och lite aksa och färsk kaffesump blandades in. Rätt som det var blänkte något till mellan två omgärdande stenar vid pionen. Matte tänkte gammal plast och pillade fram den lilla biten. Det var inte alls någon plastbit! Det var en liten bit av ett ömsat ormskinn från ett mycket ungt djur. De kryper mellan stenar och skaver av det urvuxna skinnet, för att komma ut med sitt nya fina och mer storleksanpassade på andra sidan. När Matte hittade den lilla biten ormskinn som fanns kvar på platsen hade hon just spritt ut kaffesumpen som gödning, varför händerna var "kaffesmittade" vittringsmässigt och även rätt besudlade med kaffesump! Den lilla blanka och rena ormskinnsbiten smutsades alltså ner ganska mycket av resterna från det nyss druckna kaffet. Det blev både brunaktigt och doftsmittat.
Matte tog med sitt lilla fynd och visade Husse som satt kvar vid fikabordet och placerade sedan fyndet på altangolvet. Då kom det två nyfikna hundar för att se om det var något ätbart som Matte lagt ut! Ailis reaktion blev snabb och reaktiv när nosen träffades av doften ett gott stycke bort! Aili ryggade hastigt tillbaka! Spänt avvaktande studerande hon "ormen" och inväntade eventuella rörelser. Att det fanns en intensiv lukt av orm på den lilla biten stod utom allt tvivel! Snokar finns i bäcken hemma och Aili är nyfiken - men ryggar om hon kommer för nära! De doftar kraftig på långt håll. Nu gjorde hon precis likadant. Hon ryggar INTE för kaffedoft! Kaffedoften kunde inte på något sätt lura henne! Vilket leder till slutsatsen att skall hon söka efter en specifik doft som hon är lärd att eftersöka kan man inte lura henne med lite kaffelukt. Intressant att veta vid alla former av sökuppgifter.
Hunden kan separera dofter utan problem. Vilket märks tydligt även när de söker flera människor mycket nära varandra. Varje människa har sin unika doft och det känner hunden. Att det luktade kaffe om denna lilla bit ömsat ormskinn var mer än tydligt för Aili. Som mycket tydligt och på långt håll kände framför allt lukten av ORM! Mycket intressant! Aili ryggade och gick sedan inte nära. Hon såg ut som om hon förväntade sig ett anfall.
Man ser tydligt att Matte smutsat ner den initialt rena och glänsande lilla flagan av urvuxet ormskinn. Kaffedoften måste ha varit kraftig.
Modji närmade sig försiktigt men ryggade inte och hon är den av hundarna som gärna umgåtts närmare med snokarna i bäcken. Som ung låg hon länge och "vaktade" en trött snok som sov i solen på en sten i bäckkanten.
Var rädda om er och håll avstånd! Ännu dör många i Covid-19 varje dygn! Även andra än de som fyllt 70 drabbas och som det ser ut runt om levs livet som vore Corona historia märkligt nog. Så är det ju inte alls tyvärr.
Trevlig helg!
