Måndag.
Egentligen räcker väl rubriken som inlägg för denna dag känns det som.
Sol, sommarväder, 25 grader! En underbar trädgård med ljuvliga dofter från blommande Hyacinter och Påskliljor! En porlande bäck med Kablekor längs vattenlinjen. Slöa hundar utbredda i skuggan. Matte vattnade och vattnade. Bar hink efter hink från pumpen. Rensade och gödslade. Väx, väx! Värmen, gödseln och vattnet skall ge en bra skuts på alla gamla och nya buskar som planterats för en lummig trädgård!
Hundpromenad var inte att tänka på när värmen blev allt mer tryckande och molnen hopade sig. Det blev alldeles stilla och Matte anade ett värmeåskväder i antågande. Men den lilla stugan i skogen klarade sig och molnen drog hela tiden förbi bort över skogen.
Matte måste ägna förmiddagen åt praktiska göromål med anledning av den utomlands strandade och svårt sjuke anhörige. Många tankar for genom Mattes skalle. Fram och tillbaka. En oviss framtid. En dag i sänder. Fokusera på praktiska göromål.
Kvällen kom. Husse tog med hundarna på en sväng i skogen när temperaturen sjunkit. Matte lagade middag och kom på att hon levt på kaffe hela dagen.
En förbipasserande granne berättade om ett uppsatt öppet brev från en familj i området. Där man anklagar sina närboende grannar för fysiskt våld och trakasserier, skriver lätt obegripligt ett helt A4 fullt. Förefaller vara i obalans. Inte ett par till som mår dåligt och låter det gå ut över sina grannar längs vägen! Även de nyinflyttade och med ett märkligt sätt att "ta kontakt" med sina grannar, som nya i området. Är ett fritidshusområde särskilt utsatt för att människor i psykisk obalans flyttar dit?! Man börjar ju undra. Mycket obehagligt. Eller är den psykiska ohälsan så väldigt utbredd i samhället helt enkelt? Att vi alla har närboende som inte kan hantera sin vardag i harmoni med sina grannar. Som styr och ställer och fösöker få omgivningen att anpassa sina liv till dem, för ordning i en för dem rörig och obegriplig värld.
Både Husse och Matte somnade i TV-fåtöljerna när skymningen föll.