Onsdag.
En tråkig rubrik, men vardagen kommer ikapp efter helgdagar och två heldagsträningar!
En julklapp skulle bytas och några krokar inhandlas, varför familjen for iväg till Arninge för ett ganska kort besök. Arbeten av olika karaktär väntade hemma.
Hundarna fick vara ute på tomten en stund, men tyckte att det var råkallt och ville in. Husse tog med dem på en skogsrunda medan Matte slog hål på isen i bäcken för att ge fåglarna och de kringströvande/hemlösa katterna möjligheter att dricka. Begreppet "sommarkatter" är en realtitet i området och värre än så! Det är inte ovanligt att katten lämnas kvar när ett hus byter ägare. "Katter klarar sig alltid". Det gör de inte alls. Den nye ägaren lovar ta över katten, men det blir lite si och så med detta och katten strövar iväg i jakten på ett nytt hem. Precis som gatukatten Bob sökte sig en ägare i London.
En del av eftermiddagen och hela kvällen ägnade sig Husse och Matte sedan åt att få upp gardiner och lampor efter inflyttningen i sina nya sovrum. Hur väl man än planerar så tenderar sladdar vara för korta och vägurtag för få. Skarvsladdar är oftast för långa. Men vid läggdags var det mesta klart. En ombonad känsla hade uppstått i de båda sovrummen. Gardiner som silar ljuset fint och små fönsterlampor som sprider ett varmt ljus i stugan bidrog till hemtrevnaden. Det kändes med ens lite varmare.
Násti och Aili var lite lätt brydda över detta stökande. Skulle familjen packa? Ut och resa? Vad var på gång? Modj tog det som det kom och hittade en ostörd plats, där hon inte ständigt befann sig i vägen för någons fötter. Som den äldre hund Násti är ville hon hålla sig inom synhåll hela tiden för att ha koll på läget. Vilket innebar att hon placerade sig mitt i hallen och blockerade alla förflyttningar mellan de tre rummen och köket, samt hallen och ytterdörren. Då och då traskade hon efter Matte. Inte helt enkelt när skruvmejslar hämtades och lämnades, en tumstock eftersöktes, hammaren hade fått fötter. Ja ni förstår säkert. Så snart Matte vände sig om stod Násti där troget. Detta fungerade ju inte och Násti kommenderades att lägga sig ner på favoaritplatsen på ryamattan i vardagsrummet. Två meter från den plats där hon utsträckt spärrade hela hallen. Navet i stugan. Så stor skillnad kunde det rimligtvis inte vara. Men härifrån var det förvisso inte fri sikt in i hall, kök och Husses sosvrum...... Men för både Nástis och sin egen skull ville inte Matte riskera att trampa på henne eller snubbla över henne.
Äldre hundar uppträder ofta så här. När hörsel och syn gradvis försämras, ligger tryggheten i att hela tiden vara nära.
Aili kunde inte beskyllas för att vara en äldre hund, när hon ville vara mitt i. Hon är familjens nyfikna kontrollant! Inspektorskan! Hennes skäl för att följa efter och kolla är nyfikenhet! Men Aili kunde inte heller tillåtas att vandra i Mattes hasor hela tiden. Då det är lika onödigt att trampa på eller snubbla över henne. Matte var alltså en grinig typ hela kvällen, som bad om att få vara ifred och inte ville leka kamplekar med en bit av en sladd i ena handen, ett sladdklips i den andra och hammaren mellan tänderna.
Hundarna och Husse gick och knöt sig och Matte försökte varva ner, sittande ensam framför den sprakande elden i kaminen.