Matte har promenerat med hundarna varje dag. Långpromenader i skogen och på vägarna. På ren och skär envishet, med en fortsatt inflammerad och smärtande häl. Skall det ta så himla lång tid innan det läker ut får man försöka "gilla läget", även om det är tröttsamt. Svindyra specialsulor (400:-) och inlägg är införskaffade, men det ger endast marginell avlastning. Matte är en envis typ och hundarna liksom Matte måste underhålla en god kondition. Kondition är färskvara och försvinner dessvärre snabbt vid passivitet. Modjis delprov - 2 närmar sig med stormsteg.
På onsdagkvällen tränade Husse och Matte på Hakungekrossen. Mörkret faller allt tidigare och tiden mellan Husses hemkomst och mörker blir allt kortare. Först fick alla hundarna springa lösa och röra på sig över de stora ytorna ett tag. Modji valde att vistas en hel del i vattnet. De upptäckte snart att det låg en och annan godisbit kvar runt det transportband där småpojkarna fick härja i söndags. Nu är det nog tämligen välstädat både på bandet och runtomkring. En hel del harpluttar ingick säkert också i det som städats undan.
När hundarna nu var uppvärmda och hade sprungit av sig lite, fick Gázzi börja med att göra ett koppelsök genom hela det område som består av containrar av olika modeller och byggskrot. Vinden låg på rakt mot berget och Matte visste att figgen låg gömd längst bort intill berget. Avsikten var att Gázzi skulle få ett kopplat medvindsök. Hade hon fått området presenterat i sidvind, så hade hon fått jobba för kort tid för att det skulle kännas meningsfullt som träning. I ett skarpt läge hade naturligtvis hunden fått förutsättningar för att så snabbt som möjligt hitta den saknade personen. Just här var ett motvindsök omöjligt på grund av den branta bergväggen.
Matte förde Gázzi i ett slalomsök genom området. Med vinden i ryggen och mot bergväggen. Här och där gick det inte att ta sig rakt fram, utan vissa kringelikrokar måste göras runt stora föremål. När Matte närmade sig bergväggen fick Gázzi då och då pustar av vittring och ville vidare genom så trånga passager att inte Matte kunde följa med. Då togs Gázzi ur vittringsfältet tillfälligt för att åter söka sig in i vittringsfältet igen. Det är mycket viktigt att hunden i sådan lägen inte släpper intresset för vittringen från den försvunna personen! Den måste klara att föraren ändrar riktning och ändå fortsätta att jobba. Hunden måste också tydligt visa föraren när den har vittring och föraren måste kunna läsa sin hund. En hund som tydligt drar i kopplet mot vittringskällan sköter sitt jobb på ett föredömligt sätt. Så och föraren, om föraren litar på sin hund och följer efter sin tydliga hund.
Gázzi drog med sig Matte den sista biten, när Gázzi var helt säker på vittringskällan. Matte hängde med i kopplet, in bakom två brosektioner, längs bergväggen och fram till figgen som låg inklämd mellan bergväggen och en gigantisk stapel av gamla järnvägssyllar.
Därefter fick Modji och Násti göra samma sök, men de spikade vittringskällan på ett lite annat ställe och visade att vittringen kom ut under stapeln av järnvägssyllar. Där kune ju inte hundarna heller ta sig in, varför de sökte sig runt stapeln och in på baksidan mot bergväggen. Alla tre hundarna skallmarkerade mycket ihållande och bra, sittande kopplade en liten bit ifrån figuranten.
Den här övningen skall inte förväxlas med vindstigar, där hundarna går kopplade och söker vittring. De släpps lösa när de tydligt visar var vittringskällan är belägen. Ett kopplat/bundet sök innebär att de söker av ett specifikt objekt eller en stor yta, framförda i koppel eller en kortare lina.
På torsdagkvällen tränade Husse och Matte igen och den här gången var det ett IPO-R sök som var planerat. Hunden skall söka av en yta där inte föraren får gå in, annat än när hunden markerar en funnen figurant. Här har de Lapska en stor fördel, då de sällan har problem med att arbeta långt ut från sin förare. Problemet kan snarare vara att få dem att samtidigt samarbeta och inte sticka alldeles för långt bort utan sin förare. En Lapsk Vallhund måste kunna arbeta långt ifrån sin förare inom renskötseln. Den måste också kunna samarbeta med sin förare.
Även här skickades hundarna ut i medvind och ingen av dem hade problem med att gå längst bort i området för att söka. Ingen av dem hade problem med att kliva upp på ett mycket glest galler för att komma intill figuranten, eller med att skallmarkera stående på detta glesa galler. Hålen var tillräckligt stora för att tassarna skulle kunna åka ner emellan, men de klurade ut hur de kunde få fäste ändå, på kryssen som bildades av de tunna metallstavarna. Bra jobbat av alla tre!