Lördag.
Morgonen var kylslagen efter en natt med frost på gräsmattan. Flocken dröjde kvar inne ett tag efter det att Husse och hundarna gått iväg och hämtat morgontidningen. Det eldades i braskaminen för att få upp värmen i stugan, men Aili ville hellre ligga i uterummet. Aili, som nu är fullständigt urfälld och borde föredra brasvärmen ville ligga i kylan och hennes mamma Modji, ännu med kraftig päls, valde att ligga framför kaminen.
Modji och Aili uppskattade att inga fåglar hackat ur den märg, som ännu fanns kvar att försöka få ut ur de märgben hundarna fick på fredagen. Nu var rollerna ombytta. På fredagen var det Aili som väluppfostrat väntade ut sin mamma Modji, för att kunna få en chans att smaka på även hennes godsak, när Modji var nöjd för dagen. Nu satt Modji fint och respektfullt bredvid Aili, för att ta över när Aili nöjdat sig för stunden. Vilket märgben som var vems initialt var svårt för Matte att bedöma, när hundarna flyttat runt dem lite på gräsmattan. Det var en ren fröjd att se hur fint kösystem de hade inbördes, där ingen tvingade bort den andra, utan man väntade till dess det var ledigt och fritt fram att byta gnagobjekt. Full harmoni rådde! I gott samförstånd växlade de mellan vem som skulle gnaga på vilket ben.
Matte greppade vattenkannan och förberedde vintergröna växter för vintern. Vattnet har runnit till i den grävda brunnen med gårdspump efter en regnperiod och förhoppningsvis har grundvattennivåerna förbättrats. Husse låg under huset och bytte vattenlås till Separettoaletten. Matte fick sedan hälla vatten i toan medan Husse kollade att rördragningarna under huset höll tätt. För att skrämma Matte meddelade Husse att vattnet forsade ut under huset.... Vilket Matte hade svårt att tro på, då rösten avslöjade något annat. Allt fungerade som det skulle.
Frampå eftermiddagen belönade Husse sig själv efter toajobbet med att åka ner till golfbanan och träna slag och puttar och Matte tog med hundarna på en långpromenad i området längs en redan uppmätt sträcka, för att försöka kalibrera sin stegräknare. Den visade hittills gångna en kilometer när Matte startade på den tre kilometer långa promenaden - uppmätt med två olika bilars trippmätare. När Matte och hundarna kom tillbaka hem borde alltså stegräknaren visa fyra kilometer, en plus tre. Den visade att Matte gått hälften! Totalt två komma fem kilometer alltså. En plus en komma fem. Matte satte sig ner och försökte konvertera kilometer till miles och misstänker att mätaren har problem med att hålla isär systemen med inch och miles kontra centimeter och kilometer. Hur man än ställer in den. Huruvida antalet tagna steg stämmer är ju svårt att veta. Dock kom Matte upp i nästan tiotusen steg även denna dag. Enligt stegräknaren alltså..... En mätare som säljs på flera apotek borde väl stämma?
I kvällningen tog Matte fram sitt gamla luftgevär för första gången på mycket länge och tränade lite. Slänten upp bakom huset är ett bra kulfång och vartefter kunde Matte öka avståndet och ändå träffa den pyttelilla tavlan, även mitt i prick. Att skjuta omkull en rad tomma konservburkar är också rätt kul! En del blir aldrig vuxna och tur är väl det. Även gamla tanter kan tycka att det är kul att skjuta prick!
På morgonen läste Matte tidningen, men sparade en ledarartikel av Hanne Kjöller till senare. En journalist som även arbetat inom vården under pandemin. Mot dagens slut slog sig Matte ner och läste i lugn och ro.
Matte delar gärna med sig av den artikeln.
