Måndag.
Matte fick sig en välbehövlig spark i ändan på kursen! Vilket ju var avsikten med att hinna gå kurs med Aili, innan en operation som borde gjorts före sommaren men som Matte skjutit upp för Ailis skull till efter sommaren. En operation som borde ha gjorts i höstas egentligen, men då hade inte Aili funnits. Men nog skulle Matte helst avstå reservdelen om det gick. Fick uppmuntrande höra på måndagen att "kompisens höftoperation blev inte bra och fick göras om sju gånger! Han är fortfarande inte bra."
Tack för uppmuntrande ord! Bussigt! Precis vad Matte behövde höra.
Men som sagt, en spark i ändan i söndags skickade iväg Matte med Aili ut på träningspromenad i Vallentuna Centrum. Under en halvtimme traskade Matte och Aili omkring och tränade på gå fint, kontakt och inte kasta sig fram till alla mötande och hoppa upp på dem. Under lunchtid fick Matte många människor att vara träningsobjekt. Vilket de inte visste om.
Matte hade nytt mjukt godis och klicker i handen. Aili blev jätteglad när hon hamnade mitt emellan ICA och COOP och det fanns folk att hälsa på överallt! Vänliga, glada Aili som vill sitta i knä på alla människor. Nu fick hon inte komma fram till någon enda. Förvånad tittade hon på Matte, som klickade och godisbelönade. Igen och igen och igen. Vid varenda passage av en person som Aili visade intresse för.
En kategori människor som Aili redan vid sitt fyramåndaresbesök i Stockholm visade stort intresse för, är tiggare sittande på marken. En människa som sitter med korslagda ben på marken och sträcker fram en hand med en mugg mot Aili (snarare hennes matte) är för en social hund helt oemotstådlig! Ett knä att sitta i, en mugg som kanske innehåller något ätbart. En figge i Ailis värld! Det händer att tiggare absolut vill få hälsa på Aili. En hund att klappa och en liten känsla av kontakt. Vilket Matte inte är kall nog att neka den som vänligt bjuder in Aili att hälsa. Likaväl som klappandet av djur får äldre och dementa att må bra, tror Matte att Aili kan sprida lite glädje till en ensam och utsatt människa. Så den tiggare som utanför ICA ville hälsa på Aili fick göra det. Matte delade med sig lite av sin vänliga och kontakttagande hund.
Aili är nu sju månader och en första spökålder har inträtt. Vilket just nu visar sig på så sätt att hon ser saker hon inte sett tidigare. Världen har blivit mer finpixlig från att ha varit grovpixlig, för att tala modernt bildspråk. Aili ser mer och hon ser detaljer. Under måndagens promenad i centrum var spökena inte farliga! Men de väckte nyfikenhet hos Aili. Inne i entrén till Folktandvården m.fl. stod en Ailikopia som i hennes fall föreföll uppfattas som att hennes mamma Modji stod därinne! Stora glasdörrar som speglade Aili lite suddigt. Aili blev glad! Jätteglad! Sökte vittring och gick med vajande svans fram mot glasdörren för att hälsa på hunden som stod där. Även den med vajande svans. Hej morsan! Då öppnade sig den automatiska dörren och en lycklig Aili klev snabbt in. Hälsningsberedd. Det var rörande att se Aili förvånat leta både till vänster och höger utan hitta hunden / Modji. Aili stannade upp, tittade på Matte och ställde en fråga: "Var är hon?" Matte tog ut Aili och lät dörren gå igen. Backade och lät Aili upptäcka hunden innanför glasdörren på nytt. Aili tittade och tittade och gick sedan därifrån.
Utanför Subway stod en jättestor (nådde Matte till armhålan) och tung skylt och gungade, med fjädrande fäste i en liten plastfot, i den kraftiga och byiga vinden. Just som Matte och Aili kom gående mot den med god kontakt, lättade skylten och slog med en mycket hård smäll, som ett skott, omkull tre meter framför Aili och Matte. Matte hoppade till av den oväntade smällen så nära. Aili likaså. Matte fortsatte rakt fram som om ingenting hänt och Aili följde med. Nästan ända fram. Den sista metern tvekade hon. Just då kom en dam fram och ville hälsa på Aili i avsaknad av egen hund på äldre dagar. En skänk från ovan! Där blev Aili klappad och duttad med och mådde gott. Personal från butiken kom ut och försökte få upp skylten, som ständigt blåst omkull denna dag. Aili tittade nyfiket på. Mer uppmärksamhet för Aili. Som när det var färdigklappat glömt att skylten varit lite otäck på riktigt nära håll. Nu stod hon nästan lutad mot den.
Matte tog en ny sväng bortöver med Aili och tränade kontakt och intehälsapåalla. På tillbakavägen styrde Matte rakt mot skylten och Aili gick fram och nosade på den som hastigast när hon passerade. Bra träning.
Násti och Modji väntade i bilen och på hemvägen gjordes ett besök hos G. med Vita Herdehunden A. Det var ett tag sedan av olika skäl och hundarna var överlyckliga över att få komma hit igen! Aili försökte få fart på A. och fick hjälp av sin mamma. Men A. var inte på lekhumör och tyckte bara att de två mörkbruna Lapska var jobbiga. Hundarna spred sig över tomten och åt hönsskit och sedan fick A. gå på promenad med sin husse och slapp de påflugna besökarna. Aili blev alltmer nyfiken på hönsen.
Mattarna tog med de tre Lapska inomhus och förberedde fika. Aili försvann. Matte ropade inomhus och utomhus. G. letade på nedervåningen i det stora huset. Matte gick en trappa upp. Där stod en brydd Aili. Som rasslat uppför trappen av nyfikenhet. Vänt sig om för att gå ner och då fått se att en katt låg i fåtöljen intill trappen. En vänlig och hundvan katt. Aili stod där och såg hjälplös ut. Vågade inte gå förbi. Den enda av familjens hundar som inte vuxit upp med katt, då Mysjkin flyttade till katthimlen strax innan hon föddes. Matte gick fram och klappade den totalt avslappnade katten och Aili tittade på. Undrande. Läste av läget och gick lugnt förbi och nerför trappen. Men med en liten ragg rest för säkerhets skull. Matte var mycket glad åt att Aili inte varit otrevlig mot katten på något sätt. Hon hade inte ens skällt ut den.
Många timmar av olika typer av träning blev det totalt för Aili och dagen avslutades med lite utevistelse på tomten hemma. Matte njöt av lite sol i lä på stugtrappen.