Fredag.
Morgonen var kall med tjugo minusgrader och i stugan var det plus sexton. Matte dröjde sig kvar inomhus och eldade och ägnade sig åt lite bildarbete i datorn. Husse gav sig ut med snöslungan och hjälpte grannar med att få bort plogvallar och röja undan snö, så att de skulle kunna komma in på sina tomter när de kommer ut för att titta till de vinterstängda stugorna. Solen sken och det var julkortsvackert, men solen nådde inte Lapskflockens revir förrän när den lagom skulle försvinna bakom träden, där den strax innan dykt upp. Så är det att bo i en dalsänka mellan berg med höga granar. Just nu har solen lite svårt att nå tomten. Men de snöklädda grantopparna var vackert guldgula!
Efter det att Husse värmt tassarna vid kaminen en stund, begav sig hela famijen ut i det avtagande solljuset. Nu var det bara åtta minusgrader och riktigt behagligt. Ingen hund riskerade köldkramp och inte gjorde det något om Násti satt stilla en del. Hon placerar sig på äldre hundars vis någonstans centralt, där hon har full koll på allt och alla runtom. Násti har en riktigt härligt tjock päls med mycket underull och klarar sig fint utan att kuta omkring hela tiden. Men självklart skall hon röra på sig en hel del.
Husse tog med Modji och Aili på en runda i skogen och under tiden begav sig Matte och Násti bortåt vägen för att se till de vinterstängda stugorna i närheten. Här fick de båda pulsa i djup snö och Násti valde inte alltid den enklaste vägen. Hon fick många spårupptag från de rådjur som försökt komma igenom snön för att hitta föda i trädgårdarna. Hon var mycket alert och tog spåren i snön innan hon kom fram till dem, genom att fånga vittringen i luften. När hon sedan korsade spåret ville hon iväg och spåra. Vittrade högt in bland träden bakom husen! Násti var inte intresserad av att lunka bakom Matte i ett upptrampat spår. Hon gick sina egna vägar så långt kopplet tillät. Násti njuter av livet! Som hon så nära höll på att mista av barmhärtighet, när hon var yr och spydde, inte åt eller drack under en dag och inte bedömdes kunna komma tillbaka. Men åksjuketabletter tror Matte på numera. Både för egen yrsel och balansrubbning och sin hunds liknande symptom. Ingen veterinär hade erfarenhet av sådan behandling. Husse googlade och Násti fick en chans. Andra hade positiva erfarenheter. Både Matte och Násti slutade vara yra och slutade spy. Receptfria tabletter Postafen.
Násti och de övriga hundarna kom hem samtidigt och när Modji och Aili fick springfnatt i snön på gräsmattan, blev även Násti uppspelt! Hon hoppade och skuttade i snön och busade lite med Matte! En mycket glad och lekfull Násti skuttade sedan bort till Husse i stora språng i den djupa snön och förvånade honom genom att ta ett stort språng över det stora röret, som ligger som avgränsning vid nivåskillnaden mellan gräsmatta och grusgång! Násti tog ett kraftigt avstamp och hoppade! Utan att tappa balansen eller vingla. Härligt att se!
Alla drog sig sedan tillbaka in i brasvärmen för fika och hundarna tuggade med förtjusning i sig sina stora och hårda hundkex framför brasan.
Ännu en dag med Násti. Med huvudet lite på sned, men pigg och glad och med stor livsglädje.
Klicka för större bild.
En livsglädje som behövs i stugan, när tre närstående de senaste sju månaderna fått cancerbesked. När cellgiftbehandlingar diskuteras som vore det vardagsmat. Tack Násti för att du ännu en tid valt att dela livet med oss!
Det finns värre öden än att inte få barnvakt och egentid.