Lördag.
Husse tände på att cykla i sovrummet och tävlar med sig själv. Färddatorn får mäta sträckan och Husse klockar sig själv och försöker pressa tiden. Till en början med endast låg belastning. En positiv effekt märktes genast på benen! Bingo! Matte ägnar också denna trafiksäkra cykling en del tid.
Men hundarna blir ju inte gladare av att Husse och Matte sitter inne och trampar båge! Matte tog på sig sina Icebugs, tog med hundarna och promenerade till den lilla skogssjön intill. Solen sken lite till och från och det var en minusgrad och blåste inte alltför mycket. När Matte och hundarna kom upp till de fina klipporna och hällarna vid den isbelagda sjön, uppmärksammade hundarna Matte på någon som hände på den andra sidan. Femhundra meter tvärs över sjön vid stranden, där Stormossen möter sjön och strandlinjen är låglänt, blöt och vassbevuxen. Här borta bildade Rialavargarna revir och födde sin första kull för några år sedan. Inga vägar leder hit.
En svag rökpelare steg så vackert rakt upp på den norra stranden! Solen belyste gruppen som samlats och över isen vandrade människor från den lilla sandstranden i Älgeby, det angränsande fritidshusområdet. Det såg väldigt trevligt ut och Matte och Lapsktrion stod i skuggan på den mer bergiga sidan och iakttog vinteraktiviteterna. Uppenbaraligen var isen tjock nog att gå på, snötäcket tunt nog för att inte isolera. De senaste nätterna har temperaturen gått ner till tolv minusgrader. När Matte stod där och tittade fick hon se en spårlöpa utifrån sjön mer västerifrån, rakt mot den plats där Matte och hundarna stod. Spåret ledde först utmed stranden på isen och sedan uppför berghällen och in i blåbärsriset. Hundarna var nyfikna och även Matte, som försökte spåra vidare ett stycke. Spåret försvann när det nådde stigen där snön var tilltrampad och diverse hundspår blandade sig i.
Spåret utifrån sjön stack ut väldigt mycket. Det kom snörrätt över isen långt bortifrån. Det åtföljdes inte av några mänskliga fotavtryck, men parallellt löpte ett lite äldre spår som snön suddat ut. Spårstämplarna var tio centimeter och de kom från ett rätt tungt hunddjur. Här har varglöpor funnits tidigare. Inget konstigt med det, men intressant. Det som även stack ut var att det åtföljdes av ett spår som såg ut som en blandning av katt och liten hund närmare stranden. Isen verkade ju bära så Matte och hundarna följde spåret på isen längs med stranden ett stycke. Avtrycken var mycket tydliga och hundarna var intresserade. Så mycket klokare blev inte Matte. Annat än att det inte var en hund i sällskap av människa som varit ute och gått.
Matte och de tre Lapska fortsatte in i skogen. Här är det låglänt och fuktig mark med höga gamla granar som länge levt sitt eget liv. Fallna träd ligger lite här och där och även nerfallna grenar. Över ett brett och djupt krondike går en smal "bro" bestående av två brädor med ett smalt räcke. Matte har undvikit denna sträcka sedan Násti blev dålig, men ansåg nu att hennes balans var så återställd att Násti skulle klara av denna balansakt. Det gick lika fint som tidigare och flocken kunde vandra vidare i dunklet under de höga granarna, klivande över rötter och pinnar. Här och där var det mörka streck i snön, spår efter upplockade torra pinnar. Någon hade efter snöfallet nyligen varit ute och plockat hem bränsle uppenbarligen. En fundering som bekräftades när Matte fick se rök stiga ur skorstenen på ett av de mindre hus som inte besökts på länge, vid framkomsten till grusvägen nära hemma.
Husse ägnade sig åt att möblera om i vedboden när familjen återförenades. Det börjar bli allt tommare där inne nu! Mer ved skall även klyvas. Hundarna fick energipåfyllning efter promenaden i form av varsin frusen kycklingvinge och deras människor tog en fika i solen vid vedboden. Men solen kröp ner bakom en molnbank som låg över de höga granarna i sydväst och det började kännas råkallt. Varför familjen valde att dra sig inomhus och sätta fart på elden i kaminen.
Lite senare gick Matte för att ge grannkatterna mat och kände sig väldigt nöjd med att ha lyckats få även den skygga av de två att förbli kvar inne i stugan över natten. Senast höll Matte på att få övernatta hos dem, då hon inte var snabbare ut än katten genom dörren! Temperaturen rasade snabbt varefter fullmånen lyste upp omgivningen. Katterna mår definitivt bäst om de är inne i den kylan, mer hur förklarar man det för en katt när det ännu bara är en minusgrad!
Tre mycket intresserade Lapska nosade noga igenom Matte vid återkomsten till flocken.