Tisdagen blev för hundarna en dag då de själva fick välja rätt fritt hur de ville ha det. Ytterdörren stod öppen hela dagen och de kunde själva bestämma om de ville vara inne, ute eller mittemellan i uterummet. Det blåste stormbyar hela dagen och solen sken. På eftermiddagen försvann strömmen, just som Matte skulle gå in och fixa sig en mugg kaffe. Hydropressen stannade, men det fanns lite vatten kvar där att vara rädd om.
Matte ägnade dagen åt trädgården och hann precis köra en tvättmaskin innan huset blev strömlöst. Förmodligen var det ett fallet träd som orsakade avbrottet, då en bil for omkring mycket sakta längs vägen och verkade kolla ledningarna. Det hade regnat en liten skvätt under måndagen och halva vattentunnan var full, vilket passade fint för blomvattning. Men innan avresan hade Matte mer eller mindre dränkt alla inköpta sommarblommor, varför de hade klarat sig fint undanställda på punschverandan. Småpyssel blev det även med bortrensning av vissna blommor. Trädgårdarbete som mjukade upp den av för mycket sittande stela och omedgörliga kroppen. Stelnar till gör man allt fortare och lättare varefter åren går och flera dagar i rad i bilen sätter sina spår i redan stela leder. Måtte Matte hinna mjukna innan det kommer knytt i huset.
Matte packade upp och i packningen låg en bok inköpt på Jamtli. Boken kom i originalupplaga 2013 och är skriven av Lilian Ryd. "Baserad på Lilian Ryds intervjuer med äldre samer och svenskar i Lappland, och ger helt ny kunskap om nomadlivet i norr." Boken heter: "Renskötarkvinnor och livet i de sista rajderna".
På Jamtli fanns både en permanent utställning om samer och en tillfällig utställning över sommaren med ett bildspel bestående av svartvita bilder från 1950-talet. I utställningen fanns ett flertal foton med intervjuer med renskötande samer och särskilt en text till en bild med en hund minns Matte väl. En kvinna berättar om hur hundarna skall jobba och hon säger bestämt att hundarna inte får skälla annat än när de får order om att skälla! I övrigt måste de vara tysta! För skäller de annat än när de sägs till att skälla stör de renarna!
Så var gick det snett? Varför betraktas "Lapphundar" generellt som skälligare än många andra raser? På bilderna fanns hundar av alla tre typerna: Lapsk, Finsk och Svensk. Samt en del varianter däremellan. Ja - de skall ha lätt att ta till skall på kommando! Nej - de får inte tillåtas skälla "i tid och otid och på allt och alla". Man kanske bara gör det bekvämt för sig när man står där på en utställning med en konstant skällande hund i snöret. "De är födda sådana". Mattes kommentar till Husse när hon började räddningskurs med Gázzi med honom som instruktör. Gázzi skällde. Gärna! Så att skilja allmän upphetsning från en skallmarkering var hart när omöjligt i början av hennes utbildning. Matte visste bara att "Lapphundar skäller mycket/hela tiden". Något de tre svarta grannhundarna med ägare lärt omgivningen, i en avlägsen forntid. Med en uppgift/ett jobb där Gázzis skällande styrdes upp till bra och ihållande skallmarkeringar, avtog okynnesskällandet i hög grad.
Matte ser fram emot att börja läsa om renskötarkvinnorna och livet i de sista rajderna. På en av bilderna ligger en snygg Lapsk i en grupp med människor.