Fredag - Trettondagen.
Snön föll till och från hela dagen. När Matte stökat undan på morgonen och Husse hade gett sig iväg uppåt vägen för att ta hand om en fälld barkborregran, var det dags för lite träning med Dima. Lite egentid med Matte. Dima har nu varit en del av flocken i drygt en månad. Direkt från start fick han börja träna räddningssök, då Matte kände att killen snarast behövde få en meningsfull sysselsättning. Söket gav honom en möjlighet att få vara aktiv med både kroppen och knoppen och han gillar det och han är bra på det! Lite vardagslydnad har också tränats vid sidan av. Grundreglerna och självklara saker och varje flock har sina vanor.
Nu ville Matte börja träna lite andra saker med Dima. Byggande på en etablerad kontakt och ett fungerande samarbete. Fritt följ i hallen och det lilla köket fick det bli. Som många unga och energistinna hundar har Dima lätt för att lätta från marken. Han hoppar bara rakt upp när energin bubblar över och ut genom öronen. Han kan beskrivas precis som Aili: "En intensiv och explosiv hund utan filter". Dima känns väldigt bekant på något vis. Aili påminner i sin tur en hel del om far sin därvidlag. Så som Matte upplevde honom under en veckas samvaro. Dima är väldigt mycket som en Lapsk Vallhund. Med dämpande signaler, låg och lugnande röst och gott godis i handen, samt på en mycket begränsad yta fick Matte Dima att lyssna och fokusera på uppgiften. Tre perfekta steg utan studsande, med fin nosplacering i ett fritt följ med Dima kändes som en mycket bra början. Sex meter rakt fram var vad som erbjöds och snart fixade Dima hela sträckan med alla tassar på golvet hela vägen och nosen där den skulle vara. Matte tränade med Dima i några mycket korta pass på bara ett par minuter åt gången. Dina gillar att samarbeta, samtidigt som han är mycket självständig, En typisk Lapsk Vallhund. Men det är han ju inte. Eller så är de Lapska Vallhundarna väldigt mycket som en Eastern European Village Dog. Basen för de nordiska spetshundraserna.
Matte ägnade sig åt lite annat en stund och gömde sedan en stor bit röd kong för Dima att leta rätt på. Det gjorde han snabbt! Han satt duktigt kvar i hallen när Matte gömde kongbiten utom synhåll i köket. En uppmärksam kille som behöver och vill ha sysselsättning på ett passande sätt och nosarbete passar honom fint.
Aili hade fått vänta i uterummet under tiden och nu var det hennes tur att få egentid med Matte. Dima fick gå ut och vänta. Då var det inte någon stor bit som Matte gömde. En miniflisa av röd kong gömdes inkilad under ett blomfat, på ett litet bord fullt med växter. Aili noterade det tidigare använda gömstället för Dima som en "gammal lega" och jobbade vidare. Det gick snabbt för Aili att lokalisera och markera kongflisan.
Mitt på dagen tog Matte med sig hundarna ut på promenad och tanken var en långpromenad, men så blev det inte. Vägen var oplogad och Matte känner av förkylningen som en tyngd i kroppen. Tungt att andas och tungt i benen. Matte pulsade på i snön på vägen och kände snabbt att det räckte med en runda över berget runt kvarteret. Fem grannar hade träffats på vägen vid en infart och Aili och Dima ville hälsa. Samtliga hundägare, men för tillfället utan hund och till god hjälp när Matte ville träna sina hundar i att passera utan kontakt. Lite snack i förbifarten och hundarna höll kursen rakt framåt fint och Aili var tyst. Gott så.
Snö fanns att skotta, så Matte ägnade sig åt det medan hundarna fick rasa runt i snön. När Husse kom hem hängde Aili med in och Dima blev kvar med Matte på tomten. Matte tränade inkallning med visselpipa. Första gången Dima hörde visselpipan blev han förskräckt och sprang åt andra hållet! Nu kom han som ett skott när Matte bjöd på skinkpastej ur tub och inga störningar fanns. Matte jobbar vidare med sin härliga ystra, positiva, studsande grabbhalva på ett år. Han är som man kan förvänta av en ettåring av den här hundtypen. Ömsom sjövild och stendöv och ömsom lyhörd och kelsjuk.
Dima passar in väldigt bra och är en typ av hund som Matte älskar. Van vid att ha haft Husky och Huskykorsningar från 1974, samt Lapsk Vallhund sedan 1998.