Solig söndag! Det härliga vintervädret stannar kvar. Temperaturen ligger kvar kring tio minus dagtid och neråt femton minus eller mer nattetid. Aili ligger gärna i snön och gnager på gamla märgben. Hennes bror Runne har det betydligt kallare med minus fyrtio grader i Kautokeino.
Mitt på dagen når solens strålar in på Lapskreviret och en gnutta värme kan man förnimma i jämförelse med i skuggan. En solig dag lockade till promenader och några personer passerade utanför staketet. Endast någon enstaka hund. Farterna på de bilar som körde förbi var anmärkningsvärt hög! Inga mötesplatser är plogade och bitvis är vägen så smal att spår leder snudd på ner i diket när bilar mötts på den smala vägen.
Matte hade rätt bra koll på vad som skedde på vägen, då hon höll på och fixade hundarnas bädd i bakskuffen på bilen, med bakändan ut mot vägen. Både sin och bilens. Vintern kom rätt plötsligt och ännu har Matte inte varit ute och kört med hundarna. Bara Husses bil har därför varit vinterbäddad åt hundarna. Nu skulle Matte baxa in en heltäckande biabädd försedd med mjukt och skönt pileöverdrag. Vilket visade sig inte vara helt enkelt.
Först måste skyddstyget i bakskuffen makas till rätta, så att bädden skulle komma in på djupet. Vilket bara kunde ske om Matte själv kröp in och stökade med tyget. Sedan skulle den värmande fällen i botten anpassas så att den också låg ända in mot ryggstödet. Gradvis hade dessa tygsjok hasat ut mot bakluckan. Matte måste krypa mera inne i hundutrymmet. Så var det dags att baxa in den stora biabädden. Med en hand. Högern är fortsatt satt ur spel efter stukningen. Matte vek ihop, tryckte in, drog ut, gjorde om, tänkte fel, tänkte rätt och löste till slut problemet. Bädden vecklade ut sig och låg där den skulle. Så bäddade Matte bädden med en nytvättad tjock gammal grå civilförsvarsfilt i ren ull. Hundfiltar från räddningsskolorna delades ut till lägerdeltagare som nyttjat dem som hundfiltar, när skolorna lades ner. Fint blev det i bilen! Varmt och gott åt hundarna. Matte kände sig nöjd när hon rätade på ryggen och vecklade ut armar och ben. Stående bakom bilen, betraktande sitt verk. Visst kändes i kroppen, men vad gör man inte för att hundarna skall få det bra!
Varpå en insikt om sin egen klantighet långsamt vaknade.
Två hundgrindar, öppningsbara in mot mitten sitter i bakluckans öppning. Matte öppnade den olåsta vänstergrinden och påbörjade sitt arbete. Lyckades rätt enkelt krypa in och släta till klädseln till en början. Trots tjock vinterjacka, täckbyxor, vinterkängor, vintermössa och fårskinnsvantar. Att trycka in biabädden var dock inte alls särskilt enkelt att utföra med en skadad handled och tumme.
Hade Matte bara tänkt till en aning så hade det varit betydligt enklare att lösa uppgiften. Hade Matte bara låst upp högergrinden och sedan plockat ur båda grindarna, så hade hon kunnat lyfta biabädden rakt in..... Snabbt, enkelt och rätt smärtfritt. Så smart var Matte inte. En femteklassare hade säkert varit smartare! Vilket grämde henne enormt. Men hon kom i alla fall på hur korkad hon varit. Alltid något.
Násti och Modji satt på trappen och hade koll på allt som hände i omgivningen. Aili höll både koll och gnagde märgben, liggande i solen på den snötäckta gräsmattan. Matte vill inte veta vad de tänkte om Mattes långdragna och alltmer smärtfyllda knölande i och ur bilen.
Husse donade i vedboden och flyttade lite snö som tidigare inte skottats undan. Prio 3-skottade. En ensam katt hade kommit gående på den istäckta bäcken och uppenbarligen sökt vatten, så Husse tog spettet och hackade upp en igenfrusen yta åt både övergivna katter och alla småfåglar som håller till kring stugan. Solen sjönk allt snabbare bakom granarna och i de sista strålarna mot bänken vid vedbodväggen slog sig Husse och Matte ner på ett renskinn och njöt. Omgivna av sina hundar.
Innan det var dags att dra sig inomhus tog Husse en skogspromenad med hundarna och Matte försåg fåglarna med mat. Djuren och omsorgerna om dem, präglar i hög grad livet i och kring den lilla stugan i skogen.