Eländes elände dag efter dag - men när man nu finns här och lever och både kropp och knopp ännu fungerar bra nog, får man ändå ta vara på vad man har. Njuta av det liv man lever. Man kan ju inte bara ge upp och deppa ihop. Tyngd under bördan av alla svarta rubriker och domedagsprofetior. Man får jobba lite på att se det som är vackert och det som är bra och som ger livet innehåll. Ibland får man jobba lite mer för de positiva tankarna och ibland inte alls. Ibland kommer det som en skänk från ovan! Som solskenet och det mildare vädret under tisdagen! Två minusgrader och sol från en klarblå himmel! Mängder med snö som var fint bortskottad framför stugan och carporten. Inga måsten alls för dagen! Annat än att ta vara på govädret och njuta! Så då gjorde Matte det. Njöt! Tillsammans med hundarna.
När solen nått högt nog mitt på dagen och nådde ner till vägarna mellan de höga granarna och bergens åsar, gav sig Matte iväg på långpromenad med Aili och Dima. Snön är tillkörd, hård och hal och utan de hakförsedda snökedjorna på kängorna, skulle Matte aldrig våga gå på ett sådant sätt som vore det barmark! Hakarna greppar bra i det nu allt mer isiga underlaget och Matte kan hålla god fart för motion.
I veckan fyller Mattes andra höftprotes fem år! En förändring i livet som betydde ALLT. Hade inte den operationen skett hade Matte nog gett upp. Att inte kunna sova på grund av smärta bara av att ligga ner, att inte kunna gå på grund av smärta och stelhet ger inget värdigt liv. Att vara hundägare fortsatt hade varit omöjligt. Hade vårdcentralens bedömning fått råda så hade Matte inte fått den protes som gav ett nytt liv. Den första livsförändrande protesen fyllde tio år i höstas. Bara det! Att kunna gå på långa promenader i rask takt är ingen självklarhet! Inget man kan ta för givet. Men Matte gläds åt varenda promenad med hundarna. Över att kunna och att kunna fortsätta vara en aktiv hundägare. Alla svarta rubriker och domedagsprofetier stoppades undan och Matte gick där med sina hundar och njöt av livet! Medvetet och intensivt och vill så gärna hänga med länge än. Trots allt och hoppandes på fortsatt frid och fred.
Efter motionspromenaden hade solen hamnat mitt för vedboden hemma, rakt i söder och mot vedbodväggen gassade solen inbjudande. Vattenfallet i bäcken hade frusit, hundarna var leksugna och Matte ville bara njuta! Hammocken i smide står uppställd året runt och nu använde Matte granslanor som fungerat som juldekoration till sittunderlag. Mössan och vantarna åkte av och Matte njöööt! Njöt av solskenet! Njöt av hundarnas vilda lek i snön! Njöt av dagen just där och då. Fotade. Ville spara känslan. Matte fotar. Konstant. Kan inte sluta, efter det att hon fick ärva sin mors lådkamera på tioårsdagen för sextiofem år sedan. Den stora systemkameran med teleobjektiv gav stora möjligheter sedermera, men den fanns inte alltid till hands. Det gör däremot mobilkameran. Den ligger ju i fickan, ständigt närvarande. Bilder och filmer läggs ut på Instagram regelbundet.
Aili ville sitta varmt och blev knähund och Dima valde den torra gallertrappen vid snickarboden. Klicka för större bilder.
