Matte ligger lite efter i skriverierna då det har varit fullt upp.
På torsdagen for hela flocken iväg västerut. En arbetsdag väntade! Motorvägen lämnades och vägaen blev bara smalare och smalare och den sista biten, efter närmare två timmars körning hemifrån, fick Mattes bil kravla sig långsamt, långsamt längs en tillkörd bit av en härjad betesvall. En nybildad traktorväg. Sakta uppför en slänt i sydvästläge bar det under krängande och skakande. Till slut kunde bilen få ro, intill den för ändamålet väsentligt mycket mer lämpade Jeep som redan var på plats! Jeepens till Matte närstående husse stod redan nere i den grop som är begynnelsen till ett hus. Här skulle det jobbas under dagen med dränering!
Modji och Aili fick komma ut ur bilen och nosarna gick i vädret mot vinden nerifrån det stora plöjet som bredde ut sig i slättlandskapet nedanför, mellan de två parallella skogsåsarna. Solen sken och det blåste lite småkyligt, varför hundarna valde att lägga sig i solen direkt, på den torra gamla gräsmarken. Gul förna vek sig och blev fina bäddar till hundarna, där de kopplades i skruvar nerkörda i marken intill bilen. Nu kunde de välja sol eller skugga och de hade full uppsikt både över gropen där det skulle jobbas, uppfarten, skogen bakom och hela slätten nedanför! Ett läge som de föreföll nöjda med. Dessa stora skruvar för att fästa koppel i är suveräna och möjliggör uppbindning av hundar överallt där man kan skruva ner dem. För mer utrymme för var och en bands de i varsin skruv ett litet sycke ifrån varandra, men nära nog för att nå en gemensam vattenskål och liggande kroppsnära om de så ville. Bilen gav skugga och lä om det var detta de sökte. Familjens hundar har alltid varit vana vid att vara uppbundna och hanterar detta på ett självklart sätt med stor inneboende trygghet. De slår sig till ro och iakttar omgivningen under tystnad.
Klicka för större bild.
Vad de fick se under denna dag var mest en del fåglar nere över plöjet och Husse och Matte som skar till många och stora bitar av markduk, som sedan likt stora vita lakan veks ihop i blåsten och lämnades ner till Jeephusse i gropen. Där breddes de ut och säkrades med stenar vartefter. Avslutningsvis placerades dräneringsrör ut över de vita lakan som Husse och Matte fixat. Vad hundarna däremot kunde notera via vittringar och ljud har Matte mindre insikt i. Men huvudena vreds mot skogen bakom en del och nosarna höjdes mot vinden rätt ofta. Tråkigt hade de definitivt inte! En del fåglar kunde även halvdöva Matte höra när de trumpetade!
En fikapaus för det trehövdade arbetslaget innebar varsin stor morot för hundarna att tugga på. De hade redan innan fått en tuggrulle att pyssla med. Efter fikat tog Matte med hundarna på en kontrollerad promenad runt "lägerplatsen" med lösa och pingelförsedda hundar. Vid det laget visste varenda djur i närheten att här fanns folk och hundar och risken för att stöta upp vare sig hare eller rådjur intill arbetsplatsen var nog obefintlig. Hundarna skötte sig och höll sig mycket nära Matte och de hade mängder med lukter att utforska i åkerkanten! Här kunde Matte se färska spår av både rådjur och vildsvin rakt nedanför den bivande husgrunden, i kanten av det leriga plöjet.
När Husses och Mattes arbete med markduk var klart för dagen togs hundarna på en kopplad promenad i omgivningarna. Ett utforskande av Jeephusses förvärvade revir. Mitt igenom rann en fin bäck uppifrån skogen och för att ta sig vidare måste de Lapska med förare hitta en möjlighet att komma över det vilt forsande vårvattnet. Husse med längre ben tog ett stort kliv och Modji hoppade fint efter. Matte med kortare ben och vissa synproblem när det gäller djupseende fick det mer problematiskt. Men sökte sig fram och hittade en lösning så småningom via trädrötter och stenar. För att inte dras omkull av en eventuellt storhoppande Aili släpptes Aili lös. Hon hittade två stenar och skuttade fint över det framrusande vattnet.
På andra sidan hittade spår av någon form av byggnad och Lapskflocken promenerade vidare ner mot plöjet igen. Där var det lite lurigt när man skulle över bäcken på tillbakavägen och vad som var fast mark och bäckkanter var tämligen otydligt. Med stövlar på fötterna chansade Matte och även här fick Aili hitta sin egen väg. Till slut hade både de Lapska och deras förare lyckats ta sig tillbaka, utan att vare sig bli av med fastsittande stövlar, halka eller snubbla. Varken Modji eller Aili har några problem med vatten.
Hem gick färden just som de i fjärran hotande molnen nådde fram och regnet var ett faktum. Men det åkte Lapskflocken ifrån och hade haft en fin arbetsdag utan att bli blöt, trots att regn förutspåtts för hela dagen. Tur skall man ha ibland!
Fredag.
Begravning och hundarna fick bara en halvtimmes skogspromenad. De fick vila och vara nöjda med en dag dessförinnan med desto fler intryck.