Onsdag.
Matte var laddad. Moppen var laddad. Nu skulle Matte för första gången på några månader äntligen kunna ta med hundarna på sin tidigare dagliga runda i området. Mossvägenrundan. Det blev allt knöligare att ta sig uppför backen och sista biten hem var inte så himla lätt alla dagar. Det gick. Men först och främst blev farten så låg att hundarna inte knatade på, utan bara nosade i vägkanten. Det blev ingen effektiv hundpromenad för hundarna. Ett avslappnat strosande är absolut jättebehagligt! Men om inte Matte kan motionera för närvarande, skall i alla fall hundarna göra det. Det får de nu, när Matte mot sina principer själv är passiv och låter sig transporteras. Kluvet. Men en lösning på ett problem.
För korrekt farthållning, tog Matte tiden. Aili skall promeneras, inte motioneras. Násti och Modji föreföll hålla samma långsamma trav som när Matte själv promenerade i rask takt. Lugnt och avslappnat travade de i slaka koppel. Tiden hamnade på densamma nu som tidigare. Kanon! Att Aili uppfattade promenaden som ett pass i weightpulling är en annan sak..... Alla tre hundarna uppförde sig väl och ingen trasslade in sig. Nästan hemma valde ett rådjurspar intill vägen att sära på sig omedelbart framför hundarna och Matte hann uppfatta situationen i tid. Råbocken kastade sig ut på vägen ca 25 meter framför hundarna, som svarade på Mattes stopp och godismatning. På moppen finns ingen annan broms än att släppa gasreglaget och att dra en bromsad moppe med Matte på grusvägen torde funka rätt bra för tre olydiga Lapska. Att hålla hundarna i koppel är nog det enda raka. Matte förkastade definitivt tankarna på att ha hundarna i dragbälte.
På kvällen for familjen till Vällingby, för att träna i garaget under centrum. Inomhusträning en regnig kväll kändes bekvämt. Fyra bra legor hittades och vittringsförhållandena här nere är inte lätta. Vittringen från en person i ett litet gallerförsett förrådsutrymme slog ner i ett hörn på motstående vägg. Hundarna får jobba mycket med skallen här. Figgen i soptunnan i grovsoprummet var inte helt lätt att hitta. Ut genom springan i dörren kom inte mycket vittring. Här såg man viss skillnad på rutinerade och orutinerade hundar. Modji var den enda som gick in till figgen i tunnan och markerade. Hon har med tiden blivit allt mer exakt. Násti nöjde sig med att sitta frmaför tunnan., som var vält. Modji fick även två figuranter helt nära varandra. En stod uppe på en stege och en annan var gömd strax nedanför, intill samma vägg. Vilket Modji uppmärksammade och markerade båda mycket bra.
Aili fick leta efter Husse för omväxlings skull. Hon har fått alternera mellan alla i gruppen, men Matte har hittills undvikit att använda Husse som figge. För att Aili skall knyta an lika mycket till samtliga i gruppen. Även denna kväll fick Aili söka vittringen i koppel och endast en figge i taget. Matte gömde Husse ganska enkelt först. Inga problem för Aili. Som nu har fått sina startrutiner, med sitt och stanna kvar och igångsättning med handtecken när Matte håller i kopplet. Husse gömde sig sedan på ytterligare två ställen. Allt knepigare. Aili fick vittringen och fick jobba på den för att lokalisera vittringskällan. Som avslutning gömde sig gruppen i grovsoprummet med dörren på glänt. Aili skulle få BINGO! En hel hoper människor på ett och samma ställe. En nyhet för henne. Aili sattes i arbete kopplad, fick vittringen i flyktspåret, blev taggad och drog i kopplet för att komma efter. Aili lokaliserade var de befann sig och rasslade uppför en liten trapp. Matte släppte kopplet och Aili slank in genom dörrspringan. Där blev det klang och jubelföreställning och alla välkomnade Aili med klapp, kel och belöningsgodis. Glad Aili!
Detta gjorde Matte för att variera Ailis träning och lyfta henne. Inte för att det behövdes. Utan för att förebygga att det skulle komma att behövas, om man kör på och nöter träningen på samma sätt vecka efter vecka. Variation är viktigt för alla hundar. Husses och Mattes erfarenhet är det behövs extra mycket med vissa raser. Lapska behöver varierad träning för att inte bli uttråkade. Det får inte bli för enkelt. De måste få tänka till. Det får de inte om de hela tiden vet vad som komma skall. Överraskningsmoment lyfter även förarna. Man kan överraska varandra i gruppen och skrattar förarna så skrattar hundarna!
Kvällen avslutades hemma hos Nástisonen Lime med familj. Där väntade ett dukat bord med pajer och alla lät sig väl smaka. Aili fick träna att gå på visit och bjöds in till sin halvmorbror eller vad det kan heta. Vilt blev det och den nya parketten är sig dessvärre kanske inte helt lik efter besöket....
TACK alla för en bra träningskväll och tack Limes familj som ordnat med trevlig avslutning med god mat!