Omplacering Lapsk Vallhund
Tik på drygt 2 år, hon behöver ett kunnigt hem där hon får mycket aktivering, hon är inte så förtjust i små barn, så hon vill komma till ett hem utan det.
Det är en go och glad tjej men hon är inte helt enkel.
För den som vill ha mer information finns den på SLK hemsida www.slk.nu, där man går in under Lapsk Vallhund - Omplaceringar. Där finns ovanstående "annons" inklusive kontaktuppgifter.
Aili är också en tik på drygt 2 år. En liten slyngla till och från. Så även hennes kullsyskon! Precis som de kan förväntas vara i den åldern!
Hennes mormors mor Gázzi var sannerligen "inte helt enkel"! Men vilken sjutusan till arbetshund hon var! Ända till sista dagen i sitt liv vid en ålder av 14 år och nio månader! Då hon fick somna in efter två kortare frisök inomhus, på sin arbetsplats en industritomt.
Lapsk Vallhund är en arbetande hundras och bra arbetshundar med mycket motor, mycket jävlar anamma, med stor självständighet och med stor problemlösningsförmåga, oavsett ras, har fler än en gång kommit att betraktas som "för mycket hund" av den som inte vill ha en hund med mycket motor och mycket goda arbetsegenskaper. Som ville ha en lugnare hund som inte kräver så mycket "aktivering".
Hunden är sällan problemet. Problemet är att den hamnat fel här i livet. Missförstådd.
Varför upplevs Lapska Vallhundar som "för mycket hund" och måste få nya hem just i tvåårsåldern?
Varför anser man att det är lämpligt att avla på hundar under 3 år när man ännu inte känner deras "rätta jag"? Vare sig vad gäller mentalitet eller hälsa. Gäller både tikar och hanhundar!
Matte förstår inte.
Varför blir alltför många Lapska missförstådda, när de bara är så som en Lapsk i tvåårsåldern, icke vuxen, kan förväntas vara?
Varför efterfrågas Lapsk Vallhund som en "robust sällskaps/familjehund som gärna går i skogen?" Nöjer sig med det?! Varför säljs Lapsk Vallhund som rena sällskapshundar?
Matte förstår inte.
Alla som vill ha en Lapsk Vallhund passar inte ha en Lapsk Vallhund! Många går endast på utseendet och vill inte veta att rasen är självständig, är bra på att hitta på egna jobb, är lättskallade och har vaktinstinkt samt inte minst JAKT-instinkt! Lapsk Vallhund är inte en Schäfer light i litet format. Den är inte en Border Collie. Det är något helt annat!
På onsdagen tog Matte mitt på dagen en lång powerwalk med sina tre Lapska och inte helt lätta, men underbara hundar! För att på kvällen bege sig till Stadshuset på Lidingö där de tre Lapsktikarna tränade räddningssök tillsammans med tre Lapska hanhundar i källaren.
Här finns ventilationstrummor med väggenomföringar som sprider vittringen i oväntade riktningar och det bli svårt värre för hundarna att lokalisera vittringskällorna! Matte ville ha mycket gammal vittring från tidigare använda legor/gömställen för både Modji och Aili, för träning av att jobba tyst och bara skälla vid vittringskällorna! Inte så fort de får minsta lilla aning av människolukt. Därför valde Matte att låta de tre hanhundarna göra sin frisök först. Modji fick söka tomt i alla utrymmen där hundarna före jobbat och fyndat gömda människor och i det sista rummet som skulle genomsökas fick Modji fynda sin enda gömda figge. Vilket hon gjorde utan problem. Modji arbetade helt tyst hela tiden, trots mängder med människovittring överallt. Hon skallmarkerade fint vid fynd. Snyggt!
Hennes dotter Aili, tvååringen, den älskvärda lilla slynglan med många egna idéer, fick söka tomt i "smittade" utrymmen även hon, för träning av arbete under tystnad! I det sista rummet hade hon tre peroner gömda på olika ställen och deras vittringar slog ihop med varandra. Svårt! Då vittringen från en människa stiger uppåt och förs längs tak och väggar och ramlar ner lite hur som helst. För oss människor ganska oförutsägbart på grund av ventilationen i rummet. Aili arbetade sig helt tyst genom alla de nu tomma rum, där det strax innan funnits människor gömda och där det luktade människa, men inte "färsk/närvarande människa"! När Aili kom till det sista rummet hittade hon samtliga figuranter och skallmarkerade dem fint en i sänder.
En drygt tvåårig hund av en arbetande ras som förvisso kan upplevas som "mycket hund", väldigt intensiv som hon är! Men hon är en precis lika bra arbetshund som sin mor Modji, mormor Násti, morfar Musti, mormors bror Ailu och mormors mor Gázzi! Samtliga certifierade räddningshundar! Slå det den som kan.
Det finns andra raser att köpa om det är en sällskapshund man vill ha i grunden. Den som säljer en hund har ett stort ansvar för att det blir rätt i slutändan. Man kan säga nej.
Tack alla för denna givande träningskväll med många glada skratt! Besökaren, intresserad av Lapsk Vallhund i arbete, fick erfara hur det är träna med sex olika Lapska Vallhundar som bara ÄLSKAR att få söka efter försvunna människor! Roligt! På många sätt!