Onsdag.
Det är inte ofta man välkomnar en kylig nordlig vind! På onsdagen var den verkligen välkommen, efter en tid med heta och kvava dagar. Äntligen fick Matte luft att andas! En känsla även andra upplevde. En lättnad. Det var tjugo grader och FRISKT. Man orkade röra på sig. Matte tog med hundarna på en långpromenad på förmiddagen. En promenad med inslag av powerwalk för motion. Äntligen! Men också med intervaller som tillät mycket nosande för hundarna. En skön promenad i stort.
Dagen förflöt sedan med hundar som var nöjda med att kunna vistas lite mer överallt, i stället för att desperat söka skugga där det fläktade lite. Matte rensade i trädgården. Överblommat och ogräs skulle bort.
Kvällens träning skedde i god vind och svalka på en industritomt, som erbjuder mycket "miljö" och stora ytor för hundarna att äntligen få springa av sig på. Det går att träna även när det är varmt, men hänsyn måste tas till hundarnas välbefinnande och söken får då bli mer inriktade på problemlösning och hjärngympa och mindre fysiskt belastande. Den här kvällen kunde de tre Lapska, Modji, Aili och dottersonen/sonen Sumo, samt Jaktlabben Mick både få springa mycket och lösa problem vid lokaliserande av vittringskällan.
Aili låg lite väl högt i arbetstemperatur och lusten och motivationen fick henne att bete sig som en mycket ung och lekfull hund som varit passiv alldeles för länge! Hon släpptes ur bilen för rastning och uppvärmning inför sitt sök. Hon rusade runt mellan de parkerade bilarna och värmde upp sig genom att köra en uppvisning i galet kutande inför sin mor, sin son och sin kompis! De tittade storögt på Aili som kastade sig på marken i den ena lekinviten efter den andra, innan Matte stagade upp situationen och tog med sin hund därifrån. En så taggad hund och en stor förrådsbyggnad full med kvarliggande vittring efter figuranter från tidigare sök under kvällen är en utmaning. Ett tomsök "inomhus" (tre väggar och högt i tak) med en för högt tempererad sökhund med skallmarkering riskerar att bli ljudligt. Det blev det. Helt enligt planerna för övrigt. Matte kunde gå in och korrigera sin vuxna unghund som pyste över av uppdämd energi. Här fanns ingen figurant gömd, ingen vittringskälla, bara gammal vittring. Ett tomsök skall utföras under tystnad. Hur mycket skallmarkör hunden än är och hur lättskallad rasen än är. Man jobbar under tystnad och markerar funnen figurant med att skälla.
Aili fick söka vidare över stora ytor där ingen figurant var gömd. Men det visste hon ju inget om. Så småningom närmade sig Matte åter förrådsbyggnaden där Aili skällt för mycket under arbetet när ingen människa var gömd i sökområdet. Nu hade hon "sprungit av sig", gått ner i arbetstemperatur och jobbade under tystnad och mycket mer systematiskt. Inget tokspring och inget glappande. Duktig Aili! Matte brömde.
Området är stort och till slut fick Aili hitta Husse, som gömt sig i ett förrådstält. Man skall ju alltid ta sig så nära figuranten som möjligt och det gjorde Aili när hon hoppade upp på virkesstapeln där Husse låg. Det blev lite trångt, men det hindrade inte Aili från att skallmarkera så tätt intill så Husse måste hålla för öronen.
Klicka för större bilder.
Ytterligare två personer fanns gömda mot slutet av sökområdet och även dem hittade och skallmarkerade Aili fint.
Att söka inomhus kan ställa till det vad gäller vittringsvägar. Ventilation och drag för vittringen diagonalt i ett rum ibland. Något Mick upptäckte när Husse gömt en figurant i ett litet utrymme bakom ett av många liggande skåp, som kunde dras ut med hjälp av en palldragare. Vittringen föll ner i ett hörn av rummet, men figuranten låg gömd diagonalt därifrån. Vittringen från en människa som är varmare än omgivningen stiger uppåt och följer föremål, tak och väggar och faller ner på annan plats. Den kan även "regna ner" lite här och där i ett helt rum. När föraren inte känner till var figuranten är gömd kan det bli en nöt att knäcka tillsammans med hunden. Hunden får vittringen tydligt, föraren sr att hunden har intresse, blir stående och väntar på markering. Det läser hunden och markerar för att tillfredsställa sin förare. Som inte kommer att hitta någon gömd människa just där. Har man en "facitgubbe" med, vilket rekommenderas, får den personen här styra upp och förhindra en markering på för stort avstånd från där figuranten är gömd. Det är inte rätt - men inte heller fel! Vittring finns! Det är ingen blindmarkering! Det är det när hunden markerar och ingen vittring över huvud taget från en närvarande figurant kan finnas på platsen. Snarare en oprecis markering. Hunden berättar att "någon stans här finns en människa". Vilket är helt korrekt. Man skall inte lämna platsen som avsökt utan funnen figurant. Gömstället är klurigt! Det gäller samarbete förare och hund för att kunna plocka fram figuranten.
Att träna på att läsa sin hund är vad man gör större delen av sökträningen med hund.
