Onsdag.
Lite kongbitletande blev det även denna dag och Matte blir inte klok på Aili som verkar gå som på räls, trots ett mycket noga avvallat område och långa liggtider samt genomtänkt hanterande av den lilla kongbitan utan kontaminering. Efter att snabbt ha fyndat sätter sig Aili och vill jobba mer och måste lockas in med godis och många förklaringar "färdig", så att Modji kan få leta kong eller Matte gömma den på nytt med hjälp av tången. Nu gömdes kongbiten på släpets draganordning och bakom en bit byggtimmer mellan de två latrinkompostbehållarna och i en skreva på berget bakom huset. Både på släpet och mellan färsk och årsgammal latrinkompost fanns mycket annan doft! Än så länge är det bara en kongbit utlagd, men det är läge nu att lägga ut fler.
Dagen tillbringade Lapskflocken utomhus och medan Matte gick loss med sekatören fick hundarna ligga på den nyklippta gräsmattan och motionera tänderna på tjocka tuggrullar. Husse och Matte planterade sedan en fådd planta som troligtvis är en rosenkvittenbuske. Hittad av en granne när kommunen rensade. Trädgården består av många plantor med en historia. Ärvda, flyttade från trädgårdar med anknytning eller fådda av vänliga grannar. En minnesträdgård och i dessa tider en terapiträdgård.
Kvällens träning ägde rum i en bergtäkt, där den mycket friska och byiga vinden gav perfekta förhållanden för vindstigar med långa skick mot en figurant gömd på stort avstånd, ca 150 meter. Tränade den här kvällen gjorde Lag Gátchis med tre Lapska och en Jack Russel, samt Lag Lapp-Lab med två Lapska, Labben hade förhinder. Äldst är Modji som fyller tolv om drygt två månader och yngst är hennes dotterson Sumo som fyllde ett i somras. Nu laddar båda lagen då nedräkningen börjat. Plats för förläggning meddelades under dagen och varje lag kommer att dela på en stuga i trakten av Nora. Foton lades ut på FB med antydningar om miljön och de olika stationerna verkar kunna bjuda på både skogssök och sök i industrimiljö. Kanske gruvmiljö?
Onsdagkvällens träning genomfördes så att en figurant gömde sig på en för förarna känd plats och sedan gick ett ekipage i taget med kopplad hund en vindstig. Då vinden var mycket kraftig och byig och platsen var den innersta delen av bergtäkten med höga bergsidor runt om slog vinden konstant mellan bergväggarna och ändrade riktning. Aili fick springa rätt mycket för att kunna spika vittringskällan! Liksom övriga hundar, även om förhållandena varierade från hund till hund.
Hunden fick en aning av en vittring, fick lite mer och när den visade tydligt att den hade en tydlig vittring från figuranten släpptes den lös. För att sedan tappa vittringen när vinden vände! Den studsade mot bergväggen och kunde komma från två håll samtidigt. Här måste hundarna fortsätta jobba på vittringen och inte tappa intresset! De måste söka rätt på vittringen på nytt och envetet söka den på nytt ett flertal gånger för att hitta figuranten längst in i det U som området ser ut som. Inte lätt! Dessutom pågick det arbeten intill, med stora fordon och mycket oväsen då stenar spräcktes till en början.
De Lapska har en fördel i att vara självständigt arbetande och duktiga på att lösa problem utan att ha sin förare tätt inpå - men i gott samarbete med föraren! Det är fantastiskt roligt att få se Ailis son Sumo ha utvecklats till en så duktig sökhund! En värdig efterträdare till sin pappa räddningshunden Nemo. Ailis och Nemos valpkull har det gemensamma namnet Åtså, vilket är lulesamiska för "sök!" som uppmaning.
Alla kvällens sex ekipage fick två rejäla vindstigar var . Ytorna och vindarna bjöd på mycket spring och när skymningen föll kände sig nog alla rätt nöjda med kvällens träning.