Hela torsdagen föll nederbörd från skyn. Regnet vräkte ner och samlades i sjöar på den frusna marken. Hundarna släpptes ut på tomten för rastning och de skyndade sig in igen. Varken de eller Matte var sugna på någon längre utevistelse, när temperaturen låg på endast en plusgrad i blötan. Matte avvaktade, men regnet upphörde inte. När det strax innan skymningen övergått i aningen mer fast form såsom lite sparsam blötsnö, tog Matte med sig hundarna ut på en rastningsrunda.
Sedan var det dags att förbereda kvällens träning, med packning av träningsväskan och lite mat i magen på familjen.
Träningsplats på torsdagkvällen var Kommunförrådet i Järfälla. Deltagande var fyra förare och sex hundar, varav fyra Lapska. Nástisonen Lime (Átjájuoksa Aiko) var med även denna kväll. Som vanligt fick lillkillen börja kvällens träning. Han fick först gå vindstig i den lagom starka och jämna vinden. Lime visar med hela kroppen när han får vittring av en människa. Han är mycket lättläst! Lime har ett bra figurantintresse och vill verkligen sticka iväg till sin figge. Lite bråte i vägen hindrar honom inte. Bra jobbat!
Sedan släpptes Lime lös och hans husse rörde sig igenom området. Lime hittade genast en träbit att latja med och föreföll mycket koncentrerad på sin leksak. Men så hände något! Han fick aningen av vittring i näsan och blev lätt splittrad. Tuggandet avtog och blicken flackade. Vittringen blev starkare och han kastade en undrande blick på sin husse. Därpå bestämde sig Lime för att ta reda på varifrån vittringen kunde komma och släppte sin träbit. Vittringen från figgen var viktigare! Kunde inte vara bättre. Men - nu blev det knepigt! Figgen var placerad bakom en mur i förhållande till var Lime befann sig. Hur skulle han lösa detta problem? Vittringen kom över den långa och relativt höga muren och Lime kämpade på för att hitta en möjlighet att ta sig över. Vilket var omöjligt. Till slut började han röra sig i sidled för att komma runt muren. Smart tänkt! Men då tappade han vittringen. Grabben gav sig inte och fick uppbackning av sin husse som följde med runt muren. Lime kämpade på och visade nu tydligt att han visste var den åtråvärda figgen var gömd, men vägen dit var blockerad av högar med isglaserade och superhala plaströr, samt mängder av ihopkörda kundvagnar. Helt omöjligt att ta sig över och igenom. Till slut hittade Lime en smal korridor mellan rören och han letade sig in till muren och kunde tråckla sig fram längs med den. Bingo! Äntligen framme och godisutdelning!
Ett imponerande arbete av en sju månader gammal hund. Färska bilder från helgens träning med Lime finns längst ner på hans egen sida. Nástis goda arbetsegenskaper tycks gå i arv till hennes barn, då minst en i varje kull nu visat sig ha de egenskaper som krävs för att starta en utbildning till räddningshund. Vid träning med figuranter i besvärlig miljö. Arbetslusten och arbetskapaciteten, figurantintresset och säkerheten i "miljö" finns där. Väredefulla egenskaper även för andra hundar än räddningshundar. Sökarbete och vallning ligger mycket nära varandra.
Eftersom dagens regn frusit till is var hela området mycket halkigt. Liksom vägarna. Halkbekämpning pågick. Saltbilar kom och for vid områdets garage hela kvällen och det gällde att hålla ordning på hundarna när de jobbade. För att inte riskera skador på Gázzi och Násti som båda saknar självbevarelsedrift, fick de göra sina frisök inom en takförsedd del av området där arbetsfordon är uppställda. Halkfritt! De flyger båda fram genom området när de söker och hoppar upp och ner på föremål för att nå vittring. De kan lätt fläka sig när underlaget är glashalt. Alternativet var kopplat sök. Båda fick tre figgar var under taket och klarade uppgiften galant.
Modji flyger fram även hon, men är ung och hon är försedd med viss självbevarelsedrift. Hon tar inte vilka risker som helst, utan söker alternativa vägar. En hälsosammare hund att köra i svår miljö, då föraren slipper få hjärtsnörp med jämna mellanrum....
Modji fick två figgar gömda uppe på samma maskin, samt en figge bakom muren - "Limes lega". Hon markerade först vid maskinen, men stack vidare när första figgen belönat och kommit ner. Hon fick vittring av figgen bakom muren och jobbade snarlikt halvbrorsan, för att lokalisera vittringskällan. Inte var det lätt! Limes arbete framstod ännu mer som imponerande, när även Modji fick jobba på en bra stund för att hitta figgen! Efter att ha fyndat stack hon tillbaka till maskinen och markerade den återstående figgen.
Ytterligare hundar fick söka rätt på figgen i legan bakom muren. Det blev allt tydligare hur svår denna lega var. Alla gjorde ungefär som lillkillen Lime. Trots avsevärt större erfarenhet och rutin. Av någon anledning var Lime samtalsämnet på hemvägen.... J Skryt, skryt - men sant.