Som kontrast till tisdagens stadsbesök, tog Matte på onsdagen med sig sina tre hundar ut i skogen på en timslång promenad med lösa hundar. Går man i skogen med tre lösa Lapska kan man inte gå och älta tråkigheter nämligen. Man måste vara uppmärksam och helst steget före. Ständigt läsa hundar! De måste inte vara kopplade - dock hållas under sådan kontroll som vore de kopplade. Matte vaknade tidigt och sorgen gnagde för att vad som var tänkt som bra miljöträning i största allmänhet för Aili, spårade ur på grund av en clown som pangade på i Kungsan och skrämde små barn. Gnagde gjorde också besöken hos ny tandläkare med olika prisuppgifter och inget ordentligt kvitto samt en omkringskrotande sysslolös äkta hälft i fritidskläder och våldsamt hostande på mottagningen. Det kändes inte bra. Varför var han där? Höftades priset? Som höjdes i slutändan utan koll på vad som sagts och gjorts. Efter Kalla Faktas inslag om saltade räkningar och fusk hos tandläkare, vet man inte vem man kan lita på. Vad gör man när den "gamla" tandläkaren säljer praktiken med patientlista.
De tre Lapska uppförde sig mycket bra och när Matte går med dem lösa är det inte endast fritt "hopp och lek"! Matte vill ha god kontakt med dem alla och tränar inkallningar på olika sätt och dirigeringar, samt förssvinner själv med jämna mellanrum. Försedd med mycket populärt flytande godis i rollonflaska.
På kvällen tränade tre Lapska tikar och två Lapska hanhundar på Ramirent i Veddesta. Stora härliga ytor och mängder med möjligheter till gömställen bjuder området på.
Husse är räddningshundinstruktör och har slutat ha kurser efter totalt ett tiotal under åren. Men inte kan han låta bli att fortsätta dela med sig av sina erfarenheter inte! Ständigt har han idéer om vad som behöver tränas och fantasin tar aldrig slut. För de två "grabbarna" hade han planerat att här fortsätta med vindstig med vinden på tvärs och två figuranter utplacerade i vind på mycket långt avstånd. Hunden fördes kopplad på tvärs mot vinden. Föraren skulle släppa hunden när den tydligt visade att den fått vittringen. Hunden skulle sedan själv gå ut i området och markera figuranten och först då fick föraren komma efter, för att med hundens vägledande skall hitta figuranten. Matte var gömd längs den ena kanten längst bort i området och den andra figuranten var gömd inne i ett stort förrådstält med öppningen vänd bort från där hunden och föraren gick. Vinden var rätt svag, men blåste alltså rakt in i tältet och kunde föra med sig vittring ut mot vindstigen och hunden. När hunden fick vittringen måste den ta sig runt hela det stora tältet för att hitta ingången och väl där inne måste hunden söka, för att hitta figuranten gömd uppe på ett mindre fordon. Inte lätt alls! Hunden måste både vara självständig, kunna lösa problem och ha ett ihållande och vägledande skall för att lösa uppgiften. Egenskaper som även en renvallande hund måste besitta! Efter funnen första figurant togs hunden och figuranten tillbaka till början av området och hunden fick börja jobba på nytt för att finna figge nummer två. Avståndet från vindstigen till slutet av området var ca hundra meter. Lite svårt att bedöma när man inte ser fritt på grund av föremål i vägen.
De två hanhundarna skötte sig med den äran! De löste uppgiften mycket bra i samarbete med sina förare och de hade mycket bra skall som vägledde fram till figuranterna! Även Aili fick göra denna övning, men bara med en figurant enligt hur hon är tränad. Hon fick lukta på figgens keps och sedan gick Matte med Aili på ett kopplat sök genom den del av området som inte ingick i vindstigsövningen, med mycket gammal vittring då alla gått här och Modji haft figuranter utlagda på olika ställen. Aili intresserade sig inte för gamla legor. Bra! På vindstigen gick hon med nosen högt mot vinen och jobbade hela tiden. När hon stannade upp och gnällde släppte Matte lös Aili. Men väntade inte kvar själv, då Aili inte har tränats på att markera ännu, för att stävja okynnesskällande. Aili visade tydligt att hon lokaliserat figuranten inne i tältet och sökte sig efter kanten till hon hittade öppningen. Där slank hon in och fyndade snart kepsägaren uppe på ett mindre fordon. Varpå Aili skallmarkerade honom mycket bra, i frustration över att inte komma ända fram! Hon visade sig ha ett väldigt bra markeringsskall! Duktig Aili!
Modji fick ett frisök med tre figuranter utspridda över hela det nedre området, samt en facitgubbe och löste uppgiften snabbt och säkert. En klippa! Násti fick ett frisök med fyra figgar. En i vardera tältet och två ute i området kring tälten. Det är fantastiskt att se Nástis anpassning till ett liv med ett öga! Hon kom i flytande galopp och hoppade smidigt över en liggande gallertrapp med ett tramp säkert mitt på! Arbetsglädjen går inte att ta miste på!
Hur många tovåriga hundar får fortsätta jobba som förut i den åldern? Många är sedan länge ersatta av en ny hund som skall meriteras och hamnar på undantag och får leva ett liv utan hjärngympa och bibehållen arbetsglädje. Tvångspensioneras i förväg då tiden inte räcker till mer än en hund och meriterandet i sig är utmaningen för ägaren. En kick när man lyckas dra upp en ny hund och uppskattningens sötma. Det är för sorgligt när äldre avelstikar placeras om så snart de fött sina kullar, för att bereda plats åt nya unga avelsdjur. Tidigare högt skattade hundar som inte får en aktiv ålderdom, vare sig psykiskt eller fysiskt.
Násti är vår stjärna och värd ett aktivt och stimulerande liv så länge hon själv vill och kan. Hennes mamma Gázzi söktränade fram till sin sista stund då hon fick somna in i kretsen av träningskompisarna. Då var hon nästan femton år gammal.
Tack alla för en väldigt bra träningskväll!