Torsdag.
Efter lite stök i stugan på morgonen tog Matte med sig Aili och sina gåstavar för ännu en golfbanepromenad innan vintern kommer. Vädret var fint med sol blandat med lite moln, ingen kall vind och nio grader. Gräset var oväntat vått och marken riktigt genomdränkt av vatten. Regn lokalt? Rätt snart kom Matte på att banan nyligen vattnats. Det var torrare utom räckhåll för det automatiska bevattningssystemet. Små plastlock i marken avslöjar var spridarna finns.
För några år sedan råkade Matte ut för banarbetarnas sinne för humor. Det dröjde lite innan Matte såg sambandet mellan att vatten helt plötsligt sprutade ur marken just där Matte och hundarna befann sig och de båda killarna i arbetsfordonet rätt långt borta. Gång på gång sattes spridare igång just som Matte passerade. Mitt i prick blev det för killarna långt där borta, när Matte precis klev över ett litet lock dolt i gräset. Rätt upp som en underredstvätt sprutade en hård vattenstråle. Mindre kul. Ännu mindre kul var det när de försökte pricka hundarna. Husse väntade på en slänt i solen när Matte närmade sig och Modji och Aili fick sticka iväg i förväg över den öppna gräsytan. Just som de befann sig mitt på, vid ett av locken i marken, drog de igång just den och bara den spridaren. Aili hade precis passerat centrum men inte Modji. Som kastade sig åt sidan och ändrade riktning. Hur korkad får man vara som vuxen?!
När Matte och Aili närmade sig klubbstugan, parkeringen och Hundsjön fick Matte syn på två banarbetare vid pumphuset vid sjön. Allt vatten för bevattning tas härifrån. Längs hela nerförslutet mot sjön var Matte beredd på att vattenet kunde börja spruta runt fötterna på både sig själv och Aili. Men intet hände som tur var. Marken var genomdränkt och klafsig redan som det var. Spridarna kan sättas igång både automatiskt och manuellt vad Matte kan förstå. Egentligen kändes en bevattning nu som överkurs, då nivån i den konstgjorda sjön (ett dämme) är lägre än någonsin och det skall regna en hel del framöver.
Efter en dryg timmes gående på mjukt underlag återvände Matte och Aili hem. Även Husse hade kommit hem och flocken gick i gemensamt viloläge efter motionerandet. Solen sken och värmde lite, varför Matte slog sig ner utomhus i skyddat läge och läste en stund. Aili fick en tjock tuggrulle och njöt i solen på gräsmattan.
Alldeles för tidigt försvinner solen nu och Matte fick skynda sig lite för att kunna ge Aili ett uppletande innan det blev för mörkt. Sju bruksföremål i olika material och storlek placerades utspritt över främre delen av tomten. De fick ligga till sig ett tag innan Aili ombads leta rätt på och bära in föremålen. Ett snörnystan hittade hon först. Just då passerade en granne med två tjoande barn springande med två småhundar förbi på vägen. Aili valde bort samarbetet med Matte. Vad som hände på vägen var väldigt mycket roligare att titta på! Matte tjatade på Aili att återgå i arbete. Aili tittade uppåt skogen där gruppen försvann mellan träden. Matte väntade ut Aili. Det var ju lönlöst att tjafsa med henne.
När det var tyst och lugnt i skogen återupptog Aili sitt letande och fyndade vartefter. Snygga apporteringar men lite slarviga avlämnanden. En stor kapsylöppnare, en miniflaska i plast, en läderrem, en upphängd reflexsele och en penna hittade Aili och gav till Matte. Den lilla halvdecimeterlånga orange plastgrejen, gjord för att skala apelsiner med, var lögn i helsike för Aili att hitta. Den låg ensam helt öppet mitt på gräset. Aili passerade den, sprang över den, gick över den och stod på den. Hon såg den inte alls. Till slut skickade Matte Aili rakt emot föemålet på mycket kort håll och ändå hittade hon den inte. Hon nosade och nosade runt den med såg den inte så att hon kunde greppa den. Hon såg väldigt brydd ut. Blyertspennstumpen i rött med svarta ränder hade hon sett alldeles utmärkt. Till slut löste Aili uppgiften med visst stöd.
Mattes slutsats blev att Aili inte kunde urskilja färgen orange mot grön botten. Allt blir troligtvis brunt som för en färgblind människa och prylen var väldigt liten. Aili kände lukten men såg inte vad hon skulle greppa. Vilket inspirerar till fortsatta studier om vilka färger Aili kan urskilja mot en grön bakgrund som kortklippt gräs. Förmodligen likanar andra hundar Aili härvidlag.
Innan mörker rådde hann Husse gå en kort sväng uppåt skogsstigen med Aili. Det gör inget att det inte är kallt, isigt och halkigt ännu.