Onsdag.
Kvällens träning skedde på en industritomt. Fuktighet i luften och regn tidigare gav en rå och obärmhärtig kyla när man låg figge. Asfalten som initialt var svart och våt, blev vartefter kvällen led svart och såphal! Men såg bara våt ut. Tunna isbanor uppstod här och där och varenda liten vattenpöl blev en skridskobana och innebar en halkrisk i mörkret. Även för hundarna! När de kommer i full fart på en vittring och ändrar riktning tvärt när de spikar vittringskällan, riskerar de att gå omkull och skada sig. Utmaningar är kul, men säkerhetstänket är viktigt när man tränar.
På området finns några "byggnader"/takförsedda förråd i form av stora skjul eller tält och en upplyst förrådshall med öppen port, där underlaget var torrt och säkert denna kväll. En kväll då träningsgruppen var nästan fulltalig med två Lapska hanar, två Lapska tikar, en Lapsk grabbhalva på fyra månader, en Jaktlabbekille och en Springertik. En Lapskkille var på semester och kunde inte vara med.
Ailis och Nemos son Sumo fick börja kvällens träning som yngste medlem. Han mår bra av att slippa ligga i bilen och ladda när han är så här ung och han mår bra av att inte så här i mörker och halka behöva tackla en mängd gamla vittringar. Han fick gå två små "vindstigar" utan mer än ett svagt luftdrag att jobba på. Temperaturen sjönk snabbt och all svart våt asfalt blev snabbt svart såphal asfalt. Sumo fördes i långlina och fick inte vittringen från figgen i busken vid första passagen, plockade däemot den andra figgen i en låda längre bort. För att på tillbakavägen få figgen gömd bakom den lilla busken. En liten kille som vet vad han vill och vad leken går ut på. Han söker aktivt vittring och blir överlycklig när han fyndar någon! I busken fanns en figge som han inte träffat sedan han var ett knytt och för honom spelar det ingen som helst roll om den han hittar är en gammal eller helt ny bekantskap. Att hitta en gömd människa är det roligaste han vet! Precis som mamma Aili och pappa Nemo har han vad som krävs för att leta efter försvunna människor. Matte och Husse blir glada när de ser Sumo jobba! En liten kille som gillar utmaningar i olika miljöer. Van vid en äventyrslekplats till valphage som han är.
Modji fick ett stort sök som skedde kopplat utomhus på grund av halkrisken. I förrådsbyggnaden fick hon frisöka och hade tre figuranter att söka rätt på och Husse visste inte var de var gömda. Modji fick en vittring som drog rakt över ett parti med stolar, pallkragar och annat hindrande. Vilket inte hindrade Modji, vars motivation att ta sig fram till den gömda figuranten längre bort i vittringsstruten var mycket stor! Hon hoppade smidigt över alla föremål längs denna miljöbana, för att nå ända fram! Modji skötte sig utmärkt och lyckades även ta sig hela vägen in bakom gallerburar, dörrblad och en stege, där Matte tryckt sig längst in i ett hörn och stod gömd i givakt. Fin skallmarkering och sedan backade Modji ut från gömstället. Smidig Modji!
När Aili skulle lära sig sök var det klart att varken Husse eller Matte, med dåvarande regler, skulle få gå någon mer räddningshundkurs av åldersskäl. Bäst före hade passerats. Varför Matte kunde testa lite andra idéer än att utbilda Aili exakt så som sker på en räddningshundkurs. Matte ville testa om hon skulle lyckas med att lära Aili söka efter en specifik person, efter att ha luktat på något som tillhört den försvunne. Matte googlade ID-sök och blev brydd när det betydde en hund som söker efter andra hundar? Ologiskt kändes det. ID-spår betydde däremot att en hund spårar en specifik människa. Matte hittade kurser som kostade multum där Aili skulle få lära sig just det som Matte ville testa. På annan ort med långa dyra resor. Att testa själv, alldeles ensam och gratis lockade mera. En utmaning.
Målbilden var att Aili på ett stort frisök med fyra utlagda figuranter, skulle intressera sig för och skallmarkera bara den enda person vars klädesplagg eller tillhörighet hon först fått lukta på. Övriga gömda figuranter skulle hon ignorera helt. Matte tränade så här under ett år ungefär. Följde sin egen stegringsplan och utsatte Aili till slut för ett test i miljö. Ett eget slutprov. Nu var det upp till bevsi om Matte gjort på rätt sätt, när hon utbildat Aili till något som hon aldrig tidigare ägnat sig åt. Matte gillar utmaningar och Aili klarade testet med glans. Fyra figuranter var gömda. Matte visste var och även vem av dem som lämnat ett klädesplagg för Aili att lukta på. För undvikande av felbelönande. Det var ju inget officiellt prov och misslyckades det skulle träningen fortsätta. Aili noterade tre gömda figuranter i förbifarten, men stannade inte upp. Den som tappat en handske stannade hon upp hos och skallmarkerade.
En utbildning helt värdelös på en lagtävling för sök- och räddningshundar. Varför Matte sedan byggde om Aili till en vanlig räddningssökhund för att kunna tävla i Lag Gátchis. Vilket hon gjort i flera år och åter gjorde med sin mamma Modji och morbror Lime nyligen med framgång.
Nu är det ett år till nästa lagtävling. På onsdagkvällen kände Matte för en ny utmaning i form av att damma av gamla kunskaper och åter bygga om Aili till en hund som bara skall söka efter en bestämd person. Den som tappat handsken! Varför Aili fick börja om från början igen. Husses handske fick bli "smeller". Husse gömde sig mycket lätt och Aili fyndade Husse med mycket socialt beröm och godisbelöning. Repetition med nytt kort sök inomhus och fynd och belöning. Så vände Matte helt om och Husse fick gömma sig på väg tillbaka mot gruppen som var åskådare. Aili skallmarkerade Husse. Rena markeringsövningar. Sedan fick Husse sitta på en stol intill gruppen och Aili förväntades skallmarkera Husse och ingen annan. Aili skötte sig fint och gjorde som hon skulle och första lektionen var avklarad, för att åter uppnå målet att bara skallmarkera den vars klädesplagg hon luktat på. Målet med träningen framöver. En utmaning. Sedan vill Matte att Aili skall makera samtliga som fyndas om hon inte får en "smeller" att lukta på före söket. Men bara den som stämmer med "smellern" om en sådan presenteras före söket.
Man måste våga prova. Det kan ju inte bli mer än fel och då får man tänka om och testa andra vägar för att nå målet.
Tack alla för en givande träningskväll och för att ingen halkade och bröt sönder sig.
Klicka för större bild.
