Onsdag.
Ännu en fin höstdag, som till stor del tillbringades ute. Matte tog med hundarna på en långpromenad och njöt av skiftningarna i naturen. Björkarna hann knappt bli gula förrän bladen började trilla av grenarna. Asparna lyser ännu vackert gult i solen! De små vaktande bullhundarna har hundlucka och har uppenbarligen stenkoll på vägarna runt om. De rusar ut skällande redan innan Matte passerar deras revir. Dima stannade och ville gå fram till grinden, där de avsevärt mycket mindre hundarna försökte blåsa upp sig. Det fick han inte; Aili ignorerar dem. Rätt tänkt. Men att en så liten hund innehåller så mycket kraft att den helt ensam kan ta livet av ett vildsvin.... Trist att den även kan tända till på andra hundar och ge sig på dem och att den rastas okopplad.
På kvällens träning var det många som skulle hinna träna på förhållandevis kort tid, innan mörkret föll över bergtäkten/krossen. Träningsgruppen har två nya medlemmar, som ersätter de två som gradvis lämnade och ägnade sig åt andra typer av träning de senaste åren. Ytterligare en Jaktlabbe och en ung Aussiekille, vars ägare tidigare tränat räddningssök med en annan hund, har anslutit. De Lapska dominerar ännu med Aili, hennes morbror Lime, son Sumo och kompis Kirou.
Gruppen delade upp sig så småningom med fyra i varje grupp och efter att ha figgat åt några hundar i skrotområdet anslöt Matte till de som tränat vindstigar bland de stora sten- och grushögarna, för träning av Aili och Dima. Möjligheten att träna tagande av vittring på mycket stora avstånd finns egentligen bara här.
Dima fick köra först och en figurant högt uppe på en hög med stenskravel och en tillkörd väg till toppen skulle hittas; dessutom en figurant långt därifrån, sittande på marken i lä i nederkanten av en gigantiska grushög; nära inpå en lika stor hög som stoppade och styrde om vinden och därmed vittringen. Dima är så positivt laddad att han inte kan hålla sig på marken, när han tas ur bilen för att söka! Han älskar detta och vill släppas lös och tokrusa iväg. När han i stället måste gå i koppel exploderar han. Det är helt ok så länge han låter bli att hoppa rakt upp på Matte med sats, gång efter gång. Det är tur att Mattes ben står stadigt på marken och att hennes armar är lika starka som viljan när det gäller att få Dima att varva ner och gå som follk.
Nåväl, efter den vanliga explosionen fick Matte Dima att ha kvar alla tassar på marken och fokusera på att söka vittring. För koncentration tvingas han stanna upp och sitta still och kolla vinden då och då. Dima gick fint med jobbande nos, tog vittringen och visade tydligt att han visste var den första figuranten hade gömt sig. Han släpptes lös och rusade uppför den branta sidan på högen, med stenar rasslande kring tassarna och hittade den gömda figuranten. Matte tog omvägen uppför den branta tillkörda vägen. Det var första gången som Dima släpptes lös så tidigt på ett sök och han skötte sig fint och gick direkt till figuranten för belöning.
Även vittringen från nästa figurant fick han på långt håll och inte förrän han visade mycket tydligt, med vajande svans, att han visste var figuranten var gömd släpptes han lös. Mycket snyggt jobbat av en ung hund med lita av varje i skallen. Som sin sambos löp och doften av haren som nyss drog förbi.
Aili fick ett sök precis som Dimas och hon löste uppgiften hos den först funna figuranten uppe på högen på exakt samma sätt som sambon Dima. Däremot fick hon vittringen från nästa figurant, på marken vid de stora grushögarna, redan så snart hon kommit ner på marken, efter att ha hittat figurant nummer ett. Aili befann sig på ett par hundra meters avstånd när hon fick vittringen från figurant nummer två, men släpptes inte så långt ifrån. Det hade skymt på för mycket och fordon fanns i området. Matte gick med en upphetsat gnällande och då och då skällande hund i koppel i den vittringsstrut som Aili befann sig och till slut var det bara hundra meter kvar när Aili släpptes lös. Hon försvann runt högen och hördes snart skallmarkera fint.
Aili fick gå okopplad tillbaka till bilen tillsammans med Matte och den sist funna figuranten. Pinglan i Ailis halsband hade tystnat när farten sänkts och den lilla röda nyckelringslampan lyste allt tydligare när mörkret nu föll snabbt.