Natten till tisdagen sov Matte oroligt. Myror. Är torpet invaderat? Vad väntar när Matte öppnar dörren till stugan i väntan på Anticimex?
Tisdag förmiddag tog Matte med sig hundarna och drog till torpet efter morgonpromenaden. Med mycket blandade känslor. Under ett tidspann på flera timmar kunde Anticimex dyka upp och då måste Matte finnas på plats vid torpet.
Hundarna släpptes in på tomten med varsitt hundtugg och Matte satte nyckeln i låset med lätt skakiga knän. Skulle det krylla av stora hästmyror? Matte smög in för att kunna ta dem på bar gärning! Hittade en hög rakt under sprickan i taket. Höjde blicken och tittade bort mot glasverandan. Svartprickigt under fönstarraden i två klungor. Döda?! Den luringen gick inte Matte på, som avslöjat ett flertal snokar med att spela stendöda under långa stunder! Matte petade på en myra - som givetvis började röra på sig! Men i cirklar och långsamt. Matte kollade livskvaliteten hos varenda myra på golvet och kunde konstatera att de antingen dött eller var på väg att dö. Arma krakar. En långdragen och kvalfylld död.... Men samtidigt - YES! Giftbesprutningen lyckades! De som inte var döda avlivades av Matte.
Som sedan gjorde sig en mugg kaffe och gick ut till hundarna. Lämnande allt åt Anticimex att beskåda.
Matte ägnade sig åt lite trädgårdsarbete av olika slag under timmarna av väntan.
En trevlig tjej från Anticimex konstaterade att Husse och Matte troligtvis gjort det enda hon själv hade kunnat göra. Sprutat in gift och därmed dödat de myror som tagit sig in. Med stor sannolikhet hade familjen kommit ut till stugan just som en grupp hästmyror som svärmade hade hittat sin nya bostad! Därmed genom en slump upptäckt de vingförsedda inkräktarna. Hon gick runt huset tillsammans med Matte och kollade stubbar i närheten och endast två hästmyror kunde upptäckas utanför stugan. För säkerhets skull kollade hon med en kollega och beslutet var att inget mer kunde göras. Myrorna kunde betraktas som historia. Kvar lämnades lite olika produkter för myrbekämpning.
Matte tog en ny mugg kaffe tillsammans med hundarna och kände sig mycket tacksam för att Prinsen gick in i kyrkan just som Matte kollade radion. Annars hade Matte aldrig upptäckt myrorna som invaderat utrymmet under taket. Ingen vind finns. Bara ett trångt utrymme mellan yttertak och innertak på rummet som är öppet i nock.
Så gick Matte in för att dammsuga bort de döda myrorna. Avgrunden öppnade sig.... Där kröp en myra fram bakom golvlisten, en annan bakom kylen och en tredje ur sprickan i taket. Skräck och fasa och sorg och ilska och uppgivenhet. Faaaaan!!!
Matte dödade de framkravlande kräken och tog den sprayburk med smalt munstycke som lämnats kvar och sprayade in under listen, mellan kylen och väggen och in i taksprickan. Väntade. Väntade ännu mer. Gick ut. Gick in och stampade i golven i alla rummen. Ingen mer myra. Om Matte har tur så var det några få myror som gömt sig och som kom fram när Matte började dammsuga.
Modji och Aili låg på den nyslagna gräsytan mellan stugorna omgivna av Syréner och Lupiner och såg ut att må gott. Násti satt rävlikt på pass vid sitt sorkställe. Matte slog sig ner på altankanten omgiven av ett hav av Lupiner i alla de färger och Syrénhäcken som doftade ljuvligt. Njöt. Tvingade sig att njuta. Av odlad Blåklint, Kärringtand, Smörblommor och Smultronblom därtill.
Sedan gick Matte smygande in ännu en gång för att avslöja eventuella nya myror i stugan.
Inte en enda. Matte diskade kaffemuggen, packade ihop och tog med sig hundarna hem.
Husse kvällspromenerade hundarna och Matte fortsatte kampen mot marodörer. Plockade sniglar, bladlarver och krossade bladlöss. Rosorna står i knopp. Björken hade fått rödrost. Äta eller ätas. Trädgården är en lisa för själen men också en krigsskådeplats i det tysta.