Söndag.
Matte har i tanken varit på väg flera gånger, men annat har kommit emellan och det har blivit hundpromenerande närmare hemma. Lördagen var delvis solig, inte blåsig och inte så kall och hade varit en bättre dag för att stavgå med hundar över stora och öppna ytor. Men så blev det inte. Nu på söndagen blev det äntligen av och Matte lyckades locka med även Husse att stavgå på mjukt underlag. Det var mulet, sex minusgrader och blåsigt och kändes enligt väderappen som minus elva. Absolut! När Matte gav sig iväg ut över driving rangen med snöystra hundar jagande varandra högg vinden hårt i ryggen. Av erfarenhet var Matte aningen tunnklädd från början, för att slippa bli svettig i det inledande långa motlutet. "Snötäcket" var två centimeter och inget man behövde pulsa i. Modji och Aili rusade iväg mellan de olika markeringsstolparna, där harar hittat matställen och lämnat frusna och lockande "harkarameller". Varför dras hararna till olika pinnar som sticker upp ur marken för att äta gräs och skita just där? Trygghet? Har Matte länge undrat. Matte hade bytt gåstavarna mot skidstavarna för bättre fäste och öste på uppför för att få upp värmen. Husse tog det lugnare längs den planare kanten längs bäckravinen.
Väl uppe på platån mot skogen inväntade Matte och hundarna Husse, medan Modji och Aili inventerade sorkbeståndet i ett område med vissnat och oklippt gräs. Matte fick ner pulsen och intervalltränade. Husse avvek här, för att gena över den bortersta delen av banan, medan Matte och hundarna fortsatte i en powerwalk till banans bortersta del. Modji och Aili visste vad som gällde och utnyttjade ytorna för att kuta i full fart mellan harpluttsamlingarna på greenerna. Så småningom skymtade Husse mycket långt borta och både Modji och Aili betedde sig som hästar i sina startboxar! De steppade i väntan på klartecken att sticka iväg till Husse, som syntes som en liten prick mot skogskanten på tillbakavägen. Efter en stunds gående i lä för vinden av skogen, träffade vinden Mattes ansikte som ett isomslag och en käftsmäll nerifrån den lilla sjön! Kinderna sved. Men nu hade blodet kommit igång i kroppen och den initialt lite tunna klädseln kändes helt rätt. Matte slapp gå sig svettig. Husse, som höll sig i innervarv och mer vindskyddat för en lite kortare gåsträcka i lugnare tempo, började frysa om fingrarna. Vinden var verkligen vass. Vilket verkade vara något som Modji och Aili inte alls brydde sig om, där de flög iväg båda två, i långa skick mellan Husse och Matte.
Så småningom förenades flocken i samma spår där den öppna ytan smalnade mellan Hundsjön, ett skogsparti och klubbstugan. Modji sneglade mot byggnaden. Skulle månne promenaden sluta med ett besök i restaurangen? Där så många godbitar delats ut av kockarna till hundarna under sommaren. Modji var säkerligen helt klar över att restaurangen var stängd, då inga lockande dofter trängde ut. Modjis nos var i viloläge och hon försökte inte gena över bron till andra sidan bäckravinen och restaurangen, på väg mot parkeringen. Klubbhuset och restaurangen var igenbommade. På parkeringen stod ytterligare två bilar och ett skidspår och många hundspår hade synts på golfbanan. Ingen hade bokat tid på den åretruntöppna lilla banan. Annat var det på lördagen! Då var många tider bokade och många bilar stod på parkeringen. Det finns färgglada golfbollar för spel i snö! Är det inte djupare snö än ett par centimeter så fungerar det. Söndagens vind och lägre temperatur hade avhållit många från att ge sig ut på någon av banorna. Vare sig för att golfa på lilla banan eller motionera på den stängda stora banan. En härlig plats för hundar att kunna sträcka ut på. Så länge de sköter sig. Många rådjurspår och harspår korsade Modjis och Ailis väg och om dem brydde de sig inte alls. Inga djur syntes till. Det var harpluttarna som loockade! Framför allt Modji, som åtskilliga gånger dröjde sig kvar vid någon extra bra fyndplats, för att sedan springa ikapp den övriga flocken. Bra motion.
Tanken var att Matte och hundarna skulle vara gående i en timme i god fart. Farten var hög för att hålla värmen och redan efter fyrtiofem minuter var flocken tillbaka vid bilen. Modji, som just fyllt tretton, höll bra fart och längde på stegen i en fin flytande trav och verkade inte alls trött efter turen. Aili ville gå mera! Matte kollade stegräknaren och 4.200 steg fick hon vara nöjd med. De två höftproteserna sköter sig fint och är till oerhört stor glädje.
Hemma i stugan fikade flocken sedan i brasvärmen och det fick räcka med kyla och blåst för denna dag.
Ett foto taget tidigare. Vinden och kylan lockade inte till fotande på dagens promenad.
Klicka för större bild.
