Söndag.
Olika väderrapporter angav olika väder för dagen. Regn vissa tider - eller inget regn alls. Sanningen visade sig vara att det regnade en skvätt på förmiddagen över Lapskflockens stuga. Just som Husse stod på stegen och monterade tillbaka den justerade hängrännan. Typiskt! Allt gick bra utom att täta en skarv, vilket krävde torrt väder.
Mitt på dagen hade regnet upphört och det klarnade faktiskt upp. Matte hade tänkt passa på att ta ännu en långpromenad med lösa hundar på golfbanan, innan den öppnar för säsongen. När det väl börjar torka upp brukar det gå väldigt fort på den mycket väldränerade golfbanan, som öppnar först av alla och stänger sist i trakten. Husse funderade en stund och valde sedan att hänga med på en promenad.
Konstigt nog stod ingen bil vid golfklubben, vilket tydde på att ingen annan var där ute och traskade och inte Matte emot. Golfbanan breder ut sig in mot skogen och ett naturreservat och omges inte av vare sig vägar eller hus, vilket gör den attraktiv, men å andra sidan ligger den inte tätortsnära. Golfar man här kommer man verkligen ut i naturen under några timmar. Här har vargar satt sina spårstämplar fler än en gång över åren och senast tyckte Matte sig se spår av lo. Nu var dock all snö borta, så när som på en liten vit fläck i en skuggad norrsluttning. Isen låg dock ännu på både sjön och en damm, men började släppa i kanterna. Kannadagässen har börjat anlända tillsammans med några mindre sjöfåglar som Matte inte kunde artbestämma på så långt håll. Hundarna var nyfikna och lydiga och lät fåglarna vara.
För en knapp vecka sedan körde Matte olika typer av träning med lösa hundar på golfbanan. Inkallningar, avståndslydnad och ställande samt kvarstannande. Inklusive kontakt, att inte befinna sig mer än ett visst antal meter bort från Matte, beroende på landskapets utseende. Stora öppna ytor eller mindre öppna ytor. Nu var det upp till bevis för hundarna. Hade de repeterade gamla reglerna satt sig naturligt i deras rörelsemönster och uppförande, lösa på stora ytor tillsammans med Matte?
Jo men visst! Båda skötte sig med den äran! Ingen lämnade Matte utan att stanna upp och kolla om avståndet godkändes och att Matte faktiskt höll riktningen och inte lurades och gjorde helt om eller vinklade. Båda stannade på tillsägelse och båda kom när Matte blåste i visselpipan eller sträckte upp båda armarna i luften som tecken. Båda var styrbara i olika riktningar. Det var en ren fröjd att kunna ösa på och ta det långa benet före på det ljuvligt mjuka underlaget! Nu var det inte någon träning på annat sätt än ett användande av förvärvade kunskaper i praktiken, vilket är träning i sig, men det tar inte lika lång tid som mer organiserade träningsmoment.
Både Modji och Aili hade mycket spring i benen och leksugna var de! Här landade Modji mjukt när dottern hennes tacklade henne hårt, eller när hon självvalt slängde sig i gräset i en brottningsmatch. Inga farliga hårda stenar som kunde skada en ryggrad eller några revben. Fler hundar än man vill tro skadar sig under hundlek med andra hundar. Matte gick så snabbt hon förmådde på den kuperade golfbanan och nu gjordes inga pauser. Hundarna gick i trav hela tiden eller i kort galopp. Hit och dit för att nosa på alla djurspår och för att äta harpluttar. På ett ställe visade de ett väldigt stort intresse för någon doft i gräset och nosarna åkte upp mot skogen strax intill. Här var det en trång passage mellan skogen/vildsvinstängslet och ett skogklätt berg, i en löpa ner mot sjön. Snart upptäckte Matte att grisarna varit inne och bökat sönder grästorven och även lämnat spårstämplar på den fuktiga lilla smala grusvägen i nerförslutet. Lätt trippande sökte båda hundarna vittringen med nosarna rätt upp och de närmade sig de vita elbanden, men stannade fint och vände tillbaka på tillsägelse.
När Matte och hundarna kom till banans "avstjälpningsplats" fick Aili genast tokfnatt och rusade som en galning upp och ner i de relativt höga sandhögarna! Sanden yrde i ett moln kring henne och snart gjorde Modji henne sällskap, dock inte fullt så fnattig. Promenaden avslutades på samma plats som den började och komna ner på drivingrangen markerade Modji genast en funnen golfboll och väntade på godisbelöning! Är motivationen stor lär de sig snabbt! Matte hade ägnat kanske fem minuter åt att belöna fyndade golfbollar för några dagar sedan! Den kunskapen satt uppenbarligen som en smäck! Nu sökte Modji mycket medvetet upp den ansamling, kvarglömd över vintern, med 20-30 bollar som hon upptäckt sist för möjlighet till maximal belöning! Matte var elak och låtsades inte se detta och styrde sina steg så att Modji i stället skulle upptäcka den ensamma bollen åt andra hållet. Aili konkurerade så gott hon kunde om samma boll, då Matte inte kunde belöna fyndad boll samtidigt på stort avstånd från varandra. Det här blir nog bra om Husse "råkar", mot all förmodan, slå ut en boll i spenaten!
Husse var det ja. Var det skarpt läge? Hade han villat bort sig på vägen tillbaka? Bilen såg tom ut. Han hade avbrutit den raska promenaden halvvägs och återvänt till bilen där han skulle vänta. Men icke då! Han satt bara bakåtlutad och vilade.
Hem for flocken för att fika. En påse hembakade bullar från marknade fanns kvar och hundarna fick hundtugg medföljande hundtidning. Den nya smideshammocken invigdes och den fungerade fint! Den gungade så sakta om man ville, bäcken porlade och bamburören spelade dovt där de dinglade i vinden. Krokusarna börjar tittar upp lite försiktigt. Nöjda hundar gick iväg och tog sig en middagslur.
Kanske var det sista chansen att göra en sådan här härlig promenad med lösa hundar på golfbanan innan den öppnar. I skogen finns inte samma möjlighet att ha stenkoll på två lösa hundar. Nu är det "koppeltvång", men hundar är hundar och Lapska används även till jakt och oavsett årstid skall de inte dra på vilt och hetsa och stressa djuren. I en tät skog är det svårt att hinna vara förutseende och läsa hunden. En öde golfbana är överblickbar på ett helt annat sätt och här njuter Matte och hundarna.
Klicka för större bild.
