Juldagen - onsdag.
Lapskflocken kom sent i säng på Julafton som vanligt. Husse satte på diskmaskinen som inte använts på länge och något strulade. Varför han fick pula lite med detta. Någon knapp skulle ha varit intryckt men var inte det och så gick den igång. Då vågade han inte lämna den... Maskinen är gammal och används bara vid besök. När han väl börjat mickla med den gick det inte att avbryta tydligen och Matte och hundarna tyckte nog att diskandet hade kunnat vänta till morgonen och drog sig tillbaka. Husse tog igen det han det han sovit extra på morgonen, när Matte gjort eld i stugan i ottan. I det långa loppet jämnar det mesta ut sig.
Matte började förbereda nästa besök i stugan och nu skulle skaran runt bordet bli lite större. Stugan skulle bli full med familj! Matte fick möblera om lite för att kunna lägga skivor i bordet och flytta fram fler stolar. Att dekorera och julduka tar sin tid och Matte pysslade med diverse i stugan medan Husse späntade stickor till kaminen och donade med annat utomhus. Hundarna följde med ut, men dimman låg tung och fukten dröp, varför de snabbt satte sig på trappen och visade tydligt att de ville komma in till Matte i stugvärmen igen. Innan de släpptes in tog Husse med dem på en skogspromenad.
Starttid för eftermiddagskalaset närmade sig och Husse tände åter eldkorgen och marschallerna. Matte tände alla ljus och ljuslyktor i stugan. Hundaran signalerade gästernas ankomst och fick åter något gott att tugga på i Mattes sovrum, för att inte blockera den lilla hallen i sin välkomstglädje! En barngrind ställdes löst lutad i dörröppningen, vilket räckte som markering för hundarna, att de skulle bli kvar i sovrummet. Där slog de sig till ro, när julfika med skinkmacka och olika julkakor dukades upp i köket. Först när alla slagit sig ner kring bordet fick Modji och Aili fullt tillträde till hela stugan och de hälsade nu under väluppfostrad tystnad och med lägre aktivitetsnivå, än när gästerna klev in genom ytterdörren.
För att slippa ett ohyfsat skällande och hoppande och studsande är det lugnast för alla, även hundarna, att ta undan dem och låta dem hälsa när de gått ner i varv, som belöning för tystnad och ett balanserat uppförande. Det går mycket väl att vänja dem vid detta och att man inte forcerar ett hinder i en dörröppning. Även om det är fullt möjligt och väldigt enkelt. Matte lutar en barngrind eller ett kompostgaller mot dörrposterna för att markera ett stopp. Skulle hundarna vilja knuffa undan det så skulle det gå med lätthet. Är man tydlig och konsekvent förstår hundarna. Belöningen kommer alltid när de går ner i varv, vilket de vet. Man behöver inte ta en konflikt eller bråka om detta.
Husreglerna lärs in i valpstadiet. Skivan i köksdörren kunde valparna ta sig över sista veckan i barndomshemmet. Men det var förbjudet att klättra över. Vilket Násste hade aningen svårare att acceptera än övriga. Hon visste att hon inte fick och passade därför på att ta sig ut när ingen såg och dessutom oerhört snabbt. Så liten hon var. Vissa valpar är aningen mer lagda åt rymmarhållet än andra och det är inte alltid att rymma som är syftet. Bara att ta sig ut - för att det går! Sedan vill de in till flocken igen, vilket ofta är betydligt svårare. Det Násste visade vid ett par veckors ålder, stämmer mycket väl med den hund hon är nu vid ett halvårs ålder. Tillbringar man som uppfödare tillräckligt mycket tid på knä vid valplådan, får man mycket kunskap mycket tidigt om individernas personlighet. Värdefullt och väsentligt för en god matchning med rätt valpköpare. Trasmatteränderna satt som stämplade i Mattes knän i några veckor. Man bör vara rätt smidig när man har en valpkull! Varför denna sista kull aldrig fötts, utan att Mattes höfter bytts ut innan.
Juldagskvällen tillbringade Lapskflocken ensam i stugan. Gästerna hade gett sig iväg söderöver för att förbereda egna firanden i andra familjekonstellationer, eller för att förenas med familjemedlemmar som firat på annat håll. Man skall räcka till för så många när det är JUL! Din familj och min familj och den gemensamma familljen och äldre släktingar och nytillkomna släktingar och ett himla farande kors och tvärs blir det. Lapskflocken i den lilla stugan i skogen har trumf på hand, i att bo i en passande och lockande miljö för just julfirande. Hit åker man för gammaldags och småskalig, naturnära julkänsla. Mycket rött, mycket naturmaterial, många ljus och en brasa som sprakar i kaminen. Inte så mycket mat. Men en god stämning.
Julkortet som användes 2017. Klicka för större bild.
