Måndag.
Solen sken och en isande kall nordan fick vimplarna på den egna och på granntomten att stå rakt ut och smattra mot söder! Fram på dagen var Matte klar med innesysslorna och klädde sig varmt för en långpromenad med hundarna. Trots en isbelagd väg, som Matte nu hoppades var aningen uppruggad av alla dubbdäck. Men "spikskorna", dessa utmärkta Icebugs satt stadigt på fötterna för säkerhets skull. Vilket var en himla tur! Den första solutsatta biten var ren och fin barmark, men redan borta vid brevlådorna låg isen tjock och glashal! Ena foten slant i sidled, trots sylvassa piggar i sulorna. Matte gjorde en piruett och viftade med armarna! Eller snarare armen. Ena handen var fast intrasslad i tre koppel och drogs neråt och åt sidan när tre hundar försökte hålla sig undan. Vilket i sin tur blev ett lika stort riskmoment som den blanka isen. Likt en skadskjuten kråka flaxade tanten där på vägen och lyckades som genom ett under undvika att ramla.
Fortsättningsvis tog Matte sikte på de enstaka gruskorn hon kunde upptäcka på och vid sidan av vägen och lyckades hålla en god fart med hårt nersatta fötter för fäste. Men någon behaglig promenad var det inte. Tomt och öde var det i området. Inte en människa och inte en bil någonstans förrän Matte var nästan hemma igen. Då kom en granne med sina två Wachtelhanar, en junior och en senior. Lapskflocken kände trycket från en pressad Matte och tittade inte ens åt dessa hundar. Inte ens Aili! Som var helt tyst. Undrens tid är inte förbi!
Aili har inte fått gå någon räddningshundkurs. Stackars Aili! Som har så gamla människor i sin flock att de inte får gå en sådan kurs med henne. Hon är dock grundtränad från sex veckors ålder precis som de övriga! En typ av kurs som varit lite som att ligga i lumpen för unga tvåbeningar. Hundarna mognar på ett bra sätt. Icke förty har de tre Lapska i familjen som gått två år på räddningskurs inte upplevts som riktigt vuxna förränt vid fyra års ålder! När de varit klara för certprovet. Då först har de visat vilka de är innerst inne och har visat sig vara lämpliga att sprida sina gener vidare! Att låta dem bli mammor vid två års ålder har känts på tok för tidigt! Omogna har de varit. Tonårsmorsor hade de blivit. I en ras som mognar sent i förhållande till många andra raser. Men de lever ju i gengäld pigga och krya längre än många raser. Så varför ha så bråttom?
Aili är nu drygt tre år. Vuxen? Nej. Inte ännu.
Någon lumpen med en tvåårig och mycket krävande kurs blir det inte. Det hade hon behövt! Men nu är det som det är med de ägare hon har. Så då får man lösa detta med kursgående och mognadsprocess på annat vis. Aili hann gå både en valpkurs och en fortsättningskurs med en svårt haltande Matte, innan höften byttes ut på Matte. Året som gått har varit ett tungt år med mycket sjukdom i den närmaste omgivningen. Kursgående föll i glömska. Nu är även det som det är och livet måste gå vidare. Trots allt. Aili behöver få gå kurs.
Matte hade anmält Aili och sig själv till en kurs i nosework på Vallentuna BK i vår. Hamnade som första reserv, trots att hon var ute i mycket god tid. Detta är populärt! Nu fick Matte besked om att ett återbud lämnats och plats fanns för Aili att börja kurs i maj! Detta skall bli så roligt! Matte som har haft hund oavbrutet sedan 1964 och under dessa år har gått en mängd olika kurser, skall nu få chansen att prova något helt nytt! Aili gav även Matte möjligheten att prova hur ett BPH fungerar. Även detta en nyhet! Alla familjens hundar har gått valpkurs och fortsättningskurs. Aktiveringskurs, "hundpsykologi utan hund",agilitykurser och rallykurser har Matte provat på. Lydnadskurser på olika sätt likaså. Tävlande blev det med Husky-Schäfern. Så naturligtvis räddningskurserna med Huskymixen och de Lapska fram till nu. Nu skall Aili möjliggöra för Matte att få lära sig om nosework!
Närmast skall Aili nu i helgen åter få visa sina "naturliga anlag" vid fårvallning! På det inofficiella provet fick hon liksom sin mamma Modji godkänt och Aili fick näst högsta betyget på "naturlig förmåga"! Samtliga fyra Lapska som familjen testat på fårvallning har visat goda anlag för vallning. Gázzi och Násti gick två kurser i fårvallning i sin ungdom. Gázzi hjälpte Matte leta rätt på och få hem en Fjording på rymmen flera gånger. I mörker och snöstorm bland annat.
Hur många av de hundar man använder i aveln i rasen har kända anlag för vallning? I en ras som benämns "polar vallhund?"
Utmaningarna är många för vår nya rasklubb! Här finns chansen att aktivt värna om rasens arbetsegenskaper. Här finns chansen för var och en som har en Lapsk Vallhund eller fler att engagera sig för rasens fortlevnad som arbetande hundras. Genom styrelsearbete och genom att arrangera aktiviteter. En ny rasklubb bygger sig inte själv! Matte var med på mitten av sjuttiotalet och jobbade för att Siberian Husky skulle få en egen klubb. Vilket gick rätt bra med hjälp av många som var engagerade för rasen.
Nu hjälps vi åt för att få till en bra rasklubb för arbetsrasen Lapsk Vallhund. Användbar till så mycket mer än att vara "en robust hund som kan gå i skogen". Mattes Dvärgpudel gick utmärkt bra i både skogen och i fjällen. Uthållig under svåra arbetsförhållanden, självständig och med stor problemlösningsförmåga var hon inte. Däremot en rolig "cirkushund" och en ypperlig förstahund för en tonåring!
