Söndag.
När Matte tillbringade lördagen vid Torpet med hundarna, tittade den permanentboende grannen över för att påpeka att en utomhuslampa stod och lyste dygnet runt, sedan ett dygn tillbaka. En ytterbelysning med rörelsedetektor föreföll ha fått fnatt. En mycket gammal armatur och ettt beslut fattades att ersätta den gamla lampan med en ny. Hundarna fick stanna hemma och Husse och Matte åkte till Jula och köpte en ny lampa.
Eftermiddagen tillbringades med trädgårdspyssel hemma och i kvällningen, som kommer för tidigt nu, tog Matte med hundarna på powerwalk i området. Så himla varmt var det inte längre, efter en påtagligt varm och vidrigt kvav dag med tjugotre grader i skuggan. Men arton grader och enormt hög luftfuktighet gjorde Matte genomsvettig. Svetten rann ner i ögonen, men idealtiden på sträcken pressades ändå med några minuter. Hemma väntade myggen på någon stillastående blodservering, men Matte blåste dem på det och gick in i stugan direkt. Hundarnas nosar blev prickiga av mygg så snart de stannade upp.
Måndag.
Flocken for till Torpet med släpet, för att hämta ris från tidigare städningar på tomten och för att sätta upp den nya lampan på väggen. Hundarna släpptes lösa på tomten vid ankomsten mitt på dagen och Matte ägnade sig åt bortrensande av mängder med nya spirande hasselbestånd. En jättehassel i trädformat åstadkommer ständigt nya avkommor överallt och några små buskar får vara kvar. Efter sommaren stack det upp ljusgröna stora hasselblad på små spjut precis överallt. Dem klippte Matte bort. Ett för ett över hela tomten.
Husse slog av strömmen och trodde att monteringen av den nya lampan skulle bli enkel, när skruvhålen i väggen stämde exakt med den gamla lampan. Den medföljande beskrivningen haltade, då inget kopplingsschema fanns, men så himla svårt kunde det väl inte vara! Tänkte Husse. Som slet det hår han inte har och kättrade upp och ner och läste beskrivningen om och om igen. Att testa om man gjort rätt var dock ingen lätt sak, då lampan hade en rörelsedetektor som aktiveras vid mörker!
Just som Matte fattat beslutet att plocka ner lampan och att lägga ner bytalampaprojektet, dök den fritidsboende grannen på andra sidan staketet upp som sänd från ovan! En person med elbehörighet därtill! Husse tog kontakt och hjälp utlovades så snart lunchen ätits. Husse väntade och gick i viloläge.
Hjälpen anlände, vilket Dima var den förste att upptäcka. Utanför grinden stod en icke hundrädd person och ville bli insläppt. Med en okänd och relativt stor svart hund skällande från djupet av sitt innersta innanför en grind, kliver man inte bara in hur som helst. Matte kom till undsättning och släppte in grannen och Dima fick glädjefnatt och flippade ur och kastade sig över den reslige mannen i ett jättehopp rakt upp! Den hund, som vid ankomsten till flocken för snart ett år sedan, var väldigt osäker och reserverad vid möten med för honom okända människor.
Matte gjorde sitt bästa för att få ner Dima på jorden och lunga ner sig, men det var inte bra nog. Dima var fullständigt sjövild i sina glädjeyttringar över besöket! Besökaren kom inte för att hälsa på Dima och var inte det minsta intresserad av Dima, vilket den ystra grabbhalvan inte alls kunde förstå! Han som nu tränat räddningssök i nio månader och har lärt sig att alla människor är trevliga människor - till dess de bevisat motsatsen. Dima var icke kontaktbar. När väl grannen klättrat upp på stegen för att ta itu med lampproblemet lugnade Dima ner sig.
Tiden gick och lampproblemet var inte lättlöst. Den elektriskt kunnige läste beskrivningen om och om igen för att till sist dra slutsatsen att beskrivningen inte alls stämde med levererad produkt. Knappar nämndes för inställning och dessa knappar fanns inte. Minimuttrar ramlade ner och Dima blev glad när tre personer kröp omkring och letade svarta minimuttrar i grönskan under stegen. Dima skickades iväg av Matte, som inte ville att Dima skulle hjälpa till med uppletandet.
Så småningom ansågs det att lampan borde fungera när det väl blev mörkt nog och den elkunnige siktade mot grinden. Något Dima omedelbart noterade och hade åsikter om. Nu ville Dima ha den flyendes uppmärksamhet! På ett eller annat sätt. Huruvida Dima är en vallhund av healertyp eller inte i några okända gener, har Matte ingen aning om! Han uppförde sig i alla fall som en sådan. Den flyende var iklädd byxor som lämnade vaderna fria och den biten naken hud mellan byxor och strumpor siktade Dima in sig på. Han försökte försiktigt greppa mannens vrister, som ville han hålla kvar honom. Matte bröt och Dima rusade runt och puttade lite diskretare på mannens ben. Dima exploderade och ville ha kontakt! Stanna och hälsa på mig! Lek med mig! Han rusade runt som en urflippad duracellkanin! Om ni kommer ihåg de annonserna. Inte olik en sjövild ung Lapsk Vallhund med mycket energi och stor arbetsmotor. Dima fyller två år i månadsskiftet.
Dima var nyligen med sin flock på ett event med väldigt många besökare, bland många bilar, helkoptrar och flygplan. Från att tidigare ha varit reserverad mot människor men väldigt nyfiken på alla hundar, uppförde han sig här tvärtom. Många hundar fanns det också på platsen och dem visade Dima inget intresser för. Däremot var han väldigt nyfiken på alla människor som kom nära inpå honom. Han puttade till några som kom nära honom diskret med nosen och ville ha kontakt!
Från att ha försökt lära Dima att alla människor är trevliga till dess de bevisat motsatsen, måste Matte lära Dima att alla människor måste man inte hälsa på!
Dima stod kvar vid grinden en stund och tittade efter hjälparen i nöden, som gick hem till sitt. Matte jobbade vidare och Husse pausade. Flocken dröjde sig kvar medan dimman sänkte sig över byn nedanför och skymningen omslöt stugan. Till slut kunde Matte fastställa att den nya lampan fungerade tillfredsställande och flocken for hem genom skogen, där älgarna ibland står orädda vid vägkanten. Deras skog har förvandlats till ett stort kalhygge.