Fredag.
Regnet öste ner på morgonen och väderrapportören på Radio Stockholm meddelade att var det så att man tänkt sig ut denna dag, så skulle man passa på så snart det upphört! För sedan stod nästa regnområde på tur någon timme senare. Så rätt han hade!
Matte gav sig ut i skogen med de tre Lapska vid tiotiden. De fick vara lösa med pingleförsedda reflexhalsband med resår och namn och telefonnummer påskrivna med svart färg. Djur är djur och Matte vill vara garderad. Även om hon håller sina hundar nära och är uppmärksam hela tiden på varje enskild individ. Matte vill inte ha hundar löpande okontrollerat någonstans! Vare sig ut från tomten eller fritt i skog och mark. Egna eller andras.
I skogen använder sig Matte av gott godis som attraktion! Här finns mycket vilt och både Modji och Aili sätter upp nosarna med jämna mellanrum och drar in intressanta vittringar. Násti har släppt mycket på det starka viltintresse som fick henne och hennes mor att dra iväg efter räv och rådjur när de var unga. Rådjuret var ett jakt/vallningsobjekt och räven en konkurent om reviret! Räven fick dem nog att dra iväg oftare än rådjuren. Matte har lärt sig med åren och har tränat både Modji och Aili mycket tydligare med klicker och korrekt avstånd och uppförande i skogen. Men det krävs uppmärksamhet! Matte läser hundarna hela tiden! För att försöka vara steget före. Samt har kontakt med dem hela tiden i form av inkallningar och fjärrdirigeringar. Visselpipan och rösten används flitigt! Vilket också varnar skogens djur att här kommer en flock "inkräktare" vandrande. Pinglorna fungerar också som varning för viltet. Endast vittringen har inte fått Násti att dra iväg, men åsynen av ett flyende djur blockerade henne och gjorde henne döv för visselpipan. Nu är hon mest intresserad av det där smarriga godiset i Mattes ficka, som bara delas ut i skogen!
På fredagens promenad fokuserade Modji på de blåbär som fanns kvar. Till en början ägnade sig Násti också åt blåbärsätande, men när stigen vände österut och hemåt igen, släppte hon intresset för blåbären och pinnade på framför Matte. Höll sig undan för dotterdottern....
Aili fyller två år om några veckor. Inte hade hon tid med att mer än att smaka på de nu rätt vattniga bären, då hennes mor och mormor signalerade matpaus. Aili hade tusen saker i skallen och var inte still många sekunder. Rätt som det var exploderade hon och gjorde tjurrusningar mot både mor och mormor och Matte böjde benen för att kunna parera en tackling i förbifarten. Främst var mamma Modji måltavlan för Ailis attacker! Men under den första halvan av promenaden visade Modji tydligt att dottern störde henne under blåbärsätandet. Modji fräste ifrån och Aili retades. Från stillastående flög hon på mor sin. Som då gjorde utfall och jagade undan vildhjärnan. Aili var som en tryckkokare på väg att pysa över! Energin sprutade ur öronen och hon vittrade högt efter varenda intressant doft som svepte förbi i den kraftiga vinden. Matte måste var riktigt på alerten för att hinna med att hejda Aili innan hon drog iväg på egen tass utom synhåll. Allt hände explosionsartat. Upp med nosen, spänd kropp och tyngden på frambenen. Matte ingrep och förbjöd. "Inte röra! Ajaj!" En sekund senare kanske Aili redan skulle vara blockerad och på väg.
Promenaden gick i kanten av en myr och här är det dålig sikt och många dofter. Älg finns för det mesta i närheten här. Därför kommenderas hundflocken "bakom" och måste gå på led bakom Matte på stigen. Vilket innebär ögon i nacken för att se att alla tre hänger med och ingen piper iväg. Men satta under ett kommando brukar de koncentrera sig på att gå på rad tätt bakom Matte.
Efter myren blir det öppet och bergigt och inte så mycket bär. En högplatå med resliga tallar och vitmossa/fönsterlav. Här fick Aili äntligen fart på mor sin! De rusade över bergknallarna i vild jakt! Matte och Násti höll sig undan. Modji och Aili flög fram och kryssade fint mellan tallstammarna i ett rasande tempo. Det var som om Aili kokade över och säkerhetsventilen gick! Äntligen fick hon jaga sin morsa! Jaktleken pågick en lång stund och då och då växlades rollerna, Aili fick bli jagad av sin mor. Ibland stannade Matte upp och lät dem härja där terrängen lockade till mycket spring.
Så småningom närmade sig Lapskflocken hemma och hundarna inordnade sig åter på rad bakom Matte, när stigen bar nerför berget mot vägen och huset på andra sidan. Då började det regna igen.
Det är en härlig känsla att kunna gå tvärs över vägen för en timslång promenad med hundarna lösa i skogen. Men det kräver uppmärksamhet och med Lapska Vallhundar ett visst mått av fostran och träning för att få det att fungera. Viltintresset finns där och kan vara olika påtagligt hos olika individer.
Varifrån kommer föreställningen att en Lapsk Vallhund skulle vara lämplig som förstagångshund i en familj med små barn, som vill ha hunden med springande lös i skogen några timmar i helgen, när man plockar bär och svamp? Det enda man vill ha en hund till att göra. Hundens enda sysselsättning. Utöver rastningar och promenader i veckorna. Hur blir det med en självständig hundras som skall kunna valla renar långt ut från föraren, samt vara bra på att lösa problem.