Matte jobbar för närvarande intensivt med att försöka se allt som är bra. Styra tankarna till positiva tankar. Stänga ute oro för framtiden rörande både Nástis hälsa och Modjis eventuella avkommor. Samt lite annat som inte har med hundarna att göra. Man måste försöka välja sina tankar. Förtränga ont. Absolut. Men också framhäva gott.
Inte lätt. Nödvändigt. En dag i sänder.
Torsdagen - inget elände.
Solen sken över ett mycket vintrigt landskap. På norrsidan av lillstugetaket ligger det drygt 50 cm hårt packad snö..... Snötäcket är tjockt och kompakt överallt i övrigt också. Mycket vackert! Men snudd på omöjligt att gå i skogen då snötäcket är tjockt och ömsom bär och ömsom brister. Mer motion än vad Matte mäktar.... En stark och isande kall vind bet i kinderna på promenaden runt kvarteret med hundarna. Násti fick ha lite skydd över det rakade området för att skydda mot kylskador. Inte populärt med tyg i ansiktet!
Det märkliga är att när området där vänsterögat suttit täcks, går Násti annorlunda med huvudet och förefaller känna sig synbegränsad. Ögat är ju täckt! Men när täckningen plockas bort uppträder hon som om hon hade två seende ögon. Trots att ett öga saknas. Det måste vara en rent mental reaktion för en hund, när något sätts över ett obefintligt öga. Då är man begränsad! Vanans makt. Med naket ansikte förefaller hon se som vanligt. Nästan. Men mer och mer för varje dag. Hon tenderar dock att gå emot med vänstersidan vid trånga passager. Att såret läker märks även på att det börjar klia. Násti fick ha kragen på sig under kvällen och natten. Inte så kul. Men för ditt eget bästa gumman!
Modji mår fysiskt utmärkt. Juvren har gått tillbaka helt. Inga flytningar. Vikten på väg ner. Mycket morötter har det blivit i stället för normala portioner. Pyttesmå belöningsbitar. Men mycket kärlek. Modji behöver däremot få jobba. Hon kampar gärna i kopplet, men är bekymrad för sin mamma. Håller distans. Är lite avvaktande inför blicken som har blivit påtagligt annorlunda. Med bara ett öga. För alla i familjenn för övrigt. Men för Modji finns ingen förklaring. Det är bara konstigt. Det tar lite tid att vänja sig.
Förhoppningsvis kommer Modji att få stimulans av att troligtvis åka iväg med Husse på jobb västerut i helgen. Inte fysiskt ansträngande. Rent nosarbete. Koncentration och hjärngympa. Bara hon och Husse.
Matte har fått några välvilliga förslag på killar att presentera för Modji. Men Matte är en petig person därvidlag. Ett Modji-Kirousknytt var vad Matte ville ha!
Ingen seriös bruksmänniska som vill köpa en hund att jobba med, vill ha en valp där inte båda föräldrarna är höftledsröntgade. Röntgade med ett acceptabelt reslultat - A eller B. Om man som hanhundägare vill att den egna hanhunden skall efterfrågas av seriösa tikägare kanske man skall se till att få hunden höftledsröntgad. Ett tips.
Framför allt när det rör sig om en arbetande hundras. Ännu mer angeläget om man vill att valparna skall hamna hos seriösa personer som vill jobba med sin hund.
Som tikägare är det osmart att använda oröntgade hanhundar eller killar med annat än A och B höfter. Om man vill kränga knytt till bruksintresserade. Visst kan man som tikägare se till att få en intressant kille röntgad. Men varför ser inte hanhundägarna till att få det gjort? Om nu hunden i övrigt är så bra att den bör användas i avel.
En självklarhet för" bruksfolket" i varje fall. Enligt Husses och Mattes erfarenheter efter 20-30 år inom brukset med räddningshundar och lite annat.
Ett gott resultat hos föräldradjuren är ändå ingen garanti för att alla valpar får lika gott resultat på sina höfter. Men man har trots allt något att gå på som valpköpare.
Vill man utbilda sin valp till tjänstehund i framtiden, räddning eller patrullhund, är det föga troligt att föräldradjuren får ha annat än känd höftleds och armbågsstatus med gott resultat. Då C-höfter inte tillåts på kurs. Skall man köra agility är det också viktigt att föräldradjuren har känd och godkänd status på höfter och armbågar. Hopp sliter på kroppen.
Ergo: röntga hundarna. Både bak och fram. För att få de valpköpare och tikägare som önskas. Om målet är att låta hundarna jobba. Få bruksfolket intresserat.
Känd mental status är också ett önskemål hos bruksfolket. Alla Lapska kan inte jobba inom renskötseln, men jobba bör de få göra, som den arbetande ras Lapsk Vallhund är. Ett bra sätt att slippa jobbiga slynglar och omplaceringar är att låta dem få ett meningsfullt och passande jobb. Vallning och sök ligger nära varandra - berikning. Spår passar många Lapska alldeles väldigt bra! Personspår och viltspår. Uppletande fixar man enkelt utan att överanstränga en gammal sargad kropp. Vare sig med två eller fyra ben för övrigt. Inga ursäkter finns för att inte låta hunden använda insidan av skallen.
Tycker Husse och Matte efter att ha kört Lapsk i räddning och annat sedan 1998. Det är roligt att köra Lapsk i bruks! Förutsatt att man har rätt material. Rasen är mycket heterogen / ojämn.