Tisdag.
Matte hade tid för service på bilen och begav sig därför till Norrtälje tillsammans med hundarna. Omväxlande dagar för både dem och Matte således, med miljöbyten både söndag, måndag och tisdag. Torptomten i söndags, golfbanan i måndags och gatorna i centrala Norrtälje på tisdagen.
Bilen lämnades på Norrbil vid den södra infarten till staden. Därifrån traskade Matte och hundarna längs infartsleden till den gamla stadskärnan. En bred, mycket trafikerad och förfärligt "bullrig" väg att gå längsmed. Breda trotoarer förvisso, men vilket jäkla oväsen!
Den gamla trästaden, med små hus längs med ån ner mot hamnen har vuxit mycket och snabbt sedan motorvägen drogs ända fram till stan och pendlingsavståndet till Stockholm blev rimligt. Nu har många byggnader i hamnen rivits och en ny stadsdel, mycket sjönära enligt dagens önskemål, skall här växa upp. Överallt bygger man längs kajer och stränder, så nära att endast en gångväg skiljer huset från vattnet i vissa fall. En trend som Matte verkligen inte får att gå ihop med larm om högre vattennivåer till följd av klimatförändringar. Annat var det på vikingatiden! Då visste man att bygga sunt på höjder undan vattnet! 1700-talets hus står många gånger kvar i gott skick, lite högt, medan hus byggda för endast några decennier sedan rivs för att de är sjuka. Är det så simpelt att man förtränger klimatförändringar och högre vattennivåer runt om i landet, för att kunna bygga "Hammarbysjöstadkopior" med höga hyror för att bygga sådant som folk köper för några få års boende, innan de flyttar vidare. Skattepengar till kommunerna.
Matte funderade medan hon promenerade kors och tvärs bland de urgamla små trähusen, som ligger så fint på de höga brinkarna som omger den forsande ån, vilken flyter rakt igenom staden. Vyn neröver mot Notträljeviken var nu totalt förändrad, när endast en silobyggnad var kvar och alla andra byggnader som funnits i hamnen var rivna. Villorna på höjden bakom hade fri utsikt, men inte så länge till. På gränsen mellan det som komma skall och det som funnits i hundra år och mer gick Matte och hundarna. Den forsande ån med alla änder som är vana att brödmatas till vänster och en stor byggarbetsplats med den gamla ångbåten Norrtelje förtöjd vid kajen till höger. Mycket oväsen var det! Hundarna brydde sig inte. De respekterade även änderna, som låg tätt intill broräcket.
På gågatan mötte Lapsktrion ideligen andra promenerande hundar och uppförde sig väl. Vid ett möte med två hundar på andra sidan av den smala gamla gatan hade de tre Lapska ett gammalt trähus med hög stenfot tätt intill sin vänstra sida, när två kvinnor skulle skylta om i butikens skyltfönster. Rätt som det var lät det som om någon sköt med K-pist mot fönstret! De hade tippat två lådor med stenkulor över ända och kulorna träffade glasrutan med ett smatter och föll ner hårt strax ovanför de tre hundarnas huvuden! Snacka om skotträning! Kvinnorna i fönstret såg förskräckta ut när de upptäckte hundarna. Som i sin tur bara hade ögon för hundarna tvärs över gatan. Matte var den enda i sällskapet som reagerade på vad som hände. Trodde hela rutan rasade ihop....
De tre bruna Lapska Vallhundarna uppförde sig mycket väl på sin två timmar långa vandring och drog till sig en hel del positiv uppmärksamhet. Flera ville hälsa på dem, många sportlovslediga barn var nyfikna och även vuxna. Många trodde att de var valpar alla tre! Varför de blev något förvånade när de fick veta att en av dem fyller tretton om en månad och ingen var valp. En man i bil bara måste fråga om rasen och uttrycka sin förtjusning, trots att bilar ville fram bakom! Matte band upp hundarna vid ån och fotade och det orsakade en smärre folksamling! Alla ville hälsa på hundarna, som satt så fint intill varandra vid Societetsbron, med åstugorna i bakgrunden.
Den långa backen tillbaka upp mot bilfirman var seg och kändes i benen efter allt gående på hårda gator. Hundarna var nu inte alls intresserade av att lukta på varenda fläck, så som de gjort på vägen ner. Dagen var mycket blåsig och det var bara två plusgrader. En ganska trött kvartett kom tillbaka just som bilen var klar, efter två timmars oavbrutet gående. Då kom en bilförsäljare Lapskflocken till mötes och påminde om mötet för 2-3 år sedan, då han varit mycket intresserad av rasen. Nu ville han veta mer och han visste precis till vilket ändamål han behöver hunden! Jobb! Hade Matte haft en valp till salu så hade han fått köpa den. Ett studiebesök på Lapskträningen var ett önskemål. Familjens hundar är goda representanter för rasen och gör god reklam.
Om ändå fler sökte Lapsk Valhund för att få en hund att jobba med!
Det är inte en sällskapshundras. Något som tyvärr måste upprepas gång efter gång. Ett felköp är inte endast köparens ansvar!
Matte får inte sällan valpförfrågningar. En del vill ha en Lapsk för utseendet och för att det är en ovanlig ras. Vill de ha en hund att väcka uppmärksamhet med? De vill ha en hund bara som promenadsällskap i skogen! Som om inga andra hundraser i samma storlek duger till att gå i skogen!? Som enda sysselsättning för övrigt....
Men - det finns de som verkligen har satt sig in i hur mycket hund de kan få i en bra Lapsk Vallhund och har ett jobb som väntar! På just en Lapsk Vallhund! Här väntade jobb som eftersökshund på vilt och vallning hemma på gården. Ett bra liv för en Lapsk Vallhund av det rätta virket.