Fredag.
Den första april och förgäves letade Matte i tidningen efter något bra skämt. Med Trump och "fake news" förefaller den månghundraåriga vanan att luras även i media ha tynat bort. Man skall kunna lita på att all officiell information är seriös och korrekt. Dock fanns ett roligt fotomontage på sista sidan -"Namn och Nytt" i D.N. där en kyrka byggts så att den gick att förstora och förminska utefter rådande behov! Man sköt ut rum efter rum och drog in dem igen, beroende på mängden besökare! Inte heller lurade Matte någon eller kände sig lurad av någon.
Äntligen var stigen längs med den närbelägna skogssjöns stränder tillräckligt isfri för promenader utan spikskor. Under lång tid i vinter har sjöisen varit osäker och Matte har undvikit promenader med lösa hundar så nära stranden, men nu ligger isen tjock efter många minusgrader nattetid. För Modji flyter gränsen mellan fast mark på stranden och isbelgt vatten mer på äldre dagar än för Aili. Båda har lärts sig från unga år att passa sig för osäker is på bäcken hemma på tomten.
Solen sken men mörka moln tornade upp sig runt om och snö var att vänta. Matte gav sig iväg till sjön några hundra meter bort och hundarna släpptes lösa med krav på närkontakt med Matte. De vet att är de lösa måste de hålla sig i Mattes närhet och här i den smala skogsremsan mellan sjö och bebyggd tomtmark undviker rådjur och annat vilt att vistas. Det är hundägarnas skogsremsa. Glest mellan tallarna på bergknallarna och god sikt. Många från området hundpromenerar här. Många fler än för arton år sedan, när Lapskflocken flyttade till området.
Aili signalerade att något intressant fanns framöver och Modji och Aili fick gå inom koppelavstånd från Matte, men utan koppel. Fritt följ med lite distans. Arbetslydnad! Vid en liten strand dök två små grannhundar upp okopplade och även de visste hur man uppför sig när man är lös. De fyra hundarna kopplades upp innan de passerade varandra på stigen och alla skötte sig exemplariskt. Efter passagen släpptes hundarna åter lösa och inget intresse fanns för varandra. Duktiga hundar. Frihet under ansvar! Himlen över sjön var dramatiskt mörk med solen tappert kämpande längs molnkanterna. Vid badbryggan ville hundarna absolut gå ut på bryggan som brukar gunga för varje steg. Nu låg den fastfrusen och stilla i isen. Inga fiskmåsar eller svanar fanns att spana på.
Matte och hundarna gick vidare, över till grannområdet och vände hemåt på vägarna och över en betesvall. Här hölls Modji och Aili kopplade och efter att mest ha skrotat omkring och njutit vid sjön, satte Matte nu fart för motion. Några möten blev det med hundägare och andra som passade på att vara ute innan snömolnen skulle ta över. Ännu sken solen! Matte och hundarna hann precis innanför grinden efter två timmar hemifrån, innan fina små snöflingor började falla.
