Så blev det kallt! Helt plötsligt svängde det och Matte måste leta fram andra kläder för utevistelser. För trädgårdsarbete och hundpromenader. Under natten till fredagen sjönk temperaturen till tre minusgrader och där försvann de höga fina rosenskärorna! Det blev inte bara lite frost som det varslats om vid väderrapporteringen. Här uppe i skogen brukar det vara kallare än mer låglänt någon mil bort neråt byn. Nåväl, Matte anade vart det barkade hän på torsdagskvällen och gick ut och plockade in de sista gurkorna från växthuset och täckte ännu blommande lådor och krukor med fiberduk. Påsen med äpplen bäddades in lite i uterummet, som höll plusgrader hela natten som tur var.
Redan under torsdagen hade temperaturen sjunkit väsentligt, i jämförelse med hur det varit den senaste tiden; när Husse och Matte for till Rimbo för att gå på marknad måste lillstugan besökas, föra att flytta in varmare jackor i stugan än vad som behövts sedan i våras. Hundarna lämnades hemma denna gång, då Matte ville ha händerna fria och de har miljötränats en hel del på höstmarknader och i andra sammanhang nyligen. Vinden från sjön intill bet och de flesta marknadsbesökare hade fått fram vinterjackorna, men en kille i kortbyxor såg ut att tycka att det räckte gott!
När flocken förenades, vid Husses och Mattes hemkomst, reste sig hundarna lojt från sina liggplatser och sträckte på sig. De uppskattade en slö förmiddagen ovanpå träningen kvällen innan. De släpptes ut för snabbrastning på tomten och därefter valde de att bli kvar utomhus, liggande i uterummet skyddade från den kalla vinden. Matte gav sig sedan ut med sina hundar på en långpromenad i området och resten av dagen tillbringades utomhus.
Fredagen blev en utomhusdag även den. Ailis löp är slut och nu kunde hon och Dima äntligen leka som de gjort sedan Dima flyttade in för snart ett år sedan. Vild jaktlek över tomten är kul! Dima behövde svalka av sig uppenbarligen och tog ett skutt ner i bäcken, som åter fyllts på med vatten. Matte tog med hundarna på långpromenad på vägarna och i skogen och sedan röjde hon lite sly. Alltunder det att Aili och Dima roade sig på egen hand, lekande eller studerande omgivningen i viloläge. Många timmar utomhus blev det även denna kylslagna dag, som inletts med kraftig frost och minusgrader.
Hela kvällen valde de båda att ligga kvar i uterummet, där det var tio plusgrader nu. Ute hade temperaturen stigit och vinden tilltagit och ännu ett väderomslag hade skett inom loppet av ett dygn. Hundarna vet att så här års måste de bygga päls inför vintern och det gör man inte inomhus! När Dima flyttade in hade han bott i lägenhet, men pälsen anpassade sig ändå snabbt till nya boendeförhållanden. I år har han en bättre chans att sätta päls inför vintern. Ailis päls tjocknade mycket snabbt så snart hon fällt ur den gamla. Underullen växte till sig så att det syntes dag från dag. När de nu kan välja så väljer båda oftast att ligga i uterummet hela kvällarna. De kan följa årstidernas rytm och sätta päls och fäller två gånger om året.
Det går alltså inte att ge ett generellt svar för hur ofta och mycket en Lapsk Vallhund fäller. Det beror helt på hur hunden lever i vardagen.