Torsdag.
Regnandet fortsätter, vilket är bra i stort då grundvattennivån är för låg. Men det är ett trist väder för att vara ute och gå med hundarna i. Lite promenerande blev det dock, men med tryck på lite. Mattes underbara Höstflox i olika nyanser slokar av vätan och gräsmattan som inte hann bli klippt innan väderomslaget växer och frodas, med stora maskrosblad som dåliga samveten för Matte. Som borde ha hunnit... En sväng till ICA blev det samt ett besök på loppisen som samlar pengar till Världens Barn.
Matte fick åter anledning att fundera över varför man vill köpa en Lapsk Vallhund. Samma svar återkommer: Man gillar utseendet! Vill ha en "robust hund som kan gå i skogen, man är en aktiv familj". Men Mattes Dvärgpudel var jättesöt och kunde gå både i skogen, på hyggen och plocka bär samt gå i fjällen och vara med i kanoten! Hon jagade definitivt inte några djur och hon skällde inte mycket!
Man kan inte köpa en hund av en specifik ras bara på utseendet! Lapsk Vallhund är farligt gullig för sitt eget bästa!!! Man vill ha en hund som ser ut som en Lapsk. Men man vill inte ha en hund med stort viltintresse och definitivt inte en hund som kan dra på vilt samt har lätt att skälla!
Men vad vinner man på att inte berätta om just detta! Rasen har ett stort djurintresse, det måste en vallande hund ha. Rasen används även som jakthund till skillnad mot Kelpie. Rasen måste kunna ta till skallet för att flytta renar, men får inte skälla i tid och otid. Rasen har mycket vakt och skäller när de vaktar. Rastypiska egenskaper som bör finnas med. Men hos en heterogen ras till både utseende och kynne finns dessa egenskaper olika starkt hos olika individer. Dock bör de finnas där för att en Lapsk skall vara en Lapsk.
Det är jobbigt med en självständig ras som kan dra på vilt och som har lätt att skälla. Men de är ju så söta! Ser ut som valpar även som trettonåringar! Grattis Násti!
Varför inte vara öppen med de egenskaper som kan upplevas negativa för den som bara vill ha "en robust hund för att gå i skogen med"? De flesta hundar, oavsett ras, både gillar att gå i skogen och duger mycket bra till detta! Om nu det är det enda man förväntar sig av sin hund. Till det behöver man ingen Lapsk Vallhund! En polar vallhund avlad för att kunna valla renar självständigt med skall i ett hårt klimat.
Vad vinner man på att sälja till den som vill köpa. Urskiljningslöst. Man säljer kanske ett problem till någon. Man utsätter sin sålda valp för att bli betraktad som ett problem! Med ibland förödande konsekvenser. Samt ger rasen ett dåigt rykte, bara för att man hade fel förväntningar vid sitt val av ras och sitt valpköp. En rastypisk Lapsk hos den som är beredd på samtliga egenskaper som bör finnas hos en Lapsk Vallhund kan bli en riktig lyckträff. En rastypisk Lapsk hos den som bara köpt/fått köpa på utseende, kan bli en katastrof för både hunden och ägaren. Vartefter rasen växer, ökar ansvaret för att inte kränga knytt till var och en som vill köpa. Man fastnar för utseendet hos en farligt söt ras, med mycket mer innehåll än vad många är beredda på och orkar med.
På kvällen bjöd Husse Matte på middag på Hamnkrogen i Vaxholm. Den smörstekta Gösen med baconcrème och färskpotatis samt sockerärtor smakade utmärkt! Gissa vad samtalsämndet vid fönsterbordet i hamnen var? Hundar så klart!