Matte hade planerat att ta en skidtur med hundarna i dag (onsdag). Hela förmiddagen singlade lätta snöflingor i luften, vinden var iskall och Matte väntade på den utlovade SOLEN! Vid lunchdags upphörde snösinglandet och Matte hade bestämt sig för att ta bilen till golfbanan sex kilometer söderut. Där skulle det finnas skoterspår att åka i.
Sagt och gjort. Skidor och stavar lastades in i bilen, hundselar, linor och hundar likaså. Framme på golfbanana kunde Matte konstatera, att parkeringen var öde och att en relativt kraftig och isande vind svepte över de öppna ytorna. Solen skymtade till och från. En bil till anlände och ut jäktade en äldre man med löparskidor. Han försäkrade att det var OK att åka med hundar, men tipsade om ett skoterspår som löpte jämte det preparerade skidspåret. Matte gjorde sig ingen brådska och fick alla tre hundarna selade och fastspända i midjebältet. Iväg bar det och föret var utmärkt i skoterspåret! Modji har nu lärt sig att gå i skidspåret framför Matte och ville så klart gå där. Men Matte lyckades i stort sett få alla tre hundarna att hålla sig därifrån, för att i stället gå framför Matte i skoterspåret. Spåret ledde svagt uppför och Násti och Modji är jättebra draghundar båda två! Matte behövde inte halka bakåt!
När skoterspåret nådde upp mot skogen, fick Matte se tre spårlöpor gå, sida vid sida, från skogen ner mot skoter/skidspåret. När spårlöpan anslöt till skoterspåret, blev hundarna som tokiga och Matte stannade upp för att titta. Så här uppträder de inte när de finner rådjurspår. På det hårda underlaget i skoterspåret framträdde mycket tydliga tassavtryck av ett väldigt stort hunddjur, i det tunna lagret nysnö. Under förmiddagen hade det fallit ca en centimeter fluffig nysnö. Spårstämplarna var mycket distinkta och i dem fanns ingen snö alls. Spåren var alltså helt färska. Matte tog fram sitt körkort för att jämföra storleken. Temperaturen låg runt -5 grader, så spåren var inte förstorade på grund av blötsnö. Med körkortet längs med spårstämplarna tog Matte några kort med mobilen. Några var lite längre än körkortet och andra betydligt längre. Mattes körkort är 8,5 cm långt.
Tassavtrycken följde skoterspåret och ett djur hade klivit mellan skidfårorna gjorda av spårmaskinen. Det syntes tydligt att flera djur rört sig i bredd. Hundarna var synnerligen upphetsade och när det bar utför, måste Matte bromsa hundarna, för att inte gå överstyr! Efter 100-200 meter i skoterspåret, vek plötsligt tre mycket tydliga spår av skarpt till vänster mot skogskanten. Det mittersta djuret hade krafsat så intensivt, att fjolårsgräset kommit fram och därefter gjort en urinmarkering. De tre spåren gick därefter ihop och ledde mot den intilliggande skogskanten. Mot naturreservatet. Utanför skoterspåret var snön mycket djup och mycket lös (40 cm nysnö i fredags. Över ett äldre snölager). Alltså rasade snön ner i fotspåren. I jämförelse med de Lapska, som väger 14,5-15 kg, hade djuren sjunkit avsevärt mycket djupare ner i snön. Det syntes att det var tunga djur som tagit sig fram i den djupa snön. De Lapskas spårstämplar är i jämförelse i storlek som en rävs fotavtryck. Likaså kunde man se att det var relativt högbenta djur, då inget av dem släpat magen i snön. De klev i rad i varandras spår, med mycket stora kliv.
Hundarna ville väldigt gärna fortsätta att spåra! Men Matte insåg sin begränsning och återvände snart till skoterspåret. Modji var mest upphetsad och när hon strax efter fick se en stolpe med en frälsarkrans vid en igensnöad damm, fick hon en mycket avvaktande hållning. Som när hon såg grannens stora grill efter att ha fått vittringen från vildsvinen i näsan! Fan vet vem som lurar i snön och vill anfalla! Modji var mycket vaksam, men inte alls rädd. Gázzi och Násti släppte direkt intresset när inga spår längre löpte framför dem i skoterspåret.
Tillbaka mot klubbstugan och parkeringen bar det svagt utför och hundarna bättrade gärna på Mattes fart! Matte tog sig ut i lössnön för att dämpa farten. Gázzi och Násti höll åt sidan, men Modji ökade farten och till slut var Matte ytterst nära att bakifrån gränsla Modji! Men Modji hade ögon i nacken och vräkte sig framåt! Som tur var fungerade Gázzi och Násti som bromsklossar baköver!
Efter en fantastisk och osannolik naturupplevelse, kom Matte och de Lapska välbehållna tillbaka till bilen. Välbehållna - avseende skidåkningen med tre hundar fastgjorda i midjebältet och tre koppel att parera med skidorna.
Matte ringde Länsstyrelsens jourtelefon för rovdjursrapportering. I går hade vargtiken befunnit sig några kilometer norr om Husses och Mattes hus. Som ligger sex kilometer från parkeringen vid golfbanan. Om man kör på vägen. Närmare är det genom skogen. Inte osannolikt långt bort. Golfbanan ligger inom reviret och gränsar till ett naturreservat.
Klicka på bilderna för att förstora dem!
"Rialatiken"
Foto: Länsstyrelsen
TILLBAKA