Tisdag och underbart sommarväder! Sol och lite drygt tjugo grader och kraftiga vindar som svalkade. Matte och hundarna var ute hela dagen.
Matte höll igång med trädgårdsarbete på olika sätt. Rensade ogräs och snyggade till både här och där. Sågade och fixade och konstruerade ett länge saknat trappräcke till verandatrappen. För många år sedan hade Matte med sig Gazzi i skogen och kämpade med att såga av några stenhårda grenar från en vindpinad tall,som fallit långt tidigare. Fina och vridna och kompaktvuxna krokiga grenar av kärnfuru, som doftar starkt av kåda ännu efter alla år. De har legat luftigt i väntan på att användas till något lämpligt. Ett räcke kommer att bli fint med en gammal vriden gren i stället för en traditionell handledare eller enkel bräda. Ett stöd för en höftopererad när trappstegen blir hala i höst.
Násti och Modji slappade mest under dagen. Násti låg även mitt i solen och såg ut att njuta väldigt mycket! Men vad är vila för en tiomånaders yrhätta, på vilken energin bubblar ur öronen?!
Aili är som mor sin i samma ålder. På väg till eller från något mest hela tiden. Aili stjäl potatis ur odlingslådorna och tuggar i sig en och annan grön potatis. Vilket sedan får hennes mage att reagera negativt. Helt tillfälligt. Aili försöker gå på bakbenen och nå upp i äppelträdet för att komma åt karten. Alla krusbären åt hon upp och många av jordgubbarna. Men vinbären fick Matte äta själv. Snart mognar Svartaronians superbär och dem får hon nog dela med mor sin. Ett nyupptäckt bär som är fullproppat med C-vitaminer och antioxidanter och lämpligt att göra sylt och saft på. Busken i trädgården har hunnit växa sig redigt stor, så det räcker nog även till skatorna. Sex stycken bor här och behöver mer och mer mat.
Då och då lyckades en uttråkad Aili sätta fart på sin mor och det blev lite vild lek på gräsmattan. De leker så fantastiskt bra tillsammans och det är en fröjd att titta på dem! Modji bjuder på så oerhört mycket! Hon låter Aili vinna den ena tacklingen efter den andra och faller ihop som ett korthus. Rätt som det var bestod leken i att båda (!) drog allt vad de kunde i Modjis svans! Aili greppar Modjis halsskinn och drar omkring på sin mor en stund. Det ser ut som rena mobbningen! Men så tycker Modji att det räcker och säger ifrån och går iväg. Vilket Aili inte accepterar bara så där utan vidare. Hon vill leka mer!!! Modji blir då allt tydligare och när en viss gräns är nådd ber Aili om ursäkt och drar sig tillbaka.
Även här är Aili en Klon. Modji har alltid velat undvika bråk och hennes dotter är likadan. Modji har sett sin mor Násti sätta en besökande halvsyster på plats. Sittande bredvid. Helt ointresserad och till slut vändande ryggen till för att kolla vem som kom förbi på vägen. När någon hund visat humör mot Modji har hon bara backat undan, vänt sig om och gått iväg. Orädd. Ointresserad. Modjis lek med Aili är en superbra träning. Aili får tro att hon är bäst och får ett gott självförtroende i leken. Precis som Modji fick med sin mormor Gázzi, som lekte mycket med sin dotterdotter. Ända fram till den sista sommaren då Gázzi var 14½ år. Samtidigt får de lära sig att ingen vill dem något ont och att de inte måste hävda sig. Den äldre styr leken och låter den yngre vinna. Men den yngre vet hela tiden vem som till slut avslutar lekandet. Modji och Aili är ett härligt par! Två coola kopior. Som Matte titt som tätt blandar ihop. De är verkligen väldigt lika på alla sätt.
Matte tog med hundarna på en moppepromenad och nu blev det hela Mossvägenrundan utan regnavbrott. Vid hemkomsten fick Aili springfnatt! Nu fick hon fart på både mor och mormor och en glad Násti kom och ville involvera Matte i leken! Tre hundar rusade som tokiga runt den runda rabatten mitt på gräsmattan, "rondellen" kallad! Matte blev så när omkullsprungen av springglada hundar i tre generationer. Násti vek sig först, sedan Modji. Nu ville de dricka vatten och vila lite i solen. Men inte Aili! Som tyckte att alla var tråkiga som drog sig undan. Matte fick erbjudande om lite kamplek med Aili och greppade trasselknuten för lite mer lek med tonåringen.
Under sena eftermiddagen var snoken aktiv i bäcken och hundarna rusade då och då plötsligt ner för att kolla var den var. De reagerade blixtsnabbt på både ljud och dofter och spårade snoken i bäckkanten. Tråkigt behöver de inte ha! Aili patrullerar gärna i den nu vattenfyllda bäckfåran. Djupt är det inte, men inte längre bara lera. Precis så gjorde Modji i samma ålder. Gick och vallade snoken i vattnet. Favorit i repris!