Måndagen var en dag då snön äntligen lagt sig som ett mjukt täcke över nejden. Den snöskottning som krävdes var inte betungande. Lite lagom motion för Matte var att fullfölja det jobb som Husse påbörjat på söndagkvällen.
När Matte röjt lite här och där försågs hundarna med sina vargpinglor och togs med på "mopperundan" i skogen. Nu såg Matte vad som fångat Modjis intresse så till den milda grad, att hon inte ville komma in på söndagkvällen. Rågeten med sina kid hade vandrat runt i skogskanten tvärs över vägen, sparkande efter mat under snön. Modji hade suttit på trappen och med intensivt lyssnande följt deras väg. Nu såg Matte precis vad Modji hört. Intressant!
Uppför backen mot bergsplatån syntes inte ett endaste fotspår. Hundarna vittrade inte, utan traskade på. Myren närmade sig. Eller snarare tvärtom. Myren låg nog där den låg... Väl vid myrkanten gick hundarnas nosar igång. Höga nosar och låga nosar. Sniffande. Snart såg Matte det första rävspåret på stigen. Räven hade nosat intensivt i det ljungsnår där vargen markerat ett par dagar tidigare. Lapskgänget anslöt sig och nosade febrilt med nosarna både nerkörda i snön och sniffande på vissnade ljungblommor. Här anslöt sig fler rävspår. Matte trodde först att det var samma räv som gått en runda. Matte blev nyfiken och hundarna misstyckte inte.
Matte drog iväg lite längre västerut för att följa några spår. Inga andra spår anslöt. Matte gjorde helt om med hundarna och koncentrerade sig på alla rävspår som löpte kors och tvärs kring den plats där vargen gått några gånger nu. Till slut dök en spårlöpa efter ett ganska litet rådjur upp. Vilka doftspår som dolde sig under den snö som föll på söndagkvällen, skulle Matte gärna ha velat veta. Matte vet inte om det finns någon mat kvar på älgkadavret. Matte har inte tidigare sett så väldigt många rävspår på samma plats. Ledande åt olika håll. Rävens löpor i snön brukar vara gjorda av ett ensamt djur.
Hemkommen på tomten blev hundarna utsatta för lite kroppsvård. Kloklippning och borstning. Matte ställde sig framför yttertrappen och klippte klor. En dum plats när en av Nástis bakfotsklor blev lite onödigt kort. Blod överallt i snön! Effekten blev dramatisk när en enda droppe späddes ut. När många droppar flöt ut i snön såg det ut som om Matte ägnat sig åt slakt framför huset. Hundarna gjorde sitt bästa för att peta i sig blodsnön. Matte tog fram skyffeljärnet och skrapade bort eländet.
Gázzi fick följa med på en kort sväng över till närmaste grannhuset för att lämna en tidning. Fritt följ längs vägen, med godis i Mattes hand. Bara Gázzi och Matte! Sedan var det Nástis tur att följa med på en likadan tur, men upp på granntomten för att titta till huset. Tillbaka över den egna tomtens baksida och nerför berget. Här uppe går ett rådjurstråk och mängder med dofter lockar. Följsamhetsräning! Så var det Modjis tur. Mattes tanke var att träna fritt följ med Modji en liten bit bortåt vägen och tillbaka, men brevbäraren syntes på håll och Matte bestämde sig för att gå de 200 m. som avståndet är bort till brevlådestället. Modji skötte sig exemplariskt! Hon satt fint när Matte plockade upp posten och hon satt fint vid Mattes sida när en bil närmade sig bakifrån. Tänk vad en pytteliten godisbit i handen kan åstadkomma!
Det är inte svårt att se att egentid med Matte är uppskattad! Var och en av dem får känna sig speciell en liten stund. Varje gång en hund återvänder till flocken, hälsas den med ovationer och vild lek bryter ut. Alla är glada! Ingen är kaxig och otrevlig.