Från vinter och ren fin snö, till snöslask, gråväder och dimma. Trist, trist, trist. Matte brukar inte bli så påverkad av väder, men det är som om tröttheten kommer ikapp nu när det bara är blött och halkigt. Det har varit slitigt ett tag nu. På lite olika sätt. Sliten Matte.
Men så roligt med vårt eget lilla busfrö! Aili - den heliga. Snarare skenheliga. Modjiklonen. Minimodji. Tjejen som dresserar Matte med stor framgång. Påtalar när vattenskålen är tom, det är dags för lite mat i skålen och tid att gå upp. Inte skall väl bara Husse upp klockan 6?! Hur skall hon veta skillnad på vardag och veckoslut. Alla skall upp vid samma tidpunkt! Alltså har Aili tagit på sig att se till att även Matte vaknar ordentligt när Husse skall till jobbet. Tre röda märken på Mattes högerkind talar sitt tydliga språk. Aili är grundlig när hon väcker Matte.
På måndagen tog Matte med sig hundarna på en liten skogsrunda. De vuxna i koppel och Klonen lös. För träning av lite olika saker. Kroppen och knoppen. Musklerna, smidigheten, koordinationen, balansen, följsamheten, lyhördheten, lydnaden. Bland annat. Halkigt var det och kuperat och under snön gömde sig stenar och uppstående trädrötter. Matte höll knapp styrfart för undvikande av nya krashlandningar. Det haveri som Matte råkade ut för när Aili blott var en vecka gammal gör sig fortfarande påmint. En gigantisk "lårkaka" över höften har fram till nu hindrat Matte från att få på sig sina vanliga långbyxor. Men nu går det! Det tog fyra månader för en svullnad av en limpas storlek att lägga sig tillräckligt. Men borta är den inte helt.
Tisdagen var om möjligt än gråare och tristare i den lilla stugan i skogen. Vattnet droppade från taket, snö rasade ner, dimman låg kompakt och kändes som en fuktig disktrasa i ansiktet. Sikten ett par hundra meter bara. Vägen isbelagd och svårpromenerad. Matte drog iväg hemifrån med hundarna.
Till Österåkers Brukshundklubb bar det. Där skall Aili nu börja valpkurs och där har hon aldrig tidigare varit. Ett studiebesök för Aili alltså. För att det inte skall bli så mycket nytt på en gång när kursen börjar. Med många obekanta hundar i en ny miljö. Matte tänkte att Aili kunde få en fördel i att känna igen miljön när kursen startar.
Som tur var hade Matte stoppat ner superbroddarna, vilka visade sig nödvändiga för säkert gående i omgivningarna. Aili fick bekanta sig med närområdet kring stugan och mängden av intressanta lukter. Samt högarna med kvarliggande hundskit..... Bortom klubbstugan ligger populära promenadvägar och här går många hundägare.
På planen stod agilitybanan uppställd och Aili testade allt utom tunnlarna. Hon tittade in och funderade ett tag av ren nyfikenhet, men backade ut. Matte förstod varför. De var vattenfyllda. Gungbrädan var kul! Full fart över och Matte hann inte med.... Brädan slog i backen, Aili flög framåt, brädan slog upp igen. Aili vände tillbaka och kollade vad som hände. Matte bad Aili testa en gång till och lovade att vara mer på alerten. Aili samarbetade och stannade upp på mitten, för att Matte skulle hinna med att balansera upp och hålla emot. Aili förstod koden och gjorde om det ännu en gång. Med lyckat resultat. En ganska tålig tjej. Som den övriga flocken. Skönt. Nyfikenheten finns där.
Efter Ailis studiebesök tog Matte med sig alla hundarna på en promenad i området bakom stugan. Vilket uppskattades mycket av dem alla. Här hade ingen av dem varit tidigare.
När hundarna fått sitt hade Matte planerat att få sitt. Körde därför iväg till Åkersberga Växtförsäljning för lite ögongodis och en lätt måltid. Ett måbraställe som Matte gärna besöker även utan köpbehov. Men där inspiration snart hämtas till en vårvaknande trädgård. Hit tar sig både yrkesverksamma och tidigare yrkesverksamma, numera friherrar och fiherrinnor, för mat eller fika i en underbar miljö.
Matte lever lyxliv med lediga dagar för jämnan! Kan ägna sig åt sina hundar på heltid! Matte förstår att det stuckit i ögonen på någon, som känt sig tvingad att påpeka att andra faktiskt måste jobba för att försörja sig och sina två och fyrbenta familjer. Därför inte alls har tid att jobba med sina hundar.
Som om en del föddes som pensionärer. När man är ung tänker man på allt man skall göra den dag man slutar jobba. När man får TIIIID! Oceaner av TID! Så gjorde även Matte.
Det man inte begriper när man är hälften så gammal som både Husse och Matte är att när tiden finns, finns inte orken på samma sätt. Kanske inte ens hälsan. Allt vardagligt tar väldigt mycket längre tid. Tröttar mer.
När Matte var hälften så gammal som nu var hon ensamförälder till två killar och jobbade ofta tolv timmar varje dag med att ta hand om andras barn. För att försörja sig, barnen, hunden, katten och hästen. Hundträning fanns det inte mycket tid till. Den dagliga motionen för häst och hund fick räcka. Samt odlandet av rotsaker för att ha gratis mat över vintern.
Nu är Matte en gammal kärring som har all tid i världen att hålla på med sina hundar. Vilket hon inte tänker skämmas för. Mattes "hundliv" började först när sönerna flyttade hemifrån. Var tid har sitt. Nu är det hundarnas tid.