På torsdagen var det inte särskilt varmt alls och regnet hängde i luften med blåsvarta molnbumlingar över grannhusen, så snart solen dristade sig att kika fram i några futtiga minuter. Matte drog på sig en regnjacka och gav sig iväg på en rask powerwalk med hundarna och hann hem just som himlen öppnade sig för femtioelfte gången denna dag. Ut och in i takt med skurarna gällde resten av dagen, men en del trädgårds och anläggningsarbete blev ändå gjort.
På kvällen tränade en reducerad träningsgrupp i Vargmötet. Familjens tre tikar och en kille ur lag "Larrys Lärjungar". Samtliga Lapska Vallhundar och killen var kurskompis med Modji på räddningshundutbildningen. En härlig hund, bra på vad han gör och en glad skit! Han borde få bli farsa ihop med en arbetsduglig tik, hos någon som vet att kränga knytt med mycket motor till rätt köpare. Som inte lämnar tillbaka hundarna när de visar vilka bra arbetshundar de är, besvikna på att de inte fick lugna och tysta hundar när de köpte rastypiska Lapska. En ras som inte passar som ren sällskapshund, avlad som den är för att jobba med ett tufft jobb som renvallning.
Att kvällens träningssugna hundar kunde jobba fick de verkligen visa! Målbilden var lagtävlingen i höst och därför fick förarna inte veta var figuranterna var gömda. Dessutom placerades de ut mycket klurigt för hundarna att hitta. Inomhus i den stora fordonshallen där vittringar slår hit och dit och landar långt ifrån där figgarna är gömda många gånger! Det är oerhört högt i tak, då hallen varit virkeshall tidigare och oftast lägger sig vittringen längs väggarna från de figuranter som är placerade högt uppe på fordon placerade mitt i hallen. Ute öste regnet ner och det var en klar fördel att kunna få en meningsfull och givande träningskväll inomhus med endast fyra hundar.
Aili fick för en gångs skull börja kvällens träning. Hon fick två figuranter och hon fick hälsa på en av dem innan hon skulle jobba. Figgarna stod bredvid varandra, en passiv och en hälsade och överlämnade sin jacka. Aili togs ut och rastades och figgarna gömde sig båda. Husse osynligt uppe på skärmen till en stor maskin placerad mitt i hallen och jackägaren inne i en mörk container med dörren på glänt. Aili sattes i arbete och noterade vittringen från Husse, genom att slå upp med nosen vid ett par tillfällen när hon sprang förbi i hög fart. Utan att sakta in! Hon fokuserade helt och hållet på vittringen från jackägaren och hittade denne inne i mörkret i containern. Där överraskade Aili med att spontant skallmarkera! Så himla bra jobbat! Duktig Aili och nöjd Matte.
Så var det Modjis tur. Husse undrade om Matte ville ha det klurigt och det ville hon så klart! 45 minuter senare var båda figuranterna framplockade.... Modji jobbade oförtrutet hela tiden. Att hon hade en vittring högt uppe rådde det inget tvivel om, men var? På vilket fordon? Hon klättrade högt upp på grävmaskiner och liknande för att hitta vittringskällan. Modji jobbade sig från mitten och ut mot den ena långsidan. Igen och igen. Modji skallmarkerade på vittring men oprecist och svårtolkat och Matte öppnade hyttdörrar och kollade. Tomt överallt. Matte funderade så att hjärncellerna glödde och tänkte "klurigheter" och Modji jobbade frenetiskt vidare i högt tempo hela tiden. Hon kroknade inte vare sig fysiskt eller psykiskt. Mycket motor fanns det där. Med hög fart ökade risken att Modji skulle missa aningen av en aning av en vittringspust som kunde ge lösningen, så därför slog Matte koppel på sin hund och sökte metodiskt nära intill samtliga väggar, för att sedan jobba sig mot centrum. När Modji på så vis fördes tätt intill raden av containrar med stängda dörrar, stannade Modji till och visade visst intresse vid en container med hänglås. I övrigt ingenting. Varför Matte systematiskt började öppna varje stängd men olåst container. Plötsligt stod Husse där i den hermetiskt tillslutna containern och var äntligen hittad. Av Matte förvisso, men räddningssök är ett lagarbete! Nästa figurant låg högt uppe och intill en vägg enligt Modji. Men där fanns inget högt uppe, så med stor sannolikhet låg figgen mitt i hallen. Inte förrän Modji fått ner farten kunde hon fånga denna vittring och löste uppgiften.
Här ställdes krav på en hund som jobbar vidare trots stora svårigheter och inte ägnar sig åt att pinka och nosa i stället. En hund som inte ger sig i första taget och som har stor arbetsmotor och mental uthållighet. Kanske inte vad som krävs om man söker en hund som promenadsällskap allena. Man får alldeles för mycket hund för att det skall vara bekvämt. Returerna ökar i rasen. Varför?
Lapskgrabben fick ett liknande sök och även han fick jobba länge för att lösa uppgiften. Även han visade prov på stor motor och problemlösningsförmåga samt mental uthållighet. En bra arbetshund som hade gått till spillo såld som ren sällskapshund. Många Lapska har långt mycket mer i sig än vad som krävs för att promenera eller bara vara lydiga och utföra lydnadsmoment på en plan yta. De får aldrig chansen att visa om de har för en renvallande ras önskvärda egenskaper.
Násti fick också ett lite knepigt sök, men utan figuranter placerade så att hon skulle frestas att klättra. Som enögd tovåring har hon en enastående motor och arbetsvilja och vet inte alltid sitt eget bästa. Söken måste läggas upp förståndigt för att inte utsätta henne för risker. Násti jobbade i hög fart och löste uppgiften bra som vanligt.
På fredagmorgonen lämnades hundarna hemma och Husse och Matte hjälpte den nyflyttade sonen att få hem en soffa från IKEA. Eftermiddagen användes till anläggningsarbeten och hundarna fick en skogspromenad bland mygg och blåbär mellan täta och kraftiga regnskurar.