Fredag.
Matte donade i trädgården mest hela dagen och hade en mycket intresserad följeslagare i Dima. Aili har redan hunnit vara med om vårbruket i reviret redan nio gånger och kan det mesta om att sätta potatis, rensa ogräs samt beskära rosor vid det här laget. Hon höll sig mest i skuggan denna försommardag i mitten av maj.
Under förmiddagen, när reviret delvis var skuggat, var båda aktiva med att turas om att äta av det märgben som ännu inte var helt urätet. De hade ett fantastiskt samarbete där en åt och den andra satt bredvid och väntade på sin tur. De växlade med jämna mellanrum och hade nästan en inställd timer för skiftbyte i bengnagandet. Just detta att en låg och åt och en satt tätt intill och väntade på sin tur, såg så väldigt fint ut. Imponerande!
Solen gassade över hela reviret och stugan från mitt på dagen och när Aili sökte skuggan sökte Dima bäcken. Han tillbringade rätt mycket tid med att vada omkring i bäckfåran där vattendjupet varierade. från att bara nå en bit upp på benen till att nå bröstkorgen. Så här brukade även Modji skrota omkring och rota på botten efter smakliga rötter. Hon fick i sin ungdom namnet "Muddermodji". Ett annat smeknamn var "Kontrollanten" och Dima kan mycket väl ta över dessa smeknamn! Han både muddrar i bäcken som Modji och kontrollerar det mesta Matte gör i trädgården. Att Matte grävde runt i jorden i pallkragarna gav honom nog visst hopp om att nu var det fritt fram även för honom! Men tji blev det när han inte fick röra potatisarna. Ännu tydligare att det inte skulle bli något mer grävande i pallkragarna för hans del blev det, när Matte lade plastlock på potatislådorna och fiberduk över sockerärtsådden och jordgubbslandet. Dima begrundade detta faktum och skaffade sig en ny hobby.
Matte hade sett till och från att vattnet i bäcken grumlats de senaste dagarna. Misstänkte att Dima krafsat längs kantena efter rötter och insekter som rört sig på vattenytan. Dock kunde Matte aldrig få belägg för sina misstankar. Ingen Dima i bäcken eller ens i närheten. Nu var det mer som att Dima ville utmana Matte när han målmedvetet klev ner i vattnet, stannade och tittade på Matte. "Ser du vad jag gör nu Matte!" Sedan började han gräva lite här och där och såg lätt förvånad ut när Matte lät honom hållas. Får han inte gräva i rabatterna så måste han ju få göra något annat och att rensa i bäckfåran är ett jobb som Dima gärna får överta från Matte! Skulle hans närvaro i bäcken störa snoken så gör det inget. Häromdagen kämpade snoken motströms för att komma vidare norrut upp mot sjön, via vägtrumman under snickarboden, men tvingades ge upp till slut. Snoken försvann in mellan några stenar intill grinden. Snokar har funnits här sedan flocken flyttade in för nitton år sedan, men grodorna har slutat spela och antalet grodor och salamandrar har minskat. Snokar har fått ungar intill grinden och visst är nyfödda snokar söta men några år har det varit för många snokar på för liten yta kanske. Matte har fler än en gång varit nära att kliva på någon mätt snok som dåsat i solen intill bäckfåran. Dessvärre har snokarna varit väldigt orädda, även för hundarna. Som alltid varit väldigt nyfikna på dem.
Klicka för större bild.
Dima tillbringade rätt mycket tid i bäcken under eftermiddagen och när han kom upp med även skallen blöt och sedan rullade sig en hög med torra eklöv, såg han helt panerad ut! Så skakade han på sig och allt föll av och snart var han torr. Hans päls verkar slå ifrån sig fint och han får fortsätta roa sig med att rensa i bäcken. Möjligen måste tillståndet omplövas, när vattnet sinat och bäckfåran endast består av smetig bottensörja, trots en sandbotten.
Innan flocken gjorde kväll tog Matte en rask långpromenad med sina hundar. Temperaturen hade sjunkit från tjugo till femton och det var uppfriskande och behagligt.