Husse och Matte uppskattar mycket den respons som givits på återkommande inlägg på FB, om flockens och träningsgruppens regelbundna träningstillfällen. Samt alla de besök som noteras på denna hemsida. Förhoppningen är ju att entusiasmera fler att ta tillvara den Lapska Vallhundens egenskaper som arbetande hundras. I akt och mening att bevara dessa goda egenskaper i framtiden. Så att rasen inte urvattnas och blir ännu en robust sällskapshund. Något många efterfrågar i sitt sökande efter en promenadkompis "i skog och mark". En Lapsk Vallhund har ett utseende som tilltalar många. Att de är självständiga och lätt skaffar sig egna sysselsättningar, samt har lätt att skälla och ofta har stor jaktlust tilltalar inte lika mycket. När man väl har fått hem sin valp, som snabbt tar för sig av livet, blir många tagna på sängen. Man har haft valp tidigare, men inte en Lapsk Vallhund som inte alltid stämmer med mallen, om man haft en annan ras. Självständigheten finns med vid leveransen och finns även hos den mycket unga valpen, som inte uppför sig riktigt som en Cockervalp. En ras Matte kunnat jämföra med på mycket nära håll, när en kull Cockrar bodde tvärs över vägen. Jämnåriga med de fyra Lapska knytten i Husses och Mattes stuga. När Cockrarna släpptes på gräsmattan, gick de på rad efter sin mamma. När de fyra Lapska släpptes ut på gräsmattan försvann de i fem väderstreck. Mot bäcken, mot staketen mot vägen och grannen och in bakom huset. Medan deras mamma lugnt satt och tittade på. Uppmuntrande självständigheten! Att Lapska valpar många gånger är vildare än en del andra raser och framför allt rena sällskapshundraser, verkar komma som en överraskning ibland. De kampar och de biter och saker går sönder. Även händer. De är bara små Lapska knytt som är födda sådana. Sjövilda och jätteroliga med stor potential! De mognar sent! De är inga små Schäfrar.
Att få valpen att hålla sig kvar hos Matte vid besök i skogen, genom att Matte gömt sig för att få valpen osäker och vilja söka upp Matte, har varken fungerat med Gázzi, Násti, Modji eller Aili! De har bara satt upp nosen och kollat vinden och var Matte gömt sig. Sedan har de fortsatt med sitt utforskande ett stycke bort. Självständigt och säkert, övertygade om att kunna söka upp sin Matte när de själva känt för det. De har ju lokaliserat platsen genom att använda nosen. Födda sökhundar! Sådana sökknytt hoppas Matte att Aili och Nemo skall få!
I det senaste numret av Hundsport finns många bra artiklar om valpar och hur det är att få hem en valp. Ett par av artiklarna är mycket klokt skrivna av en medlem i träningsgruppen. Även om man haft valp tidigare, kan en repetiton vara bra.
Klicka för större bilder.
Torsdagen blev en dag då flockens två Lapska befann sig i viloläge. Morgonen efter en träningskväll brukar de ta sovmorgon. På onsdagens träning blev det ovanligt mycket spring upp och ner i de stora grushögarna. Flocken gav sig iväg till Norrtälje på förmiddagen, då Matte nu tröttnat på ett hörande liv utan stereo. Ytterligare en hörapparat måste till för att kunna hänga med i vad som sker runt om. Att stå vid vägen och inte veta om det kommer en helikopter eller en lastbil och från vilket håll, har sina risker dessutom. Ytterligare en del ärenden uträttades i stan och lunch åts. Modji och Aili sov. När flocken anlände hem till den lilla stugan i skogen, sov hundarna fortfarande djupt. Yrvakna satte de sig upp och sträckte länge på sig, innan de hoppade ur bilen. Vanligtvis sätter de sig upp redan när bilen svänger in i området och farten minskar. Välkommet regn strilade ner hela dagen och ingen hade lust att vara utomhus. Regnmätaren visade tjugo härliga millimeter. Två hinkar per kvadratmeter! Det behövs ännu mer, men Matte är tacksam för detta.