Måndagen inleddes med att Matte vaknade i ottan och tog med hundarna på en promenad i området med hämtning av morgontidningen DN på hemvägen. För att eliminera snigelbeståndet gjorde Matte sitt bästa för att avliva så många som möjligt på vägen i Lapskrevirets omedelbara närhet. En invasion blev det efter regnet på söndagen. Matte stampar till på huvudet och avlivar snabbt. Som vill ha sina snabbt växande och snigeläskade riddarsporrar ifred. Tillväxten hade stoppats i helgen med snigelätna stjälkar tyvärr. Varken Modji eller Aili har tagit efter Modjis halvbror Mánnus vana att äta dessa "mördarsniglar", vilket väl i och för sig kanske är rätt bra. Hans avgaser efter snigelätandet var inte lämpade för inomhusvistelse. En idé föddes där och då när Mánnu gick och rensade i trädgården för många år sedan, att lansera sålda valpar som "snigelutrotare", men av det blev det inget då han visade sig vara rätt ensam om den dieten. Myskankor lär vara bättre lämpade som snigelätare. Matte fortsatte sedan att mörda mördarsniglar en god stund i trädgården och de var förfärande många!
Dagen ägnades åt diverse trädgårdsarbete, medan temperaturen steg med solen på himlen. En härlig försommardag och hundarna sökte skugga och låg lojt och ovant i viloläge i timmar. För att se om det fanns något liv i dem tog Matte fram två tuggrullar och si då blev det full rulle på de två trötta tanterna! Blixtsnabb reaktion blev det när Matte frågade om någon ville ha godis! Båda valde att lägga sig mitt på gräsmattan, mitt i solen, för att tugga i sig dessa godsaker. Det blev fler promenader under dagen med en skogspromenad med Husse och ännu en rask med inte så lång vända med Matte. Där vägarna går både upp och ner i det kuperade fritidshusområdet.
De börjar vänja sig vid att många passerar på vägen i form av både kända och okända och skvallerträningspåminnelsen har fungerat i stort. Modji såg någon komma och sprang för att få belöning = skvallrade vid något tillfälle. I takt med att alla buskar längs vägen tätnar i takt med bladutvecklingen skyms sikten, som avsikten var vid planteringen. Tidigare var det Aili som glappade värst, men nu är det hennes mor som på äldre dagar i viss mån återfaller i gamla beteenden. Inte helt ovanligt. Hundarna är väl medvetna om att deras sinnens skärpa avtar och förändras gradvis i takt därmed. Att äldre hundar är mer måna om att hålla koll på sina människor och följer efter, lägger huvudet på fötterna, har med tilltagande osäkerhet att göra. Att Modji börjat larma oftare är säkert relaterat till hennes åldrande. Hon är drygt elva år och ser och hör bra vad Matte kan bedöma. Själv vet hon saker som inte Matte vet. Hon börjar likna sin mor och mormor vid samma ålder, hon får den äldre hundens maner. Det är rörande och det är lite sorgligt. Åren går så förtvivlat fort. Dock känns det helt rätt att inte ha behållit en av Ailis döttrar inför den dag Aili blir ensam hund i flocken. Matte och Husse kan inte på långa vägar ge dem vad de får från sina mattar nu! Kanske dyker det upp en vuxen hund, Lapsk eller annan, som behöver en ny flock när den dagen kommer. Så att Aili slipper vara ensam. Allt i framtiden känns ovisst för en sjuttioplussare just nu upplever Matte.
Som läste en mycket intressant och givande diskussion om uppföderi i största allmänhet egentligen på FB. Lite om Lapsk. Många intressanta synpunkter delades där. Mattes tankar är att hon för egen del vill sätta kvalitet före kvantitet. Oavsett ras. En tanke bakom parningar och inte så många valpar som möjligt och alla som vill köpa kanske inte skall ha just en Lapsk. Alla som vill köpa valp nu i coronatider kanske inte alls skall ha en hund. Spontanköp. Samt att både tik- och hanhundägare naturligtvis har ett ansvar vid en parning.
